JORN – Europas stora rockröst har “jobbat hårt som f-n och varit noggrann”

Annons

Han fick sitt genombrott i bästsäljande tyska power metalbandet Masterplan, höjde sin profil som ena halvan av duon Allen-Lande tillsammans med proggiga Symphony X frontmannen Russell Allen och är sedan länge återkommande inslag i Tobias Sammets stjärnspäckade projekt Avantasia, men framförallt är röststarke Jørn Lande soloartist under det mer internationellt klingande namnet Jorn. I egenskap av en sådan har norrmannen också visat ett ovanligt stort intresse för spela in covers. Nya albumet Heavy Rock Radio II är det fjärde under den två decennier – hittills – långa solokarriären, och sångaren själv är nöjd med responsen så hår långt.

Frida och Hotel California

– Ja, det går rätt bra, myser han. Fast den första Heavy Rock Radioskivan var egentligen en engångsgrej, men på den hade jag både Fridas I Know There’s Something Going On och Hotel California, och det var dom låtarna som gjorde att den första sålde bra. Den gick till och med upp en bit på Billboardlistan, och spelades mycket på rockradiostationerna runt om i världen. Så det föll sig naturligt att göra en “tvåa”.

Udda Deep Purple-sång och en obskyr Bryan Adams

Därefter snöar samtalet in på låtvalen på just detta verk där klassiska saker som Manfred Manns jättehit The Mighty Quinn och sextiotalsbandet The Searchers Needles and Pins samsas med Bryan Adams hyfsat obskyra Lonely Nights och Deep Purples tämligen bortglömda Bad Attitude.

Bad Attitude var en lite udda Deep Purple-sång som inte uppmärksammats så mycket tidigare, men ett typiskt val för mig. Samtidigt hämtades Bryan Adams-låten från hans andra skiva då han inte hunnit bli ett ”household”-namn än. Jag kommer ihåg att jag fick tag på den plattan på import. Min far hade en kompis som hade en skivaffär i hörnet på en vitvarubutik. Han kände honom väl, så jag fick låna skivor där över helgen. Det var så jag upptäckte Bryan Adams, och han har varit en favorit sedan dess.

Elvis den store hjälten innan The Sweet

Jørn berättar vidare att han bildade sitt första band som nioåring 1977. Fem år senare spelade den musikgalne tonåringen lokalt på ställen där besökarna var arton, tjugo år, så han fick snällt vänta i köket med kockarna tills det var dags att gå på scen.

– Det var en av orsakerna till att jag kände till band andra i min egen ålder inte kände till. Som Uriah Heep. Eller Jethro Tull. Deras Thick as a Brick var speciell, men ingen på min skola hade någon relation till dem. Sådant fick jag med modersmjölken. I början var Elvis den store hjälten, men sedan kom The Sweet med Ballroom Blitz, och då gick min utveckling mot det hårdare. Jag var en jättefan av Brian Connolly.

Far på turné med Jimi Hendrix

Jørn lägger noggrant ut texten här, och förklarar att intresset för den här typen av rock kom från hans egen far. Denne spelade nämligen själv i band, och hans intresse smittade av sig på ätteläggen.

.- Han turnerade bland annat i Tyskland och Spanien, och på en turné var han ute med Jimi Hendrix. Jag har hört en del stories om det där. En gång såg han Rod Stewart göra en slags audition med Faces. Det var en icke utannonserad konsert, och plötsligt dök en kille upp och började sjunga med dem. Det var Rod.

Inget snack om förräderi och sell out på sjuttiotalet

Sångaren pratar lite drömmande om denna tid, och menar att det var en enklare och bättre tid vad gäller toleransen för stilhopp i musiken då det begav sig på sjuttiotalet än vad det gjorde längre fram under åttio- och nittiotalet.

– Då fanns det inget snack om förräderi om man tyckte om något annat förutom hårdrock, som pop och westcoast. Om man skiftade stil på åttio- och nittiotalet hade man förrått både fansen och sig själv. Ett band som Def Leppard var inte ett rockband, utan sell outs. Tidigare på sjuttiotalet var det lättare, och det hade väl med flower powertiden att göra. Du skulle inte placeras i ett fack. Därför kunde man gilla Kate Bush, Kansas och Black Sabbath samtidigt.

Vill bygga en bro mellan heavy rockbite och crooning

Jørn pratar sig gärna varm för bredd och mer öppenhet i det musikaliska klimatet som synes, och han lever som han lär. Han aspirerar i alla fall på det.

– Jag skulle kunna åka till mindre ställen, klubbar och kulturhus och sjunga annat. Jag växte upp med croonervokalister. Som Elvis, John Farnham, Rod Stewart, Tom Jones och så vidare. Sedan kom förstås det tyngre in i bilden med Dio och sådant också. Det var då jag började etablera en egen karriär, jag hade ju en kraftig röst med omfång. Fast nu känner jag att jag skulle kunna bygga en bro mellan heavy rockbite och crooning Min tanke är att det kan vara en bra grej, det finns ett hål att fylla.

Multitasking om bärkraft saknas

– Hur menar du då?

– Det här med att hålla på med multitasking har ju blivit en stor grej överallt. Det var många som fick kicken i samband med finanskrisen (2007-2008), och efter det blev det naturligt med multitasking även på hög nivå. Det är inte som när vi växte upp. Så då kan väl jag mixa och vara tungrockcrooner också. Om jag känner att det inte finns bärkraft att göra bara en sak kan jag göra annat också.

En lärorik tid med inblick

– På tal om att ha bärkraft. Innan du slog igenom med Masterplan strax efter millennieskiftet var du med i flera band som danska Beyond Twilight och norska Ark och melodic rockbandet Vagabond. Funderade du aldrig på ge upp under alla år innan dess?

– Ja, alltså i början på nittiotalet då jag kom med i Vagabond hade både *TNT och *Stage Dolls – de hade varit i USA och fått en deal – haft en del succé, men jag var yngre än alla dem, så Vagabond gav mig chansen att få erfarenhet och vara med och att planera för en internationell karriär. Det var en lärorik tid för jag fick inblick i branschen och dealade med skivbolagen. Men även vokalt fick jag möjlighet att lyfta mig till en högre nivå. Så jag ser överlag det här som en utvecklingsperiod i mitt liv.

Prisbelönt genombrott med tyskt band

– Sedan kom Masterplan äntligen in i ditt liv 2001?

– Det var det som satte mig på kartan. Efter första skivan med Masterplan blev vi etablerade internationellt. Vi fick till och med *pris av EU 2004. Vi fick det i egenskap av nya artister. Det hände något över hela Europa, vi hade en av de bästsäljande skivorna det året. De enda andra ”tunga” pristagarna var The Darkness, så det var en bra grej för oss.

Jørn säger att det tyska bandet hamnade i mainstreamfacket tack vare det här priset, vilket i sin tur gjorde bandet mer kommersiellt gångbara. Plötsligt kunde alla inblandade tjäna mer pengar medan han själv kunde förtjäna sitt levebröd fullt ut. Men sedan han och resten av ex-kollegorna mottog detta pris har ytterligare sexton år förflutit. Så frågan då är förstås hur Jørn ser på sin karriär så här långt idag.

Har jobbat ”hårt som fan och varit noggrann”

– Jag vet inte. Men jag måste vara glad över att jag varit så kreativ och produktiv. Sean har allt jag gjort kanske inte varit så genomtänkt, det handlar mer om att jag fått bekräftelse genom åren. Sedan nittiotalet måste man vara kreativ och producera snabbare och oftare. Om jag stått still och varit kräsen tror jag kanske inte jag fått möjligheten att etablera en bra bärkraftig karriär. Jag har jobbat hårt som fan och varit noggrann, och kan känna att jag gjort allt maximalt. Om jag fått chansen till en timme till i studion har jag pressat på för att det skulle bli så.

Skulle gjort saker smartare

– Så du ångrar inte att du arbetat så hårt?

– Nja, det finns en del jag kan tänka att jag inte nödvändigtvis borde gjort. Allen/Lande-grejorna har varit ett hyfsat projekt. Men nu har jag gjort fyra skivor fast jag kanske borde nöjt mig med två. Det är sådant jag tänkt på. Jag skulle gjort saker på ett smartare sätt. För nu ser jag hur snabbt åren går. När man fyller 45-46 tänker man ”nu fyller jag snart femtio. Innan dess tänkte jag inte så mycket på min tidslinje, och det handlar inte bara om musiken, utan även om det privata. Sedan ska man inte vara negativ. För så länge man är frisk och rask och har glöden kvar får man vara nöjd.

Att bli äldre och lära sig något av det

– Det framträder ett nytt sätt att tänka när man blir äldre?

– Ja, förr var jag mer av en ”loose cannon”. Jag bara körde på. Men nu finns det andra saker att ta hänsyn till i livet. Men det handlar inte bara om att bli äldre, utan också om att lära sig av det. Att ha ett mer genomtänkt beteende. Det betyder inte att jag är noggrannare idag, men jag planerar mer. Vilket gör att saker inte tar lika lång tid. Fast det är väl en typisk utveckling att man vill försöka bättra sig för att få genomlida minsta möjliga problem.

Skriven 2020-02-19

*TNT är ett norskt heavy metal band som bildades 1982. Genom åren har de släppt tretton album och har sålt uppemot fem miljoner album

*Stage Dolls är ett norskt AOR-band, som bildades 1983. Trion fick USA-kontrakt med PolyGram i mitten av åttiotalet, och agerade förband till Blue Murder och Warrant där. De fick även en hit med singeln Love Cries ”over there”, men de lyckades aldrig återskapa succén de haft på den norska hemmaplanen där.

*European Border Breakers Award är namnet på ett årligt pris som belönar artister och grupper som nått framgång utanför deras egna hemländer under året.

The Snakes var ännu ett kortlivat projekt Jorn var en del av. Bandet grundades av före detta Whitesnakemedlemmarna Bernie Marsden och Micky Moody, och lades ner efter bara två år 1999.

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners