KULTURARVSDAGEN

Annons

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Den 11 september 2022 är det valdag. Till Riksdagen och till et cetera. Allt på en och samma gång. Demokratin skall vara snabbt undanstökat. Den 11 september 2022 är det också Kulturarvsdagen, instiftad av Riksantikvarieämbetet.

Jag såg en så kallad valfilm. Dess syfte var att locka valberättigade till att rösta på Socialdemokraterna. Filmen börjar med en närbild på en helt ny röd sportsko med breda vita snören. En fot, fortfarande i närbild, tränger sig in i den. Sedan lyckas ett par händer snöra snören och jag som åskådare tänker, det var enormt skickligt gjort, jag skall definitiv rösta på ett parti som vet hur man knyter ett par skor. Sedan följer vi ett par fötter i röda skor gå upp i en trappuppgångstrappa från tre olika vinklar, och jag tänker på min tid som reklamfilmregissör för Ecco skor, hur min producent var besatt i att visa närbilder på skor och struntade i allt annat. Magdalena Andersson, Socialdemokraternas partiordförande står nu inför en dörr som öppnar sig och i den står en man med ett litet barn i famnen tuggande på en leksaksbil. Fru Andersson vänder sig till barnet och säger: ”Du kanske inte får rösta än?”
Barnet svarar inte, det tänker, ”sedan när är det tillåtet med barnarbete i Sverige?”

Det är möjligt att denna ofrivilliga medverkan i denna vida spridda reklamfilm för röda skor, kommer att skapa ett livslångt trauma för barnet. Jag tänker på den livslångt traumatiserade Spencer Elden, mannen som fotades som bebis till omslaget för Nirvanas LP Nevermind.

Även Centerpartiets ledare Annie Lööf, satsar på att göra reklam för ett par skor. På riktigt. Det är ett par fina, svarta, riktigt högklackade skor. Även i den här valfilmen finns en närbild på skorna och ett par fötter som vill tränga sig in. Det går inte så lätt för fru Lööf, men hon lyckas, hurra, hurra. Skickligt, skickligt.

När vi den 11 september 2072, alltså 50 år fram i tiden, på Kulturarvsdagen kommer att titta på dessa valfilmer, kommer vi troligen att tänka ”var detta verkligen möjligt?”

Jag har skrivit boken Skatten i skogen. Den kan lånas på en massa bibliotek exempelvis här.
Skatten i skogen kan naturligtvis även köpas, exempelvis på bokus.

Så här skrev Ewa Wendt-Nevhage på Bibliotekstjänsten om Skatten i skogen: ”Oravsky är en produktiv man, han har publicerat barn- och ungdomspjäser, författat scenpjäser och filmmanus, regisserat och producerat cirka trettio teaterpjäser och ett femtiotal utbildnings- och reklamfilmer, och musikvideosnuttar samt medverkat i drygt 60 skandinaviska tidningar och tidskrifter med något hundratal artiklar.
’Skatten i skogen’ (…) handlar om många skatter, kulturskatter som finns i vår skog utan att vi tänker på dem eller ens är medvetna om dem.
Författaren har ett genuint intresse för vårt kulturarv och det delger han med passion (…) Värdet i boken ligger i all lärdom man delges i kulturarv och det är både spännande och intressant.”

Bengt Ek skrev i tidningen Skogen:
”Läs för barnen om skog och skogsbruk!
En skönlitterär bok för barn och ungdomar (och vuxna) om kulturmiljövård i skogsbruket. SKOGEN har hittat boken som alla skogsägare borde läsa godnattsagor ur. För vad vill vi mer än att föra över kunskap och intresse för skogens alla värden till nästa generation?

Inne i skogen sitter en kvinna och målar. På hennes tavla löper en väg mellan träden.
– Jag ser ingen väg! anmärker Viktor, ett av barnen i Vladimir Oravskys och Olle Ekstrands bok ”Skatten i skogen”.
– Åjo, nog finns vägen, svarar Disa, som kvinnan heter. Titta på de där djupa spåren mellan grästorvorna.

Under några varma sommardagar med bad och bärplockning stöter barnen på skogens gräsbelupna kulturskatt. En tjärdal, en älggrop, en pestkyrkogård och en gammal trilsken stenbro som inte vill släppa över dem. Och barnen får allt förklarat av skogskonsulenten och förmannen och huggaren och alla andra pedagogiska vuxna som både kan beskriva de historiska sambanden och myterna kring lämningarna i skogen.

Förattarna Vladimir Oravsky och Olle Ekstrand slår ett slag för kulturmiljövården och lär samtidigt ut en hel del om skogsbruket. Viktor och hans vänner stöter på både stämpling, avverkning i stormskog, skogligt biståndsarbete, naturvårdsbränning och en skogsmaskinverkstad.

Med Skatten i skogen vill Oravsky och Ekstrand bidra till Skogarnas år 2011 som ska visa upp skogens betydelse för oss människor. Bidra du också genom att ge boken spridning! Kanske bra högläsning nästa gång barnen har skog som tema i skolan?!

Eller som författarna skriver i kolofonen: ”Boken får delvis eller i sin helhet kopieras eller på annat vis reproduceras, musiksättas, dramatiseras, filmas, animeras eller omvandlas till balett. (Efter överenskommelse med rättighetsinnehavaren Vladimir Oravsky.)” Kom igen, vem blir först med att göra balett av kulturmiljövården i skogen?!”

I Nättidningen Deckarhuset, finns en intervju med Vladimir Oravsky om Skatten i skogen.

Klicka här för köp av och information om artikelförfattaren Vladimir Oravskys böcker

© Vladimir Oravsky

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners