STAFFAN HELLSTRAND om sin karriärtäckande coffe tablebok och mordet i ett bryggeri som inspirerade nya albumet

Annons

Staffan Hellstrand på Folk å Rock i Malmö. Foto: Michael Lindström

Han är mannen bakom en svensk låtskrivarskatt av rang, men för den breda publiken kommer Staffan Hellstrand förmodligen alltid att vara mest känd för Grammisbelönade hiten Lilla fågel blå, EM-låten Explodera och sitt lyckosamma samarbete med Idde Schultz på albumet som gav oss den svenska klassikern Fiskarna i haven. Att sedan idel andra kända namn, som Lisa Nilsson, Uno Svenningsson, Sven-ingvars, Svante Thuresson och Lars Winnerbäck också figurerar på Hellstrands CV är måhända ingen välbevarad hemlighet, men dessa samarbeten har ändå inte sällan överskuggat en drygt tre decennier lång solokarriär som innefattar hela sexton album Synd, kan tyckas. Fast när nu den långlivade artisten åter själv står i fokus är det med både ännu en fullängdare och en bok med samlade låttexter, och alltihopa släpps idag, den 6 november.

– Ja, det hade bara varit konstigt annars, kommenterar sångaren när jag träffar honom inför en Coronasäker spelning i skånska Trelleborg. Jag hade inte lust att vänta, det är bättre att släppa allt samtidigt, så jag kan klara av allt eventuella intervjuer på en gång.

Boken är inget bokslut

Boken som fått titeln Du går alltid ensam – Texter 1985-2020 täcker precis som antyds in Staffans samlade (sång)lyrik, men också en del udda saker, outgivet material och andras texter plus en egenhändigt skriven biografi samt ett förord författat av dramatikern Lars Norén. Vi talar i termerna heltäckande coffe tablebok, således. Men att beteckna den som en slags sammanfattning över ett bokslut vill inte Staffan riktigt beteckna den som.

– Aah, folk har frågat mig om det, men jag tycker mest den är en kul grej. Det var ett förlag som frågade, och då var det kul att göra den. Sedan att prata om bokslut är kanske att ta i, då är samling ett bättre ord. Sedan egentligen var det nog så att jag ville göra en CD-box istället, och när den planen föll gled fokuset över på boken istälet.

Mördade plågoande med påk

Ett annat fokus för Staffan på sistone har varit nya skivan Mordet i Nürnbergbryggeriet, ett konceptalbum som gräver i ett mordfall nästan 200 år bakåt i tiden. Bryggeriet i titeln drevs vid denna tid av en tyrann till arbetsgivare, som helt i enlighet med dåvarande lag regelmässigt misshandlade sina anställda. En av dessa, den inflyttade drängen Carl Pehrsson fick till slut nog av behandlingen och slog ihjäl sin plågoandre med en påk. Sex dagar senare greps han, och dömdes så småningom till döden medelst halshuggning. Denna historia fick sångaren höra talas om av folk som liksom han själv bor i omgivningarna idag, vilket väckte hans intresse.

– Jag blev lite nyfiken, så jag började försöka forska och läsa gamla tidningar och rättegångsprotokoll. Sedan drog jag ifrån och lade till när jag skrev, det är så jag gör när jag skapar.

Blev väldigt illa behandlade

– Vad var det som tilltalade dig med den här historien?

– När man gjort så mycket som jag är man alltid ute efter något nytt som kan trigga igång en. Att bara göra en platta känns inte tilltalande, så när jag hörde talas om det här började jag se att det fanns ett socialt patos i det samtidigt som det är en gripande historia.

– Det är ju rätt lätt att dra paralleller till vår tid runt om i världen? Jag antar att du såg politiska dimensioner i historien när du väl började sätta dig in i den?

– Absolut. Det här är en aktuell fråga, och kommer säkert alltid att vara det. Det handlar om en elit som styr över andra som inte har något att sätta emot. Sedan var det en annan tid då. Ändå fanns det liberala krafter som såg det som viktigt att alla hade det någorlunda bra. Mot dem stod förstås krafter som ville ha det här systemet kvar. Men människor blev väldigt illa behandlade. Det var en orättvis lag som tog två unga liv i det här fallet.

Tackade nej till att skriva åt Nordman

Rent musikaliskt blev Mordet i Nürnbergbryggeriet i slutänden en tämligen varierad skapelse där det rockiga, ett gott acapellaförsök och det svängigt catchy blandas. Samtidigt hålls helheten samman av ett folkorienterat närmande till sångerna med mer riktiga instrument än på den mer maskinmässiga föregångaren, 2018 års Svaret på allt. Staffan berättar att han ”gillar” vokalissan Sandy Denny från Fairport Convention, vilket uppenbarligen smittat av sig en del. Fast han påpekar samtidigt att hans skiva har ett modernare sound. Inte helt oväntat kanske, men när jag noterar att en sång som I Stockholm är jag fri mycket väl skulle kunna ha spelats in av Nordman är Staffan inte lika säker.

– Jag förstår vad du menar, men jag tror inte på det. Det hade inte blivit samma låt. Jag tror inte jag kan skriva på deras sätt. Men jag var faktiskt erbjuden att skriva texter till Nordmans första skiva. Jag tackade nej och sedan sålde den i 500.000 ex. Jag var så engagerad i mina egna grejor då, så jag kunde inte känna något engagemang i det där.

Borde vara mycket större

Vid det här laget har Staffan varit aktiv som artist i 45 år, och i 30 av dom har han alltså kört på i egen regi. Mycket vatten har runnit under broarna, men sångaren säger att han trots bokutgivningen inte är en person som blickar bakåt. Han lever mer i nuet.

– Men det jag velat uttrycka då är rätt likt det jag vill uttrycka nu. Det är ganska lika. Sedan har jag vara influerad av olika musikstilar vid olika tidpunkter. För jag gillar att lyssna på ny musik och bli influerad.

– Samtidigt kan jag tycka att du borde vara betydligt större än vad du är? Som de andra från ungefär samma generation typ Orup, Mauro Scocco, Niclas Strömstedt och Uno Svenningsson.

– Tycker jag också… men jag tror jag gjort grejor som stuckit ut mer än dom du nämner. Det har varit kompromisslöst. Jag tänker till exempel på det jag gjort med The Nomads. Sådant passar inte in bland dem.

”Lovade mig själv att aldrig kompromissa mer”

– Men jag kan tänka mig att en del tyckte du inte gjort vad du kund för att casha in på framgången med Lilla fågel blå och den tillhörande skivan Regn?

– Jag kan förstå det, och jag har också mött det. Men jag har aldrig kunnat göra något som jag inte tyckt var bra. När jag var med i *Dimmornas bro var det alltid mycket kompromisser i gruppen, så när jag lämnade dem var jag så ”fed up” att jag lovade mig själv att aldrig kompromissa mer.

– Men när Regn kom ut had du ju kontrakt med EMI. Var de inte på dig att du skulle skriva fler låtar som Lilla fågel blå?

– Nej, jag kan inte säga att jag hade något sådant tryck. Jag hade ju *Kjell Andersson som backade mig, och han var också kompromisslös. Men sedan kom det in andra i bolaget som tryckte på, och då lämnade jag EMI.

Lilla Pripps blå

– På tal om det här med att tänka på det kommersiella. Jag har läst att du konsekvent tackat nej till att sälja din musik till reklamfilm?

– Jag har ju fått en del förfrågningar även om det inte hänt varenda dag. Men i mitt förlagsavtal har det varit inskrivet att jag inte fick lov att sälja min musik till reklam. Fast jag skulle absolut kunna göra det. Sedan beror det väl på vad det skulle vara reklam för. Jag skulle ju kunna sälja min största låt till ett bryggeri: Lilla Pripps blå.

Roligt skriva åt andra

Fast i slutänden är det förstås stor skillnad på göra reklam för något och att skriva åt någon. Genom åren har Staffan som tidigare nämnts samarbetat med en lång rad artister, och öppenheten har alltid varit stor. Utöver de tidigare nämnda namnen märks även bland annat Anne Lie Rydé, dansbandssångerskan Christina Lindberg, Iddes Schultz syster Irma och Hovets rockdonna Anna Stadling.

– Det är roligt att skriva åt en massa olika artister. Det är kul att ta ut svångarna på ett sätt som jag själv inte gör. Sedan var Iddes platta speciell eftersom det var ett så stort projekt. Och den jag gjorde med Lena Nyman var jävligt lyckad. Hon tolkade *Bodil Malmstens texter på den.

Känner sig fortfarande som arton

– Du fyller pensionär nästa år, men jag antar att du inte planerar att lägga ner ditt musikerliv för det?

– Nej, det är ingenting jag tänkt på. Jag känner mig inte så gammal. Jag känner mig fortfarande som jag var arton, tjugo år när det gäller hur jag förhåller mig till musik, och vad jag gör.

– Hur ser du på framtiden?

– inte på något speciellt sätt. Särskilt nu när det har blivit kaos i livebiten känns det som om man inte kan planera något. Sedan har jag en del pausprojekt på gång, men det är inget jag kan prata om än.

Skriven 2020-11-06

*Dimmornas bro är bandet Staffan Hellstrand var medgrundare till 1975. De släppte tre album (Dimmornas Bro, Mål och Jabbi dabbi) mellan1977 och 1981, och splittrades året efter sista skivan såg dagens ljus. Deras sound var inspirerat av grupper som 10cc, Genesis och Supertramp.

*Kjell Andersson, legendarisk svensk producent som utöver Staffan Hellstrand har arbetat med idel andra svenska pop- och rockstjärnor, däribland Eldkvarn, Per Gessle, Magnus Lindbeerg och Ulf Lundell.

*Bodil Malmsten var en rosad och mångfaldigt prisbelönt svensk författare, poet och dramatiker.

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners