VLADIMIRS JULKALENDER 16 december: Världen vill bli bedragen

Var annars än här på Jorden hittar man en så osannolik och ändå helt verklig karaktär som Carmencita Rockefeller, en hårfrisörska med en storhetstid på 1970-talet. Egentligen hette hon Solveig Johanson och hon lyckades lura precis alla, myndighetspersoner, civilister som soldater – det enda urvalskriteriet var att de upptog höga positioner i samhället. Hennes påhittade namn var henne behjälpligt, trots att det inte lät mer sannolikt äkta, än schlagervärldens Conchita Wursts. Carmencitas lika självsäkra som lögnaktiga påstående stod som en oifrågasättbar garant för hennes äkthet och uppriktighet. Ju mer osannolik historia hon drog fram från sina kreationers ärmar, desto trovärdigare ansågs hon att vara. Att framställa en iögonfallande lögn på ett tillräckligt övertygande vis, omvandlar det otroliga till en accepterad sanning.

Världen verkar leva i samklang med Petronius välkända observation och föreskrift ”Mundus Vult decipi, ergo decipiatur”, det vill säga ”Världen vill bli bedragen, så låt oss bedraga den”. Och han visste vad han talade om, han var inte för intet rådgivare åt kejsaren Nero, den samme som yttrade ”vilken stor konstnär som dör med mig”, innan han självmördade sig och innan han lät avrätta sin styvbror och sin mor.

Allen Midgette är skådespelare. Han har medverkat i filmer av Pier Paolo Pasolini, Bernardo Bertolucci och framför allt i Paul Morrissey och Andy Warhols filmer. Fast det är inte för dessa prestationer som han är ihågkommen. Det som gjorde mera bestående intryck var att Andy Warhol övertalade honom att spela Andy Warhol och göra en serie föreläsningar och uppträdanden och intervjuer på amerikanska universitet, något som Midgette lyckades förvånansvärt bra med ungefär ett halvt år, sedan sprack det.
Efter Warhols alltför tidiga död 1987, återupptog Midgette sin karriär som Warhol. Han uppträder i Warhols peruk och utklädnad, han målar även i Warhols stil, ställer ut, och jämväl säljer relativt hyfsat.

Någon som säljer för enorma summor är Maurizio Cattelan, som började sin framgångsrika konstnärskarriär genom att köpa upp en del av en upplaga av den inflytelserika konsttidskriften FLASH ART, montera på dess omslagssida sin egen konst och namn och sedan återigen distribuera tidskriften runt om i affärerna.
Allt vad han gör är väldokumenterat och omskrivet. Detta gäller inte minst hans utställning ANOTHER FUCKING READYMADE för de Appel Arts Center i Amsterdam. Den gick ut på att han och hans medhjälpare bröt sig in i ett annat galleri med en separatutställning som definitivt inte var hans, stal all konst och ställde ut stöldgodset under sitt eget namn. Det var uppenbart att offret inte uppskattade detta, eftersom Cattelan polisanmäldes.

När jag senast var på Solomon R. Guggenheim Museum, fick jag först stå cirka 30 minuter i kö för att komma in och sedan över en timme för att komma in på den toan, där Cattelan placerade en fullt funktionell replik av en av deras toaletter, fast i 18-karats guld. Dess officiella namn är AMERICA.
År 2017 ville Donald Trump låna Vincent van Goghs PAYSAGE DE NEIGE / LANDSCAPE WITH SNOW från Guggenheim Museum för att hänga i Vita huset, rapporterade Washington Post. Museet gick inte med på det och erbjöd presidenten att få låna Cattelans guldtoalett i stället.
År 2019 flyttades toan till slottet Blenheim Palace i brittiska Oxfordshire, på initiativ av Edward Spencer-Churchill, halvbror till hertigen av Marlborough. Verket installerades på en toalett i närheten av ett rum där Winston Churchill föddes. Det användas där på samma vis som det användes på Guggenheim.

Natten till den 14 september 2019 stal någon denna berömda och omskrivna guldtoa värderad till $6m (£4.8m) från Blenheim Palace, något som var en världsnyhet-snackis. Stölden upptäcktes på nolltid eftersom avsaknaden av toan förorsakade översvämning och stor förödelse. Polisen gör stora ansträngningar för att få tag i tjuven, och den utesluter inte att Cattelan kan vara inblandad på något vis i stölden. Meriter och motiv har han onekligen, men även ett starkt alibi. Tiden får uppvisa. Här är Cattelans filosoferande om toan: “Whatever you eat, a two-hundred-dollar lunch or a two-dollar hot dog, the results are the same, toilet-wise.”

Klicka här för köp av och information om artikelförfattaren Vladimir Oravskys böcker.

© vladimir oravsky

Skriven 2019-12-16

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners