DRIVE MY CAR – otroligt bra när alla talar teater i årets internationella Oscarvinnare

Annons

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Regi: Ryusuke Hamaguchi
Skådespelare: Hidetoshi Nishijima, Toko Miura, Reika Kirishima, Masaki Okdada, Park Yu-rim
Land: Japan
År: 2021
Originaltitel: Doraibu mai ka
Genre: Drama
Längd: 179 minuter
Format: DVD, Blu-ray
Distributör: Njutafilms
Betyg: 5

Drive My Car började säsongen med att vinna priser på filmfestivalen i Cannes. På slutvarvet plockade filmen upp en Oscar för Bästa internationella film. Ryusuke Hamaguchis bilrulle lever verkligen upp till hypen. Och till epitetet “internationell”.

Här finns det rysk kultur. Och tysk musik. Och japanskt trauma. Och en svensk röd Saab som kontrasterar fint mot det sorgset vackra japanska vinterlanskapet. Det finns folk som talar mandarin och koreanska. Det finns till och med en döv person som talar teckenspråk. Mitt i alltihop finns det stora internationella språket: Teatern.

Alla talar teater

Alla talar teater i den här filmen. Alla spelar teater. Både privat och på scenen. Drive My Car hör till den prestigefulla genren “theatre fiction” som folk i kultursfären älskar – inklusive filmfolk.

I filmen syns bland annat den välkända kulturbyråkraten, som måste hyra en chaufför till årets “artist in residence” eftersom det finns en budgetpost avsatt enkom till detta ändamål. Pengarna kan inte användas till något annat, något vettigare, även om konstnären i fråga vill köra sin älskade veteranbil själv.

Den lidande regissören

Givetvis får vi skåda arketypen “den lidande regissören” med sina personliga “dämoner”. Liksom den hoppfulle unge filmskådespelaren som söker sig till teatern för att utvecklas, en gåtfull manusförfattare som jobbar inom japansk television och en dansare som har slutat dansa. Ja, ni hör själva, nästan alla typer inom hela kulturvärlden finns representerade här. Inklusive tolken på teatern. Han som kan japanska, engelska, mandarin, koreanska och teckenspråk.

Hiroshima – en laddad bakgrund för Tjechovs pistol

Huvuddelen av filmen utspelar sig i Hiroshima. Det finns väl knappast någon mer laddad plats för att sätta upp en internationell produktion av Tjechovs Onkel Vanja, där det ständigt funderas över mänsklighetens lidande, och där Tjechovs berömda pistol avfyras innan skådespelet är över. Denna ryska klassiker är skriven långt före atombomberna föll över Hiroshima och Nagasaki och tog mänskligt lidande till en helt ny nivå.

Epitetet “Tjechovs pistol” kommer sig av att Tjechov hävdade att om man har en pistol, måste den avfyras innan pjäsen är slut.

Och under andra världskriget fanns det högt uppsatta amerikaner som hävdade att om man har en atombomb, måste den användas innan kriget är slut.

Ovanliga japanska miljöer

Egentligen skulle Drive My Car ha spelats in i Busan, Sydkorea, men på grund av covid-19 pandemin blev det istället hemmaplan för regissören Hamaguchi och hans filmteam – och resultatet blev därmed ännu mer laddat.

Vi får se delar av Japan som man inte brukar få se i filmer som marknadsförs i västvärlden (och västerländska filmer som spelar in i Japan brukar nöja sig med Shibuya, det där berömda övergångsstället i Tokyo).

Snön faller på sopstationen …

När den berömde regissören ber sin chaufför att visa honom sitt favoritställe så tar hon med honom till den hypermoderna sopstationen i Hiroshima, för att det ser så fint ut när soporna krossas och singlar ner i små flingor … precis som snö!

Långt senare får vi veta att chauffören är från den norra ön Hokkaido, där snö är vanligt, och hon har förmodligen lite nostalgisk hemlängtan när hon tittar på flingorna av sopor. Fast hon inte har något hem att återvända till.

Pistolen avlossas “off screen”

När det gäller ämnet “Tjechovs pistol” så avlossas pistolen “off screen”. Tre olika karaktärer orsakar andra karaktärers död, på olika sätt, men alla gångerna händer det “off screen” och återberättas bara. Det är oerhört effektivt och suggestivt gjort. Som i en grekisk tragedi.

Drive My Car är en otroligt bra film, med mycket tät spänning och laddade scener – utan att någon halsbrytande action utförs i själva bilderna.

Saab i snö

Det finns mycket att fundera på efteråt. Som hur marginaliserade döva människor blir, hur tillfälligheter och fantasier leder till oanade konsekvenser, hur annorlunda Onkel Vanja blir i Hiroshima när alla i produktionen talar olika språk och inte förstår varandra, hur snygg en röd Saab ser ut mot en bakgrund av japansk snö … och vad farao ett nejonöga är, egentligen.

Mer komplex, mer sympatisk

Haruki Murakami har skrivit novellen som ligger till grund för filmen – men handlingen är rejält förlängd och förändrad av manusförfattarna Ryusuke Hamaguchi och Takamasa Oe, och den har blivit mycket bättre och mer komplex på det här sättet. Dessutom har huvudpersonen, med alla sina fel och brister, blivit mer sympatisk.

Beethoven istället för Beatles

Kul att veta: Hamaguchi ville ha Beatles låten Drive My Car med i filmen och fick det inte. Så det fick bli en stängkvartett av Beethoven istället. Roll over Beethoven! Murakami diggar passande nog Beethoven. Så blev det också lite tysk kultur i mixen i denna mycket internationella film.

Missa inte!

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners