FABIAN: BERÄTTELSEN OM EN MORALIST – tysk films revansch placerad i 30-talet

Annons

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Originaltitel: Fabian oder Der Gang vor die Hunde
Regi: Dominik Graf
Skådespelare: Tom Schilling, Albrecht Schuck, Saskia Rosendahl, Michael Wittenborn, Petra Kalutschke
Land: Tyskland
År: 2021
Genre: Drama, Romantik
Längd: 176 minuter
Format: DVD, VOD
Distributör: Njutafilms
Betyg: 4

Efter en lång åkning genom en nutida, hypermodern tunnelbanestation i Berlin kommer vi plötsligt upp i det varma, bländande solskenet – och året är 1931. Och människorna är … de samma? Man känner definitivt igen både tongångarna och arketyperna, och det är det som är meningen. Samma underjord, samma yta, inget nytt under solen. Egentligen.

Huvudpersonen Fabian jobbar som copywriter långt innan ordet är uppfunnet och hans jobb är att göra reklam för tobaksprodukter. Han låtsas vara coolt intellektuell och modernt befriad från klängiga känslor. Han bär sina ärr från det stora världskriget (alltså första världskriget) i hemlighet utan att snacka om det. Fabian hänger gärna ihop med, och partajar vilt med, sin överklasspolare, som har akademiska ambitioner och leker tidstypiskt trendig vänstersympatisör. Fabian träffar så småningom en snygg tjej som vill bli berömd skådespelare. Denna trio har sina öden och äventyr, dels tillsammans, dels var för sig.

En blandning av dekadens och alternativa politiska vindar

Mellankrigstidens unika tidsanda, en blandning av dekadens och alternativa politiska vindar, en era då alla -ismer frodas i Berlin, ett 1920-tal som inte var alldeles för glatt och ett 1930-tal där allt började barka söderut … denna era analyserades framgångsrikt redan av flera samtida författare.

Vissa verk håller än idag. Christopher Isherwoods Farväl, Berlin (1939) som numera mest är känd som förlagan till den åttafaldigt Oscarsvinnande musikalen Cabaret med Liza Minelli. Alfred Döblins Berlin Alexanderplatz (1929) som filmatiserats hela tre gånger. Fassbinders film är 15 timmar lång – hans magnum opus. Och så Fabian – Berättelsen om en moralist (1931) av Erich Kästner.

Erich Kästner var tidigt ute med att förstå vad som höll på att ske och vart världen var på väg. Inflation, politisk instabilitet, hotet från krigstrummor … Ja, det här verket är aktuellt än idag, vilket är lätt att förstå även utan den symboliska åkningen genom den moderna tunnelbanan i början av filmen.

Blomstrande expressionism och experimentell jazz

Filmmakarna har använt både moderna och gammaldags filmgrepp, 1930-talet är ju en del av tysk films storhetstid, expressionismen blomstrar, liksom experimentell jazz, och allt detta märks i filmen. Som är nära tre timmar lång. Filmen blandar experimentella tekniker, expressionismens trettiotalstrender, skakig kamera, grynigt gammaldags foto, och olika tidslinjer på ett utmanade sätt. Men inte allt bildarbete är experimentellt och avantgarde, det hade förmodligen inte en modern filmpublik mäktat med. Det finns publikfriande scener. Och en kärlekshistoria med förhinder som går som en röd tråd genom hela verket.

Kontrakt om öppet förhållande

Claudia, som vill bli skådespelare, och Fabian, tobaksreklamaren, skriver ett kontrakt om att ha ett öppet förhållande. Det ligger i tiden. Att vara cool och intellektuell och modern, inte sentimental och känslosam. När Claudia når toppen, eventuellt genom ren och skär talang, eventuellt genom att ligga med en producent som stöter på henne (långt innan #MeToo vågen) känner sig Fabian sviken och arg. Det är hans sårade känslor filmen fokuserar på, inte att filmindustrin utnyttjar sårbara unga kvinnors drömmar. Eller … så är det snygga unga kvinnor som utnyttjar äldre sårbara män och hittar deras akilleshäl? Ja, alla läsningar av Fabian – Berättelsen om en moralist är inte hundra procent moderna.

Tysk film tar tillbaka “den gyllene eran”

Men det här är tysk films revansch. Att återigen ta sig tillbaka till “den gyllene eran” genom att göra en film som delvis utspelar sig inom filmindustrin och under filmindustrins tysktalande glansdagar.

Filmen är lite som att uppleva experimentell jazz i tre timmar. “An aquired taste”. Men man kan aldrig beskylla filmen för att vara slätstruken. Man har verkligen fångat känslan i Erich Kästners roman och fått den att verka relevant i vår tid – och utan att ändra på ett dyft av allt det som är viktigt.

Och om du tycker att filmen är lång för att den håller på i tre timmar … Betänk att Fassbinders Berlin Alexanderplatz höll på i ytterligare tolv timmar.

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners