JUST MERCY

Annons

JUST MERCY
Regi: Destin Cretton.
I rollerna: Michael B.Jordan, Jamie Foxx, Brie Larson, Rob Morgan, Tim Blake Nelson

BETYG: FYRA
PREMIÄR: 2020-01-17

Ända sedan jag läste Harper Lees starka roman Dödssynden och såg filmatiseringen To Kill A Mockingbird (Skuggor över södern) som gav Gregory Peck en Oscar har jag varit fascinerad av rättegångsdramatik från södern.

Då 1962 var storyn som tilldrog sig i depressionens 30-tal högst kontroversiell. Flera av Hollywoods stjärnor bland andra James Stewart som var konservativ repbublikan tackade nej till rollen som småstadsadvokat som försvarade en ung färgad man som stod anklagad för våldtäkt och misshandel av en vit kvinna.
Peck som var stark demokrat såg bokens och manusets potential tackade med glädje ja. Genom åren har det gjorts flera bra filmer med Harper Lees ande svävande över vattnet och det är ingen tillfällighet att hennnes namn även lyser inte bara symboliskt över Destin Crettons verklighetesbaserade rättegångsdrama från Alabama 1987.

Bryan Stevenson (Michael B.Jordan) är en ung Harvardutbildad advokat som vigt sitt liv åt att juridiskt hjälpa färgade dödsdömda fångar som på osakliga och till och med falska grunder dömts till döden. En sådan är Walter McMIllian (Jamie Foxx) som väntar på elektriska stolen för att ha mördat en artonårig vit flicka. Ju mer Bryan botaniserar bland bevisen och indicierna inser han att det varken finns det ena eller det andra som styrker McMillans skuld.

Södern och inte minst Alabama var länge rasismens stamort på jorden och det var inte en tillfällighet att det var här guvernörer som George Wallace och Lester Maddox levde, verkade och firade triumfer. McMillan motarbetas på alla fronter och det finns egentligen inga styrande krafter som vill att fallet skall komma i fokus igen. Enligt en statistisk analys av dömda fall skall en av nio dödsdömda fångar vara oskyldig och det ger onekligen kusliga perspektiv på rättssäkerheten i Harper Lees hemtrakter.

Kanske ligger det något i det grovt tillyxade skämtet att en demokrat hellre friar än fäller medan en republikan gör tvärtom. Stevenson har alltså en rejäl uppförsbacke att vandra bara för att få resning i fallet igen, men med hopp, förtröstan och en efterhand groende insikt om spelets regler vinner trägen till slut.

Cretton berättar lågmält och känslofyllt om händelsernas utveckling och Jordan och Foxx passar som handen i handsken i sina roller. Inga eftergifter för att lyfta tempot utan intrigen flyter på i sin egen dova tunga rytm under de två timmar och sexteon minuter Stevenson behöver för att rentvå McMillan. En film som talar sitt tydliga språk och man lyssnar gärna och begrundar.

Skriven 2020-01-15


Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners