Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: Ribhu Dasgupta
Skådespelare: Parineeti Chopra, Avinash Tiwary, Kirti Kulhari, Aditi Rao Hydari, Natasha Benton
Land: Indien
År: 2021
Genre: Drama, Mysterium, Thriller
Längd: 120 minuter
Visas på Netflix
Betyg: 2
En indisk remake av en amerikansk bestsellerfilmatisering där handlingen i sin tur flyttats tillbaka från New Your till London. Kan det vara något? Ja, varför inte. Det är viktigt att ha ett öppet sinne, trots allt. Samtidigt kan tilltaget att berätta historien en gång till te sig en smula dumdristigt med tanke på hur underhållande originalet med samma titel faktiskt var från Tate Taylors regi till den stjärnspäckade enesmblen med Emily Blunt, Rebecca Ferguson, Justin Theroux och Luke Evans i spetsen.
Så på det hela taget är det här väl också i ärlighetens namn en helt onödig film. Helheten kan liksom inte konkurrera kvalitetsmässigt med den blott knappt fem år gamla första versionen. Dessutom ter sig vad jag förstår historien precis lika trogen den litterära förlagan som man kan tro. Med undantag då för shownumret Bollywoodstyle i början, som illustrerar någon slags höjdpunkt på bröllopet 2017 mellan dramats huvudsakliga protagonist Mira och hennes hunkige make Shekhar. På ljudbandet kan man höra den manlige sångaren sjunga sådant som ”Jag har dig i mina ögon istället för ögonsalva”.
Häftigt drickande
Fast mer currydoftande indisk än så blir inte denna hindiversion av The Girl on the Train. För sedan förflyttas handlingen till London i nutid. Där arbetar Mira som åklagare, något Shekhar helst hade sett hon skulle sluta med för att slippa riskera hot från de kriminella hon möter i rätten.
Ytterligare sex månader senare har Mira fått missfall, vilket gjort att hon tappat fotfästet i tillvaron och börjat dricka häftigt. Vidare är Shekhar borta ur bilden. Han säger sig ha fått nog och bor numera med en ny donna, något Mira har ytterst svårt att acceptera.
Hittas mördad i skogen
Så det mesta ser eländigt ut för henne. Hon arbetar inte längre, men åker ändå varje dag fram och tillbaka från förorten till London. På tåget ser hon ett vackert par i en tjusig villa genom tågfönstret. De verkar ha det perfekta livet. Tills de inte gör det. För en dag ser Mira kvinnan i villan omfamna en herre som inte är hennes man där på balkongen, och två dagar senare hittas kvinnan ifråga bragt om livet i den intilliggande skogen.
Dödliga fantasier
Kan Mira själv vara mördaren. Hon kommer inte ihåg. Minnesbilderna är dimmiga. Det enda hon minns är att hon verkligen befann sig i skogen samtidigt med Nusrat, som kvinnan hette. Mira var upprörd för att hon förstörde sitt äktenskap, och tänkte skälla ut henne. Eller kanske göra något mer. I alla fall hade hon fantasier om att göra mer än uttrycka sin ilska. Som att döda henne.
En djup sak där inget är säkert
Det är alltså inte konstigt att en tuff detektiv från Scotland Yard vid namn Dalbir Bagga intresserar sig för Mira. Särskilt som hennes ID-kort hittas på mordplatsen. Fast det hjälper inte Mira. hon minns ju ändå ingenting mer än att hon var där. Hon har drabbats av amnesia efter missfallet, vilket i sin tur förvärrats av drickandet. Men kanske kan fotografen som råkade vara i skogen samtidigt ge klarhet i händelseförloppet.
Eller inte. För The Girl on the Train är som min gamle far skulle uttrycka det hela, en djup sak. Inget är säkert, och snårigheten är förstås fullt medveten. Likaså tilltaget att hoppa fram och tillbaka kronologiskt. Något jag kan tycka både är smått irriterande och förvirrande när det görs i så hög omfattning som här. Men det underlättar förstås för filmskaparna om syftet är att ta publiken på sängen.
Ryckigt och omständligt
För visst gör regissören Ribhu Dasgupta just det några gånger. Tar den med överraskning alltså. Även om man kan misstänka att fler än jag inte riktigt får ihop det riktigt på slutet. Så det ligger nära till hands att hävda att det här inte riktigt hänger samman. Dessutom ter sig berättandet från och till både ryckigt och omständligt. Det flyter helt enkelt inte på lika effektivt och smärtfritt som i The Girl on the Train, modell 2016. Lägg därtill att melodramat och sentimentaliteten i manuset fungerar som en tung kedja om halsen på skådespelarna.
Det vore alltså synd att påstå att det här är en skapelse som rosar (remake)marknaden. Däremot är den inte alldeles värdelös som kritiken hittills vill antyda. Om inte annat har den ett visst underhållningsvärde. Så en halt och lytt ”tvåa” kan den väl vara värd. Trots allt.
Skriven 2021-03-12
