TEMPLE BALLS – de finska stjärnskotten om sin succé i Japan: “Kändes som om vi var med i en dokumentär om Guns’n’Roses”

Annons

Klicka för att se hela bilden

Nightwish, Hanoi Rocks, Lordi, The Rasmus, Sonata Arctica, Stratovarius, Tarja och många fler har en sak gemensam. Alla kommer de från Finland. Men så sägs det också vårt östra grannland ett av världens mest bandtäta land per capita vad gäller combos med faiblesse för diverse typer av melodic rock, hårdrock och metal, och det finns väl egentligen ingen anledning att tvivla på detta påstående. Ibland kan man till och med undra om det går tretton på dussinet, men det spelar i så fall ingen roll. I de allra flesta fall är både hantverket och melodisinnet mer eller mindre imponerande. Senaste exemplet på detta är bandet med det något pikanta namnet Temple Balls.

Genombrottet på hemmaplan kom redan med debutsingeln och radiohiten Hell and Feelin´ Fine för fem år sedan, och på den vägen är det. Därefter har karriären rullat på med lyckosamma turnéer albumsläpp, förbandsgig åt folk som Deep Purple, Queen och Uriah Heep samt en omhuldad och rosad hjältestatus i Japan.

Ett ”great” hårdrocksalbum

Nytt skivkontrakt med de alltid lika påpassliga italienarna på Frontiers har det också blivit, och första resultatet från denna fullt logiska union betitlad Pyromide släpptes nyligen. Med mycken god respons som följd.

– Oh yeah, utbrister sångaren Arde Teronen. Jag tycker vi gjort ett ”great” hårdrocksalbum, och i stort sett alla verkar gilla det. Men det är osis att vi inte kan åka ut och turnera så att en större publik får höra oss. Det vore den bästa PR vi kunde få. Å andra sidan funkar andra saker. Streamingsiffrorna ser bra ut och CD:n säljer bra.

Fantastiskt japanskt mottagande

Sedan berättar frontmannen att bandet nyligen satt och skrev autografer på 200 kort, som ska ingå i ett specialpaket med nya verket i Japan. Ett normalt förfarande där, säger han och tillägger att redan med första albumet Traded Dreams var responsen från landet i öster överväldigande.

– Om jag ser tillbaka tio år hade jag aldrig någonsin trott att vi skulle åka till Japan, spela där och ha fans där. Så det är vår dröm att åka dit igen. När vi åkte dit första gången kändes det som om vi var med i en dokumentär om Guns’n’Roses. Mottagandet var fantastiskt. Det var tillfredsställande att se så många glada ansikten.

Har bara anlitat svenska producenter

I sammanhanget bör här också nämnas att Temple Balls genom hela sin karriär hittills bara anlitat svenska producenter. Debutalbumet producerades nämligen av Tobias Lindell, som tidigare arbetat med Europe och In Flames medan både uppföljaren Untamed och Pyromide rattades in av H.E.A.T:s klaviaturspelare Jona Tee. Så en fråga att ställa sig här är; varför gå över ån för vatten.? För nog finns det väl en busslast av duktiga producenter i Finland också.

– Åh, jag vet inte. Vi älskar det svenska soundet. Det började redan i det tidiga 80-talet med ABBA och fortsatte med Europe och vidare med Sabaton. Det är väl det som är grejen. Jag tycker svenska producenter målar upp en fantastisk bild av hur ett rockalbum ska låta.

Bättre med båt till Finland

Arde berättar att Tobias Lindell var den som introducerade Jona Tee för Arde och hans kollegor initialt. De behövde hjälp med körsång och klaviaturpartierna på bandets ”tvåa” så parterna började e-maila varandra fram och tillbaka. Vilket i slutänden ledde till att herr Tee producerade hela skivan också.

– Eftersom Tobias bor i Thailand hade det varit för dyrt att flyga in honom därifrån. Det var lättare att sätta Jona på en båt till Finland, så det blev en bättre lösning.

Ärvde musiken av föräldrarna

– Fast oavsett vem som nu producerar er, så tycker jag det är ganska uppenbart när jag lyssnar på er musik att ni är inspirerade av 80-talets sleaze, glam och hairmetalgrejor. Men samtidigt är det här inte er generations musik. Ni är ju bara i i den sena tjugoårsåldern?

– Yeah, men jag tror vi ärvde vår musik på något sätt. Från våra föräldrar, bröder och systrar. I mitt fall blev jag introducerad för Def Leppard av min morbror. Sedan är jag inte säker på vad som slängde oss in på den här vägen. Men jag tror jag var menad att hitta ett gäng killar eller tjejer och bilda ett band som spelar den här typen av melodisk rock och heavy metal.

Otålig över att komma ut på vägarna igen

Alde säger att det alltid finns plats för fler ”fantastiska” band inom allt från melodisk rock till heavy metal. Särskilt i Europa rent allmänt och Japan är allt sådant ”ganska populärt”, menar han.

– Men som läget är nu är jag verkligen otålig över att komma ut på vägarna igen. För tillfället känns det inte som om jag lever ett normalt liv. Därför vore det bästa som kunde hända nu om vi kunde introducera vår musik för nya människor. Jag skulle kunna göra det precis precis nu, faktiskt.

Visste skulle kunna bli ett heltidsjobb

Historien om Temple Balls går trots medlemmarnas alltjämt unga ålder ända tillbaka till förra decennieskiftet. Redan vid denna tid hade Arde och gitarristen Niko Vuorela bandet Guilt of Passion tillsammans medan övriga tre medlemmar i det framtida bandet spelade i samma skolorkester.

– Det var via vårt band jag mötte alla de andra första gången, och vi kom väldigt bra överens redan från början eftersom vi i grund och botten spelade samma sorts musik. Sedan splittrades vårt band, och då blev jag tillfrågad om att provsjunga för dem när de behövde en ny sångare. Sedan tog det ett helt år innan de återkom, men det var trevligt att cirkeln slöts.

– Fanns det ett speciellt ögonblick i det läget då du trodde att musiken kunde bli mer än en rolig hobby?

– Oh, yeah. Jag hade två andra band när jag blev inbjuden att gå med i Temple Balls, och i bakhuvudet visste jag att det skulle kunna bli en deltidsgrej. Eller till och med ett heltidsjobb. På något sätt fanns tanken där; ”Varför skulle jag annars vara här, och inte i de två andra banden?”.

Är hardcorefans

– Sedan kan jag tänka mig att framtidstron blev starkare när ni fick agera förband till bans som Queen, Deep Purple och Uriah Heep också?

– Ja, det var verkligen stora ljuspunkter även i våra personliga liv. Vi är hardcorefans av de här banden, och själv är jag en stor fan av Adam Lambert. Ingen utom han hade kunnat sjunga Queens låtar nu när vi inte har Freddie. Men det var också stort att åka på stor Europaturné med Sonata Arctica, att spela i Japan och på den största sommarfestivalen i Finland. Och listan bara fortsätter…

Brian May stod bredvid

Den bästa historien involverar dock Queens gitarrist Brian May. Visserligen fick kvintetten även se dess trummis Roger Taylor anlända i en blå limousin till ett gig, men det var när May omärkligt dök upp bredvid Ardu backstage som rockhistoria skapades för honom och resten av ynglingarna i Temple Balls.

– Plötsligt stod han två meter från mig och spelade på sin gitarr. Jag såg ingen annan från vare sig från bandet eller crewet, så det var ganska lustigt att se May där. Vi var naturligtvis ganska hypade då, och han frågade mig om vi kunde ta ett foto tillsammans. ”Så trevligt att du vill ta ett foto med en gammal man som mig”, sade han medan vi tappade hakorna. Jag tror han insåg hur stort det var för oss att möta honom.

Redo åka runt i en skåpbil

Tala om härliga tider och ett fantastiskt minne för vilken rockfan som helst, men Arde och resten av kollegorna i Temple Balls är medvetna om att det kommer att krävas hårt arbete för att klättra vidare på karriärstegen. Inget kommer av sig själv, men det betyder inte att de inte de ser ljust på framtiden.

– Nej, absolut inte. Men vi måste bara åka ut på vägarna igen nu, och visa att vi fortfarande finns där ute. Om vi skulle åka USA runt i en skåpbil om det behövdes? Yes, vi är redo för det, och har varit det ända sedan vi startade bandet. Förresten har vi redan spenderat en hel del tid i en skåpbil, så ingen borde bli förvånad om vi gjorde det igen. Vi gör det som krävs för att nå nya fans i varje hörn av världen.

Dömer på grund av namnet

– Vad är den största missuppfattningen om er? Om det nu finns någon.

– Oh well. Det är en svår fråga. Jag har inte tänkt på det. Men jag tror att folk ibland ser oss på fel sätt. De kan säga; ”Ni kallas för Temple Balls. Ändå spelar ni sådan här bra musik”. Det är lustigt när folk dömer oss bara på grund av namnet. Det är ganska konstigt. I alla fall för mig. Sedan kan jag också skratta åt dåliga namn. Men så inser jag att jag själv är sångare i Temple Balls haha.

– Jag trodde att folk kanske fått för sig att ni är riktiga partydjur med tanke på era energiska framträdanden, kläderna och musiken ni spelar?

– Yeah, och det är klart att vi gillar att partaja. Men vi trashar inte hotellrum. Vi är typ, coola killar. Vi försöker i alla fall att inte slå sönder något.

Spelade in i Thailand

– Fast bortsett från det; du måste hålla med om att det var ganska mycket rock `n roll att spela in ert första album i Thailand?

– Ja, på ett visst stadium blev det aktuellt att spela in någon annanstans än hemma, och det var väldigt exotiskt att spela in i den massiva studion de hade där. När vårt management berättade att vi skulle åka till Thailand blev vi typ chockade. Vi trodde de skojade, men då sade de bara ”Här är biljetterna. Ni åker om tolv veckor”. Vi trodde det var ett aprilskämt.

”Varför i helvete inte?”

Samtidigt kan det vara värt att påpeka att det till synes glamourösa upplägget hade sina randiga skäl. Som tidigare nämnts bodde producenten Tobias Lindell i Thailand, så det fanns en logisk anledning att göra jobbet där.

– På sätt och vis var Thailand ett perfekt val. Dessutom var kostnaderna inte mycket högre än vad de varit i en bra studio i Finland. Så jag tyckte det var värt det. Så vi tänkte bara ”varför i helvete inte?”.

Skriven 2021-06-10

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners