TOLKIEN

Annons

Magiskt vackra miljöer i allmängiltig biopic, USA 2019
Regi: Dome Karukoski
I rollerna: Nicholas Hoult, Lily Collins, Colm Meaney, Derek Jacobi, Laura Donnelly
DVD/Blu-Ray/VOD
(20th Century Fox)

BETYG: TRE

Det här är en finstämd och lågmäld biografi om språkgeniet och fantasyförfattaren J.R.R. Tolkien, med fokus på de unga åren.

”The Great War” heter det

Filmen är inte perfekt, men den är vacker, och vemodig. Hela tiden klipps det till scener från första världskriget. Det är lite irriterande att hela tiden se “First World War” komma upp som förklaring i undertexterna … För Tolkien & Co var detta inte “First World War” utan “The Great War” – alltså ett stort krig. För det första visste ingen att det skulle bli ett nytt stort krig, ett par decennier senare (kallat “Second World War”) för det andra var inte hela världen med. (Sverige och Finland var till exempel inte med.) Tolkien själv var väldigt noga med ord och med detaljer.

Vuxenversionerna något sämre

Vad som är bäst med denna biopic är Tolkiens unga år, barnskådespelarna som har rollerna som Tolkien och hans tre bästa vänner i brödraskapet är mycket bra, lillebrorsan är mycket bra, Edith är bra (och gör väldigt lite för att vara bra). I vuxenversion är de alla något sämre och lite mer teatraliska, speciellt Edith som plötsligt börjat bryta på amerikanska (har hon varit för mycket på bio? Nej, hon är för fattig för det …)

Men även när vuxna skådespelare har tagit över de fyra huvudrollerna så är det en fin berättelse om vänskap, om ett brödraskap … som verkar så starkt och så idylliskt.
Efter kriget är två av de fyra döda och de två överlevande talar inte med varandra.

Oxford och litteratur hör ihop

Bilderna från Oxford är ofta magiskt vackra och man väntar sig nästan att Kommissarie Morse ska hoppa fram bakom ett hörn … Eller Alice i Underlandet. Oxford och litteratur hör liksom ihop. Man associerar till Lewis Caroll, C.S. Lewis, Colin Dexter, Evelyn Waugh, Oscar Wilde, Dorothy L. Sayers, T. E. Lawrence, Iris Murdoch, Vera Brittain, Philip Pullman, P. D. James, Kenneth Grahame … Det susar i säven, medan Sebastian och Charles skolkar och tar en picknick, och en massa deckare konkurrerar om vem som är med i det fyndigaste mysteriet.

Hatade den första Narniaboken

Filmen framställer Tolkien som en schysst kompis. Det kanske han var. Ibland. Men han uppmuntrade inte sina vänner så mycket och sågade alla som tänkte annorlunda än han själv. Han var väldigt mycket troende katolik.

Tolkien fick till exempel mycket hjälp och stöd från C.S. Lewis, men han svarade med att såga allt som vännen skrev. Han hatade till exempel den första Narniaboken, bara för att Jultomten är med, och man ska inte tro på Tomten … Han är tydligen en rival till Jesus om Julen. Och Edith tvingades bli katolik, vilket hon inte alls tyckte var roligt. Hon var inte religiös av sig. Hon fick inte heller leva ut sina egna konstnärsdrömmar utan skulle serva författaren hela tiden … (Klassisk katolsk patriarkal familjeuppbyggnad …)

En barn- och ungdomsberättelse där vännerna dör

Man får inte se så mycket av konsten och var idéerna kom ifrån, det här handlar om åren innan The Lord of the Rings. The Hobbit finns med, representerad bara med en rad i filmens slutscen.

Så filmen är ingen The Theory of Everything eller A Beautiful Mind (båda dessa filmer hade förresten bättre kvinnoroller där man verkligen såg hur fruarna fick kämpa med Det Manliga Geniet med all markservice och med att själv överleva och försöka ha någon slags karriär …) Filmen är inte heller någon Finding Neverland, tragiskt vacker och en homage till fantasin.

Tolkien är helt enkelt en barndoms- och ungdomsberättelse om en kille med tre vänner, varav två dör. Men det finns något att säga till försvar för en så pass allmängiltig biopic: det här var livet för så många unga män i Storbritannien. Det var många, många små människor som blev förtärda av en eld som var allt annat än magisk.

Vackert och skört med ung, dödsdömd vänskap

Slutgiltiga intrycket blir att det är magiskt vackra miljöer (främst från Oxford), väldigt bra barnskådespelare och en mycket allmängiltig historia.

Den här typen av vänskapshistorier är väldigt gripande, som i klassikern Brideshead Rivisited, som också utspelar sig i Oxford, där Sebastian och Charles träffas för första gången. Det finns något vackert och skört med ung, dödsdömd vänskap, och vännerna tror så klart att deras vänskap kommer att vara för alltid …

Skriven 2020-01

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners