CHAMPLIN WILLIAMS FRIESTEDT – historien om svenske gitarristen som blev bästa vänner med stjärnorna från Chicago och Toto

Annons

Han är den svenske doldisen som gör smekande snygg (westcoast)musik med superstjärnorna. Namnet är Peter Friestedt, och i närmare två decennier har han från och till skapat slickat poppiga tongångar i westcoastfacket med tidigare Chicagosångaren Bill Champlin och Totos vokalist Joseph Williams. Just för tillfället är trion aktuell med ett album betitlat rätt och slätt 2. På tiden, verkar Peter Friestedt själv tycka. Men som han själv säger; tillkomsten av skapelsen ifråga komplicerades av Williams arbete med Totos avskedsverk Old Is New och den efterföljande turnén som kom att pågå i två år.

Meriterade kollegor kontaktades

– Ja, eftersom Joseph var *”engineer” var han tvungen att vara närvarande på varenda ton på deras skiva, berättar gitarristen. Han var stressad och befann sig i studion hela tiden. Sedan skulle Toto ut på fyrtioårsturné, så där satt vi med de här låtarna Bill och jag.

Väntan på att fortsätta arbetet blev dock inte lång. I stället för att rulla tummarna kontaktades ett gäng meriterade kollegor in för att delvis ersätta Williams i form av Michael McDonald, Edin-Ådahls Frank Ådahl och Lars Säfström, till vardags frontman i svenska AOR-bandet Work of Art.

Ett mer säljande namn

Samtidigt är Peter den förste att hålla med om att det var en ytterst god idé att hans forna LA Project, som släppte två album förra decenniet på senare år bytt namn till det mer säljande Champlin Williams Friestedt.

– Nu äf ju inte LA Project och Champlin Williams Friestedt samma sak. Det är inte bara ett namnbyte. Numera är det här ju en grupp där alla tre har lika mycket att säga till om Men det är klart att det här namnet har gett betydligt större uppmärksamhet. Det har blivit ett helt annat genomslag. Även om nu den första skivan med LA Project faktiskt sålde i tiotusen exemplar. Vilket var ganska mycket för en ny artist. Men det ”nya” namnet där de här två, Bill och Joseph ingår, ger en helt annan tyngd.

Häftig backup och trogen publik

– Särskilt som du vad jag förstår fått ganska bra backning vad gäller skivbolag nu också?

– Ja, jag har aldrig legat på ett så stort bolag som jag gör med den här skivan. Nu har vi kontrakt med *Sony i Japan, och det coola är att det är samma team som arbetar med Toto annars som är inblandade. Innan skivan kom ut låg vi faktiskt som den femte mest förbeställda skivan där. Det är otroligt häftigt att ha den backupen.

– Samtidigt är det väl trots allt relativt svårt för den här musiken att få uppmärksamhet i Europa?

– Jag tycker inte riktigt det stämmer. Ska vi ta ett band som Toto, så spelar de på arenor här medan de i USA knappt fyller House of Blues. Så de är mycket större här, och samma sak gäller för många andra i AOR/westcoastgenren. I Skandinavien och Japan finns en väldigt trogen publik. Men visst, det är kanske inte megastort.

Har alltid varit den drivande

Megastort eller inte, det får vara som det vill med den saken. För oavsett vilket finns det en sak det knappast råder någon tvekan om, och det är att det är att det alltid varit Peter själv som varit den drivande i nämnda musikaliska projekt. Ända sedan idén om det stjärnspäckade LA Project växte upp som en fantasi i huvudet något år efter millennieskiftet har det varit så.

Ja, det får jag väl säga. Bill har förstås varit ganska drivande på den här plattan, men visst är det jag som hållit i det här. Jag minns att *Magnus Erikson – en jättefin kille – arrangerade en double feature-turné med oss och Leon Russell 2012, och då tänkte jag ”Ska vi inte göra en plattta ihop, vi tre”, och då sade Joseph att vi ju kunde heta Champlin Williams Friestedt, och så fick det bli.

Hembesök i Champlins lyxhus

Men samarbetet med de amerikanska stjärnorna inleddes som sagt redan i skarven mellan 1900-tal och det nya milleniet. Det var nämligen då Peter hastigt och lustigt befann sig i Los Angeles efter att ha fått ett stipendium på den svenska hemmaplanen. Det var också där på Los Angeles Music Academy som de första fröna till LA Project såddes. Utbildningen var i stort sett färdig, minns Peter. Han hade vunnit en tävling på skolan, och var full av självförtroende. Det var då han bestämde sig för göra hembesök hos Bill Champlin.

– Ja, jag körde hem till hans lyxhus, och hade några låtar med mig på kassett då. Det var ju helt galet, för mig var det självklart att vi skulle jobba tillsammans. Men var det klart en fördel att *Andréas Carlsson precis arbetat med honom också. Men sedan blev det så att vi skapade ett band med varandra, han har blivit en nära vän. Det är en enorm person med stort hjärta. Jag har honom att tacka för mycket. Det är en underbar story.

– Vad hände sedan?

– Vi började skriva snabbt, och det var då jag blev introducerad för Joseph. Jag hade en låt som skulle passa honom. Men han jobbade mycket, så sedan sågs vi inte igen förrän vi skulle spela in den första plattan med LA Project. Sedan jobbade en massa duktiga musiker på skolan. Som trummisen *Ralph Humphrey, och han var bekant med *Michael Ruff. *Abe Laboriel i sin tur gjorde en clinic på skolan, och då frågade jag honom och så vidare.

Los Angeles, en fantastisk plantskola

Peter berättade att han åkte till Los Angeles 1999, och bodde sedan där till tidigt 2003. Därefter bar det hem till Sverige igen där han började undervisa på musikgymnasium året därpå. Kontakten med Änglarnas stad har dock upprätthållits regelbundet varje år. Tills nu det vill säga. Nu har ett par år förflutit sedan senaste besöket, och nu sätter coronapandemin stopp för ett nytt i brådrasket.

– Men allt det där känns så avlägset nu. Det är tjugo år sedan jag var där då. Men det är fantastiskt ställe att vara på för att få kontakter och lära sig musik. Det var en fantastisk plantskola för att kunna ta de första stegen i musikindustrin.

Kreativt på ett härligt sätt, men tufft

– Varför flyttade du hem?

– Jag tror jag saknade Sverige för mycket. Man är ändå svensk, och jag saknade familjen och annat jag var fäst vid. Sedan har amerikaner ett visst sätt. Vi är inte så ”outgoing” som dem, vi är mer lågmälda och har en viss ödmjukhet. Men visst tycker jag om USA. Varje gång jag är i L.A. vill jag inte åka hem. Det är kreativt på ett härligt sätt, men det är också en tuff miljö, man fick betala för att spela på Sunset Strip. Jag var lite för svensk när jag gick i skolan. De andra gjorde auditions och spelade ute en massa, men det gjorde inte jag.

– Hur ser du på ditt professionella liv som det utvecklat sig idag?

– Jag är nog väldigt tacksam över det jag fått vara med om. Det är häftigt att få jobba med två av världens bästa sångare. Att få åka världen runt, och att ha vänskapsrelationer med dem. Bill är en av mina godaste vänner och Joseph är gudfar till min son, så det är på ett personligt plan. Det är två väldigt trevliga herrar. Sedan vill man ju alltid att det ska gå ännu bättre, det vore jättekul om vi fått en hit och fått göra en arenaturné. Men det här är gott nog. Vi har 150.000 plays på YouTube med senaste singeln, och det är bra för en liten punk som mig.

Har blivit hippt

– Men tycker du inte att att din musik blir styvmoderligt behandlad av kritiker och andra tyckare?

– Nej, det kanske varit så, men jag upplever nog att öppenheten blivit större. Nu när Anders Bagge och Andréas Carlsson berättat att de är fans av westcoast har det blivit en annan grej. Nu har det blivit hippt. Sedan är det aldrig lätt att få de där rockkritikerna på sin sida. För dem är det inte coolt nog, inte bra. Därför ska det klankas ner på det här. Så det finns säkert kritiker som inte vill ta i det vi gör med tång. Men hade vi varit jättestora hade vi fått ta mer av sådant. För det är väl så att ju större man är desto mer bespottad blir man.

Skriven 2020-06-10

Faktaguide

*På baksidan av omslaget till Totos senaste album Old Is New står Joseph Williams noterad som Supervising Producer

*Apropå skivkontraktet med Sony i Japan. I Europa distribueras Champlin Williams Friestedt av Sound Pollution, som annars mest fokuserar på releaser av diverse metalband.

*Magnus Erikson var en arrangör och producent som företrädeslsvis arbetade med kristna artister som Carola, Edin-Ådahl, Per-Erik Hallin och hårdrockarna Jerusalem

*Andréas Carlsson var initialt en del av det framgångsrika låtskrivar- och producentkollektivet Cheiron och har skrivit sånger till en rad världsstjärnor, däribland Backstreet Boys, Bon Jovi, Celine Dion, N*Sync, Britney Spears och Carrie Underwood

*Ralph Humphrey, trummis med en fyrtioårig karriär och erfarenhet inom såväl film och tv som musikvärlden där både otaliga stora jazznamn – som till exempel Natalie Cole, Al Jarreau och Manhattan Transfer – och massor av varierande namn inom pop och rock, typ Bette Midler, Barbra Streisand och Frank Zappa figurerar

*Michael Ruff, låtskrivare, soloartist och tillika klaviaturspelare av rang, som spelat med folk som Kenny Loggins, Stevie Nicks och Lionel Richie

*Abe Laboriel, extremt välmeriterad basist som spelat på tusentals inspelningar, inklusive alster av Michael Jackson, Madonna, Dolly Parton, Paul Simon och Barbra Streisand

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners