JEAN-YVES FERRI, Asterix 38: Vercingetorix dotter (Egmont Publishing)

Annons

FAKTA
Tecknat av DIDIER CONRAD

2019 fyller serien om Asterix 60 år, och väldigt lämpligt har det kommit ett nytt album. Det är de nya upphovsmännen Jean-Yves Ferri, manus, och Didier Conrad, bild, som ligger bakom, och till skillnad från en del andra, har jag tyckt att duons tre tidigare album har varit rätt nöjsamma – helt okej innehållsmässigt, riktigt bra utseendemässigt.

Svårt förstå positiva recensioner

Det senaste albumet har dock fått blandad kritik i Sverige – och jag hörde att det mer eller mindre totalsågats i Frankrike. Efter att ha läst albumet har jag svårt att förstå de svenska recensenter som varit positiva till albumet. Själv hade jag märkligt svårt att ta mig igenom det.

Trist och ointressant historia

Låt oss börja med titeln. Vercingetorix dotter. En fullkomligt hopplös titel. Det är omöjligt att komma ihåg titeln och denne Vercingetorix namn – och de flesta kan inte uttala det. Den franska originalstavningen har med en accent, Vercingétorix, och det ska uttalas Versändschetårrix, å:et ska närma sig ett ö. Den galliske krigaren Vercingetorix av arvernerstammen fanns i verkligheten, han dog år 46 f.Kr.

Anledningen till att jag hade svårt att ta mig igenom albumet, och lade det ifrån mig och glömde bort det flera gånger, är att jag inte blev klok på vad serien handlar om. Den verkar inte handla om någonting alls. Historien är så trist och ointressant att den närmast försvinner. De första sidorna består mest av en massa babblande.

Tonårig rebellisk dotter

Ett par arvernerhövdingar med besynnerklig dialekt besöker Majestix i den galliska byn. Med sig har de arvernerhövdingen Vercingetorix tonåriga dotter Adrenaline. Romarna är på jakt efter henne, de tänker kidnappa henne och göra henne till romarinna, och arvernerna tror att hon är trygg hos gallerna. En romersk spejare som heter Seriemanix ger sig av efter Adrenaline.

Adrenaline är rebelllisk och gillar inte att göra som hon blir tillsagd, än mindre gillar hon tjejgrejor och tjejkläder. Hon smiter, och Asterix och Obelix följer efter. Seriemanix hänger på. De beger sig ut på havet. Sjörövarna blir inblandade.

Fajting och sjöslag och konstigt

… Men ärligt talat vet jag inte riktigt vad som pågår. Folk jagar varandra, Adrenaline kidnappas, det blir fajting och sjöslag lite då och då. Handlingen är bara tråkig och konstig, som om Ferri inte fått rätt på sitt manus innan han var tvungen att ge det till Conrad för att inte missa deadline.

Jag gillar teckningarna, Conrad ritar snyggt, och visst finns här ett par skojiga sekvenser och repliker, men som helhet är det här inte bra.

… Och det var ett helvete att flera gånger stava till Vercingetorix i denna text.

Skriven 2019-12-15

Läs mer om boken här

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners