DE FÖRBANNADE ÅREN (De forbandede år)

Annons

FAKTA
Regi: Anders Refn
I rollerna: Jesper Christensen, Bodil Jörgensen, Mads Reuther, Gustav Dyekjær Giese, Sara Viktoria Bjerregard Christensen

BETYG: TRE
PREMIÄR: 2020-05-29

Det var en gång för inte så länge sedan dörren var stängd till vårt broderland på andra sidan sundet precis som i dag. Då var det inte ett virus som var orsaken utan stöveltramp. Hitler invaderade Danmark 1940 och nu var också vi med ena benet inne i verkligheten. Hur vi och våra nordiska grannar agerade och såg på nazismen har gjorts många filmer och dokumentärer genom åren. Att det fanns många både här hemma och i Danmark som rättade in sig i ledet, och räknade med att den tyska krigsmaskinen skulle vara nyckeln till en ny världsordning vet vi.

I Norge hade ju regeringen Vidcun Quisling redan blivit Hitlers förlängda arm. De förbannade åren gör avspark när den välbärgade familjen Skov firar sin far patriarken Karl (Jesper Christensen) när den tyska ockupationen av Danmark tar sin början. Karl Skov som är lyckligt gift och har fem välartade barn driver sin elektronikfabrik med framgång, och tidigare mest sett politik som ett instrument att nyttja för företagets fromma.

Nu får plötsligt både han och familjen ta ställning och börja fundera över vad talesättet ändamålen helgar medlen betyder. När en väninna och hennes man som bägge är judar ber om hjälp men grips av polisen förstår Karl Skov han står inför nya val både som fabrikör och människa.

Barnen börjar nu också välja hur de skall ställa sig till hotet eller hoppet om en ny världsordning, och då börjar också sprickornas i den tidigare så solida fasaden att uppenbara sig. Jazzvännerna Knud och Valdemar gömmer sig i musiken likt strutsen som gömmer huvudet i sanden och hoppas att allt skall bli som vanligt igen. Michael ser framtiden i nazismen och tar gärna på sig en uniform med dess symboler medan Aksel går med i den danska motståndsrörelsen. Slutligen förälskar sig Helene i en tysk ubåtskapten.

I en liten men naggande god roll målar Claes Malmberg i grova penseldrag upp en svensk affärsman, som gärna sjunger Tysklands lov så länge affärerna blomstrar. Givetvis har den två och en halvtimme långa filmen en hel del klichéer och karaktärer som blivit lite för övertydligt tillyxade för att vi inte skall missa poängen.

Man får också ibland känslan av att vissa scener och händelser är onödiga samtidigt som man skulle vilja ha andra fylligare och mer kött på benen. Jag tror också att historien vunnit på att bli ytterligare någon timme längre och visats som tv-serie på tre avsnitt istället.

Nåväl, om inte om hade varit som man brukar säga. Det vi får oss till livs är en högst sevärd film väl värd sin framgång i hemlandet.

Skriven 2020-05-25

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners