THE LAST VERMEER – med konst och skumma naziaffärer i centrum i välgjord och spännande andra världskrigetshistoria

Annons

FAKTA
Regi: Dan Friedkin
Skådespelare: Guy Pearce, Claes Bang, Vicky Krieps, Roland Møller, August Diehl
Land: USA
År: 2019
Genre: Drama
Format: VOD
Betyg: 4

Verklighetsbaserade historier om andra världskriget och dess efterverkningar i kölvattnet på det samma upphör aldrig att fascinera. Tillika tycks det alltid finnas ännu en berättelse att filmatisera, och här har vi ytterligare ett exempel på det.

Året är 1945, platsen Amsterdam, och där liksom i alla andra tidigare ockuperade städer vädras hämndkänslorna mot alla de som samarbetat med tyskarna och/eller valt att tjäna på deras närvaro. Således avrättas kollaboratörer, ofta till synes summariskt. Eller också anklagas de och ställs inför rätta med uppenbar risk för att dömas till döden. Allt det där illustreras tidigt i The Last Vermeer.

Har sålt tavlor till nassar

En av de som råkade illa ut är Han Van Meegeren, en välsituerad, flamboyant smått misslyckad konstnär med smak för livets goda. Denne har hamnat i onåd hos myndigheterna för att ha sålt ovärderliga tavlor till självaste Hermann Göring och andra nassar. Sedan hjälper det förstås inte att han arrangerat hedonistiska partajer, som en del av ockupanternas högdjur bevistat heller.

Det blir före detta motståndsmannen Joseph Pillars uppgift att ta reda på hur det förhåller sig med Van Meegerens suspekta affärer. Han har nämligen utsetts till utredare för de allierade styrkorna att identifiera och återföra konst till de rättmätiga ägarna, och nu har även Van Meegeren hamnat på hans bord.

Tvivlar på hans skuld

Ett självklart fall av skuld, tycker Pillar att döma av bevisen och arresterar Van Meegeren. Men så enkelt är det förstås inte. Konsthandlaren må inte te sig hedervärd, men är han verklig skyldig. Tvivlet börjar snart gnaga, och i slutänden bestämmer hans sig för att aktivt försöka rädda hans liv. Med hjälp av burduse gamle vännen Esper Decker, sin lojala sekreterare Minna Holmberg och en pensionerad advokat som börjat tvivla på sin minnesförmåga tar Pillar Van Meegeren ända till rättegång där han hoppas att rädda hans livhanke.

Men vägen dit är lång, och själva utredningen och de hinder Pillar möter håller intresset vid liv ända till klimaxet i rättssalen. Motarbetandet från justitiedepartementet är uppenbart samtidigt som Van Meegeran inte framstår som villig att dela med sig av allt han vet. Eller är duktig på, för övrigt. Och jag är medvetet kryptisk här.

Guy Pearce spelar ut hela sitt register

Det är för för övrigt spelet mellan Pillar och Van Meegeran, som utgör filmens mest fängslande ingrediens. Alltid sevärde Guy Pearce excellerar och spelar ut hela sitt register som den snobbige, men underhållande sällskapsmannen som samtidigt har en viss förmåga att vara smått irriterande.

På samma gång är gör Claes Bang dramats ”straight man” Pillar, en man vars rättspatos i första hand styr honom, snarare än ambitionen att rädda mannen han har framför sig. En rakryggad, lite trist do-gooder av sedvanligt snitt, kanske en del tycker, men dansken övertygar tveklöst rakt igenom.

Överraskande twist och bitter eftersmak

Hur historien ska inte avslöjas för alla de som inte kan sin nederländska historia, men man kan väl säga som så att en häftigt överraskande twist i rättssalen, som skapar en nationell hjälte får sin något bittra eftersmak. I en epilog där Pillar gör ett hembesök i den lyxiga bostad Van Meegeren delar med såväl fru som älskarinna demonstreras en pragmatisk inställning av den duktige passerar gränsen för det acceptabla hos Pillar.

Ännu en välgjord episod krigshistoria

Summa summarum talar vi i termerna välgjort, intressant, engagerande och spännande på ett moget sätt utan att vara direkt rafflande när adjektiven ska värkas fram. The Last Vermeeer skildrar ännu en okänd episod från tulpanlandets krigshistoria, modell det andra världskriget i ordningen. För de som slukat sådant som Paul Verhoevens Black Book, Motståndsrörelsens bankir och Riphagen är det här ännu en stark om än förvisso välbekant traditionell skapelse i samma fack.

Skriven 2021-03-05

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners