FM – “Alla pratade om oss som det nya Bon Jovi, men det var inte vad vi ville vara”

Annons

Historien är välbekant i melodiska hårdrockskretsar; grungen knäckte dem i början på nittiotalet efter en trio numera klassiska album och turnerande med en lång rad kända namn som Bon Jovi, Foreigner, Meat Loaf och Tina Turner. Men FM skulle komma tillbaka och få sin revansch. Just när få eller ingen någonsin trodde att Londonbandet någonsin skulle komma tillbaka uppenbarade de sig på en scen igen för första gången på drygt ett decennium. Ett tillfälligt avbrott i vardagen trodde nog de flesta, men spelningen på den numera nedlagda Firefestfestivalen skulle tranformeras till så mycket mer än en nostalgitripp. Idag tretton år och sju album senare är kvintetten populärare och mer aktiv än någonsin. Något ingen inblandad hade kunna föreställa sig den där lyckade festivalkvällen 2007.

– Nej, haha…jag gjorde det i alla fall inte, säger pratsamme frontmannen Steve Overland uppspelt. Firefest var bara tänkt att vara en engångsgrej. Dessutom var vi upptagna med andra saker och bodde på olika ställen. Men ärligt talat var responsen fanatisk. Vi hade inte förväntat oss att folk skulle komma ihåg oss efter tolv år.

Kritiken hänger inte på frisyren längre

Fast än idag tar bandet det en vecka i taget, betonar sångaren, och på tal om just detta. Som av en händelse är herrarna aktuella med sitt tolfte album betitlat Synchronized just denna kommande fredag. I vanlig ordning kan Steve glädja sig över god respons, och då handlar det inte bara om fansen och berörda rockmagasin, typ Classic Rock som uttrycker sin uppskattning. Det handlar även om de beryktat surmagade ”vanliga” tyckarna inom det brittiska kritikerskrået, som råsågade bandet då det begav sig.

– Yeah, det är väldigt konstigt det där. Men det hänger väl inte på att ha den ”rätta frisyren” nu längre. Sedan är vi inte Ed Sheeran heller. Det vi gör är i grund och botten retromusik. Tidigare fick vi mycket kritik för att vi var för amerikanska eftersom det fanns många amerikanska band där ute då. Men så är det inte längre, och därför är folk mer förlåtande idag.

Har en tydlig kvalitetskontroll

– Ändå blev ni väl lite hypade ändå då det begav sig?

– Vi hade en del press som var toppen. Fast det var för att alla pratade om oss som det nya Bon Jovi, men det var inte vad vi ville vara. Vi vägrade spela med i det där, vi ville inte förlora vår bluesiga sida.

– Men oavsett vilket verkar alla jag pratar med ha samma åsikt om er; de håller er högt för er förmåga att hålla kvalitetens fana högt, att ni kan ”Keep up the good work”?

– Det är för att vi fortfarande älskar att skriva. Det har alltid varit en stor del av dem vi är. Vi älskar att skapa, det kommer från ingenting. Samtidigt inspirerar vibbarna kring bandet och fansen oss. Allt handlar om hur nästa album ska bli, men vi lever inte i det förflutna för det. Vi har en tydlig kvalitetskontroll. Vi skriver tjugo sånger, och plockar tolv. Vi överproducerar alltid för att göra den bästa skiva vi kan. Sedan är det viktigt att inte göra samma sak som 1989 även om alla har sin favorit.

Har samarbetat med RHCP och Springsteen

Kvalitetskontrollen sträcker sig för övrigt även över producentbiten, och i rattaren Jeff Knowler har FM hittat någon som både kan ta vara på och utveckla soundet på en och samma gång. Vilket inte är så konstigt med tanke på att meritlistan rymmer folk med så vitt skilt musikaliskt ursprung som å ena sidan indiekungarna Blur och electrobandet Goldfrapp till souliga Beverly Knight och den sedan länge rockige punkpionjären Paul Weller.

– Yeah, så är det. Jeff har mixat det här albumet medan vi själva producerat. Men han har utgjort en vital del av vårt sound ända sedan vi återförenades. Han mixar inte som om det vore en tung rockplatta. Sedan är det möjligt att vi kommer att använda någon annan om vi vill göra något annorlunda, men Jeff har arbetat både med Red Hot Chili Peppers och Bruce Springsteen. Det är därför vi använder honom. Han hör saker annorlunda, vilket är anledningen till att vi fått våra låtar spelade på radio.

Måste vara mer ekonomisk med rösten

– Sedan måste jag också säga att din röst fortfarande ter sig väldigt fräsch. Inte alla har samma tur med det efter en viss ålder?

– Yeah haha. Men jag misshandlar inte mig själv, och jag har lyckats hålla mig i form. När man blir äldre förlorar man en del och tappar omfånget. Så visst har rösten förändrats ändå, jag måste vara mycket mer ekonomisk med den än förr. Samtidigt verkar det fungera, jag har inte blivit en kliché. Vilket är fantastiskt. Men på samma gång finns det ingen magisk dryck att ta.

Slipper en massa melodrama

– Fast det går ändå inte att komma ifrån att alla i bandet är överraskande fulla av energi i dessa dagar, men å andra sidan verkar allt mycket mer avslappnat än förr också?

– Det har du på pricken rätt i. Vi är mycket mer avslappnade nuförtiden. Vi slipper en massa melodrama från *Epic som talar om för oss vad vi ska göra. Energin kommer från att vi allihopa älskar vad vi gör. Om vi hade velat åka till USA hade vi gjort det, men vi vill inte. Vi har inga följare där. Fast det finns ingen negativitet i att säga så. Det hände aldrig något i Amerika, men å andra sidan upptäcker vi ändå alltjämt nya territorier att spela i. Det ger oss bra vibbar, och det är precis så det ska vara.

Ingen hade hjärta med

– Så varför splittrades ni då redan 1997? Kände ni att ni löpt linan ute med hela grejen som läget var då?

– Yeah, det har du också på pricken rätt i till hundra procent. Vi hade hållit ihop sedan 1983 då, och våran musik var körd. Grungen hade slagit till och våra spelställen hade förvandlats till mindre klubbar. Vi gjorde *Dead Man’s Shoes i den vevan, och om du frågat tror jag ingen hade hjärtat med då. Så då tänkte vi det var lika bra att ta en paus. Sedan planerade vi inte att den skulle vara i elva år, men det hände ändå.

”Pengarna är bra, vad tycker du?”

Med detta sagt kunde pausen blivit avsevärt längre eller värsta fall oändlig. Om det nu inte bara varit så att Kieran Dargan, arrangören bakom ovannämnda Firefest varit på sin vän Steve om en FM-comeback på hans festival.

– Han brukade tjata på mig om att vi skulle återförenas, så till slut nämnde jag det för Merv (Goldsworthy, basisten), och sade till honom ”Den här killen Kieran har tjatat på mig om att komma tillbaka. Pengarna är bra, vad tycker du?” Då tyckte Merv att vi skulle repa för att se hur vi lät. Om det inte funkade skulle vi inte göra det. Sedan om spelningen skulle gå dåligt hade det inte gjort något eftersom vi ändå inte var tillsammans längre.

Comebackspelning blev succé

Steve berättar att bandet vid detta tillfälle inte hade repat på tio år, men det lät okej ändå, menar han. Lite ruffigt här och där, men likväl okej. Comebackspelningen i sin tur blev en succé, vilket snabbt ledde till förfrågningar om en ny skiva. Denna enda skiva har som nämndes inledningsvis expanderat till hela sju stycken och fyra fullmatade EP:s som de flesta band kallat fullängdare.

– Allt utvecklade sig till något annat än vad vi hade trott efter den här spelningen. Fler band som vårat kom fram igen. Det tog sin tid för den melodiska rocken att åter hitta sin plats, vilket gjorde det väldigt spännande. Ingen är lyckligare än oss över det, men det känns samtidigt lite underligt. På samma gång har sånger som Don’t Stop Believin’ med Journey och Cold As Ice med Foreigner klarat tidens tand, så musiken har definitivt sin plats även idag. Vilket är toppen för FM.

Blev exalterad av att gå till skivaffären

– Men hur ser du annars på livet som band så här trettiosex år in i karriären?

– Jag skulle ärligt talat vilja säga att internet fört med sig både fantastiska saker och många dåliga saker. Inte minst har det gjort musiken till en i hög utsträckning slit och slängvara. När jag var ung blev jag exalterad av att gå till skivaffären, skiljas från mina pengar och köpa sådant som Bad Companys nya. Vi arbetar själva mycket med våra omslag och innerfodral, men de flesta ser aldrig det. Så jag tror inte musik betyder lika mycket längre. Å andra sidan kan man få ut den direkt till hela världen. Så det där är ett tveeggat svärd. Fast affärssidan har förstås förändrats till det sämre.

Varför ska musiken vara gratis?

– Som till exempel Spotifys gratis alternativ. Men det finns ju de som av någon outgrundlig anledning anser att musiken inte ska kosta något.

Ja, precis. Jag menar, varför ska musiken vara gratis med tanke på hur mycket tid som läggs ner på att göra den? Det gör mig väldigt arg. Det finns inga pengar kvar i att spela in musik längre. Vi gör det bara för att vi ska ha något nytt att spela live. Men det är bara att bita i det sura äpplet, det går inte att gå tillbaka i tiden.

Skriven 2020-05-19

*Epic och dess systerbolag Portrait gav ut FM:s två första och numera klassiska album Indiscreet och Tough It Out 1986 respektive 1989.
*Dead Man’s Shoes var FM:s tredje album, och släpptes 1991.

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners