POOL

Annons

FAKTA
Regi: Anders Lennberg
I rollerna: Niclas Gillis, Natacha Guyon, Moa Garpendal, David Asavanond, Nino Wongchaiseree

BETYG: TRE
PREMIÄR: 2020-04-17

Har ärligt talat ingen som helst relation till Per Hagman mer än att jag sneglat på en del bokrecensioner då det begav sig i hans tidiga karriär. Ändå är det lätt att inse att det är en hyfsat stor sak i vissa kretsar att hans andra roman Pool nu filmatiserats. Vilket är förståeligt, det har ju trots allt tagit hela tjugosju år för den att bli överförd till bioduken.

Platsen är Nice eller kanske snarare mest näraliggande lyxbyn Villefranche-sur-Mer. Där huserar tjugofyraårige Adonisen Johan med den eleganta, men avsevärt äldre ex-skådespelerskan Celeste. Hon är egentligen gift med Jules, men eftersom han är mer intresserad av Johans tyske polare Kurt är det inget som hindrar att svensken hänger hos sin dambekant. För som Kurt ungefär säger ”Det handlar om ungdomens makt. Du kan leva på de gamla istället för att dom lever på dig.”

Fast att hävda att Johan lever livets glada dagar vore en grav överdrift. Visst, de är gratis men tillvaron verkar rent allmänt bara grå och trist trots den solbestänkta glittriga ytan. Han tar en kaffe, äter gott, dricker vin och har sex ibland med Celeste, men inte så mycket mer. Kommunicerandet dem emellan är ytligt och kyligt på ett halvhjärtat rutinmässigt sätt. Johan säger knappt flaska, men det verkar inte störa hans tillfälliga ”sugar mommy”.

Så egentligen när allt kommer till kritan finns det väl inte mycket på pluskontot när allt kommer omkring. Förhållandet är destruktivt på ett sätt som ger jobbiga minnesbildeer till ungdomskärleken Anneli – vilket framgår med all önskvärd (över)tydlighet i en rad korta flashbacks. Värt att notera här är att Johan är i underläge i båda fallen.

Historien upprepar sig, helt enkelt. Johan är offret och får till och med finna sig att få ta emot fysisk bestraffning av den mindre graden. Utskällningen Johan får av Celeste när han råkat köpa en djurtestad parfym går inte av för hackor. Den matchar nästan en liknande situation då det begav sig när Anneli läste lusen av honom när han visade sig vara lyckligt ovetande om den norska slakten av sälungar.

Med tanke på detta är det allt tur att Celeste har en pool. För oj vad Johan plaskar runt där. Den verkar spela rollen av en lugnande fristad från tristessen och diverse tunga tankar. På samma gång ger dessa sekvenser manusförfattande regissören Anders Lennberg stort utrymme för att skapa läckra snygga bilder.

Överhuvudtaget är Pool en riktigt tjusig film. Estetiken är onekligen genomarbetad och fotot glassigt på ett skönt njutbart sätt. Det är mycket yta, vilket är uppfriskande. För som Lennberg själv säger i en intervju i DN; ”Dessvärre är svensk film fast i en psykologisk socialrealism med alltför många problemdramer som påminner om Bullens brevfilmer”. Vilken han faktiskt har helt rätt i. Därmed inte sagt att Pool övertygar fullt ut. Jag hade gärna sett både att det i alla fall tidvis väl makliga tempot höjts och att en tydligare edge i dramatiken adderats. För saken är trots allt den; vackra bilder i sig engagerar inte automatiskt. Det måste till ett visst driv i berättandet också.

Skriven 2020-04-20

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners