NEAR DARK – cool 80-talsfilm med skitiga och råa vampyrer för den renodlade skräckpubliken

Annons

Klicka för att se hela bilden

FAKTA
Regi: Kathryn Bigelow
Skådespelare: Adrian Pasdar, Jenny Wright, Lance Henriksen, Bill Paxton, Jeanette Goldstein
Land: USA
År: 1987
Genre: Skräck, Action, Drama
Längd: 94 minuter
Format: Blu-ray, VOD
Distributör: Studio S Entertainment
Betyg: 4

1987 hade två välkända vampyrfilmer biopremiär i USA. Dels var det den “stora” vampyrfilmen: The Lost Boys, En film som riktade sig till mainstreampubliken, och som gick hem hos tonårsflickor som gillade vampyrpojkarna. Dels var det den mindre och billigare Near Dark. Det var denna film som den mer renodlade skräckpubliken såg och gillade.

The Lost Boys gick inte upp på bio i Sverige förrän 1988 – och det dröjde tills 1989 innan vi kunde se Near Dark på bio. Och – när den väl gick upp, fick vi inte se hela filmen. Statens Biografbyrå sparkade nämligen bakut när de såg filmen. De tog fram sin allra största sax och gjorde hela tio ingrepp. Det fetaste klippet var på fem minuter och 47 sekunder! Biografbyrån klippte nämligen i princip bort filmens mest berömda scen i sin helhet – jag minns inte hur mycket som återstod av scenen. Jag vill minnas att jag hyrde Near Dark på video, och att jag tyckte den var förvirrad och ryckig med alla klipp.

Klumpig titel

Alla dessa fula klipp innebar förstås att Near Dark inte blev någon succé i Sverige när det begav sig – och inte blev det bättre av att filmen fick den klumpiga titeln Natten har sitt pris. “The night has its price” är en replik ur filmen, som även användes som slogan – men som svensk titel blev det inte speciellt bra. På denna nya, svenska Blu-ray-utgåva har filmen fått behålla originaltiteln.

Jönsig idé med friskt blod in i ådrorna

En detalj jag aldrig gillat med Near Dark, är hur enkelt det är att förvandlas från vampyr till vanlig, dödlig människa igen. Det räcker med en blodtransfusion. Friskt blod in i ådrorna, och presto! Huggtänder och blodtörst försvinner. Det här tycker jag faktiskt är en rätt jönsig idé som inte funkar.

En annan detalj, som jag tänkte på nu när jag såg om filmen på Blu-ray, är att Caleb, åtminstone i början, är en rätt osympatisk typ. Han känns mest som ett rövhål när han raggar brudar på ett väldigt bonnigt sätt. … Och så har vi filmmusiken. Den är komponerad av Tangerine Dream. Vad tycker jag om Tangerine Dream? Om Tangerine Dream tycker jag inte!

Slashasar som vill slafsa i sig blod

Men i övrigt är Near Dark en cool film – främst tack vare de skitiga och råa vampyrerna, och de dammiga Texasmiljöerna. Det här är inga romantiska blodsugare i slängkappa, eller kärlekstörstande tonåringar med sammetsblick. Det här är bara ett gäng slashasar som urskiljningslöst vill slita upp strupen på folk och slafsa i sig blod. Vilket de gör.

Komplett med barscenen

I Near Darks mest berömda och beryktade scen; en scen som är en stor anledning till filmens kultstatus, går vampyrerna in på en bar, där de massakrerar alla gästerna. Severen snittar med sina sporrar på stövlarna upp halsen på en stackare, han slickar blodet från fingrarna och säger “Finger-lickin’ good!”. Det var denna scen; hela barscenen, som Biografbyrån klippte bort i sin helhet. På denna nya Blu-ray är filmen självklart komplett – och det är inte utan att man undrar varför censorerna såg rött. himla våldsam och blodig är filmen inte.

Pratar uppföljare i extramaterialet

Jenette Goldstein och Tim Thomerson medverkar också i filmen. Bland extramaterialet hittar vi en 47 minuter lång dokumentär om Near Dark, en bortklippt scen, kommentarspår och trailer.

The Lost Boys har fått några senkomna uppföljare, som gjorts direkt för DVD. Det är inte utan att jag undrar varför det aldrig kom en uppföljare till Near Dark. I extramaterialet pratar Lance Henriksen om några idéer som fanns till en uppföljare.

Skriven 2021-11-18

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners