KILLSWITCH ENGAGE ute med sin “mest dynamiska skiva” i kölvattnet på röstproblem och juridiska turer

De är, pionjärer, miljonsäljare och ansvariga för att ha bringat det extrema till folket. Namnet är Killswitch Engage, och tillsammans med band som Atreyu, Bring Me the Horizon, Bullet for My Valentine och Underoath har de bidragit till att göra undergenren metalcore till något betydligt mer än något för de närmast sörjande med absolut koll i metalsfären.

Lysande kritik och höga listplaceringar

Fast några duvungar är kvintetten från småstaden Westfield i Massachusetts inte längre. Över två decennier har hunnit gå sedan bildandet, och senaste albumet Atonement – det åttonde i ordningen – släpptes så sent som i augusti med icke sällan lysande kritik och höga listplaceringar som följd både hemma i USA och runt om i Europa.

Matar egot eller krossar hjärtat

– Det är naturligtvis fantastiskt att folk bryr sig, kommenterar gitarristen Adam Dutkiewicz. För det är ju rätt uppenbart att vi inte kan spela live om inte folk gör just det. Det är precis det vi alltid behöver, och för mig känns det ganska crazy att vi fortfarande kan göra det efter att ha hållit igång i tjugotvå år.

Som så många andra band håller Killswitch Engage fansen högt. Däremot har de inte koll på kritikerna. Adam antyder att det inte ger något, och menar att de antingen bara matar egot eller krossar hjärtat, och båda alternativen är lika illa.

– Sedan har alla rätt till sin åsikt, men vi gör det här för att det är kul, och fansen är de som betyder något.

Den mest dynamiska skivan hittills

– Det verkar ju logiskt, men hur skulle du vilja beskriva den här skivan för någon som följt er från början?

– Aah, jag antar att det här är den mest dynamiska skiva vi gjort hittills. Där finns både ögonblick som är väldigt mycket metal, men också mer typiska rocksånger. Så det finns många olika vibbar i soundet, vilket jag tycker är bra.

Fler trashy saker den här gången

– Men samtidigt pratas det om i senaste bion att Atonement är tyngre än vad era skivor brukar vara? Som du sagt själv; det finns fler ”buttkickers” på den här plattan?

– Yeah, jag ville skriva lite fler trashy saker den här gången. På senare tid har våra skivor innehållit lite väl många midtemposaker att kryssa fram på vägarna till, och det ville jag förändra.

Kommer aldrig att ”sugarcoat” vad tycker

Vidare säger Adam på en rak fråga om det nuvarande politiska tillståndet hemma i USA, att det påverkade alla i bandet. Eftersom de alltid har tagit ett tydligt ställningstagande mot starka auktoriteter och korruption var det givet att detta också skulle avspeglas i sångaren Jesse Leach texter.

– Om man lyssnar på debatten i USA är det mycket blablabla. Det är mycket nonsens, så jag kan verkligen känna att det är märkliga tider där nu. Därför är det klart att det är något som är intressant för oss att ta upp.

– Men är du inte rädd att ni ska alienera er från en del av era fans?

– Inte nödvändigtvis. Alla har som sagt rätt till en åsikt, så om folk vill sluta lyssna på oss på grund av det är det okej. Däremot kommer vi aldrig att ”sugarcoat” något som vi känner starkt för att uttrycka.

Juridiska turer och nytt skivbolag

Killswitch Engage är således knappast ett band som hyser någon rädsla för reaktioner och förändringar, men tiden kopplad till tillkomsten av Atonement var inte den roligaste. I samma veva som kvintetten arbetade som bäst på det nya verket förändrades nämligen bandets ”anställningsförhållanden” drastiskt. Efter att ha varit representerade av metaletiketten Roadrunner i femton år ändades samarbetet i samband med att sångerna var färdiginspelade. På det stadiet hade sex av bandets dittills sju releaser släppts av Roadrunner, men juridiska turer på högre nivå inom bolaget, och slutligen ett övertagande av Warner Bros. innebar i förlängningen slutet på samarbetet.

– Det var lite märkligt under årens lopp att få se ett konglomerat ta över. Många människor vi kände på Roadrunner blev av med sina arbeten, så det var en jobbig grej att hantera. Då kände vi bara att vår tid med dem hade nått vägens ände. Det hade blivit dags för något nytt, och folket på vårt nya bolag Metal Blade var mer som vänner. Jag hade jobbat med dem tidigare, så de kändes som en familj.

Röstproblem ingen större chock

Skivbolagsbytet var dock inte den enda kris Adam och hans kollegor genomgick före och under den kreativa processen. Redan under turnén som föregick den samma fick sångaren Jesse Leech röstproblem. Det hela visade sig ha sitt upphov i polyper på stämbanden.

– Fast ärligt talat kom det här inte som någon större chock. Jesse hade haft problem när vi varit på turné tidigare också. Så när vi hörde vad det handlade om var det bara något som han var tvungen att ta hand om, och till slut gick allt som det skulle. Nuförtiden blir han inte trött eller ansträngd i rösten längre. Han har gått till en terapeut ett tag nu som lär honom sköta om den bättre.

– Men vad jag förstår var Jesse rädd för att han aldrig skulle kunna sjunga mer innan han genomgick behandling?

– Yeah, jag antar att han bara var nervös. Och det är klart att risken för att det skulle kunna hända alltid finns där. Men som jag förstått det är det en väldigt vanlig operation. Procenten lyckade ingrepp är väldigt hög, och det fungerade ju bra på honom också.

Lyckligt lottade att alltjämt hålla igång

– Som vi pratade om har ni varit aktiva som band i över tjugo år vid det här laget. Hur ser du på er karriär så här långt?

Well, vi håller ju fortfarande igång, så jag kan känna att vi är ganska lyckligt lottade med tanke på alla de band vi kom fram med som försvunnit. Sedan icke att förglömma har vi fortfarande roligt, och folk bryr sig alltjämt. Det finns många som supportar oss.

Drivkraften att fortsätta

– Men fanns det någonsin tillfällen initialt då ni funderade på att ge upp?

– Yeah, vi var inte särskilt övertygade om att det skulle gå i början. Men när folk började komma till konserterna fick vi drivkraften att fortsätta. I samband med det började vi åka på de rätta turnéerna. Sedan till slut kunde vi sluta på våra vanliga arbeten, när vi började försökte vi hålla balansera livet när det gäller den biten.

– Fanns det ett ögonblick då du började tro på att det här kunde bli något mer än en rolig hobby?

Galet med Ozzfest och en drogad Ozzy

– Jag tror det kom när vi fick erbjudande att åka på vår första bussturné. Det var väldigt länge sedan, men det var väldigt spännande. Sedan var det stort när vi fick göra vår första Ozzfest. Det var helt galet att få hoppa på en turné av den storleken.

– Fick ni träffa Ozzy då?

Yeah, faktiskt. Men han verkar må bättre nuförtiden. Då verkade han vara lite drogad.

Normala mänskliga varelser

– Till skillnad från er då. Ni verkar inte ha några större problem med att behålla fötterna på jorden?

– Nej, det är inte särskilt svårt. Jorden finns ju här under oss haha. Vi tar en öl då och då, men vi är alla normala mänskliga varelser med liv vi försöker skapa balans i där hemma.

Skriven 2019-10-17

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners