MALEFICENT 2: ONDSKANS HÄRSKARINNA (Maleficent 2: Mistress of Evil)

Regi: Joachim Rønning
I rollerna: Angelina Jolie, Ellie Fanning, Harris Dickinson, Michelle Pfeiffer, Sam Riley

BETYG: TRE
PREMIÄR: 2019-10-16

Med tanke på den gigantiska succén för Maleficent var det naturligtvis oundvikligt att det skulle bli en fortsättning. Den här gången fanns det dock ingen litterär förlaga att ha som utgångspunkt för manusförfattarna, men det har som bekant aldrig hindrat Hollywood från att skriva sin historia på egen hand.

Frågan är dock om det för den sakens skull alltid är överdrivet nödvändigt att fortsätta på samma linje. Jag tycker inte det. Åtminstone inte ur ett rent konstnärligt perspektiv. Som i det här fallet. Visuellt är det hela förvisso förförande, men i mångt och mycket känns helheten lite väl mycket som en kungarikenas ABC-story modell Disney med extra mycket mäktiga, men färgsprakande tomma kalorier.

Fast alla nödvändiga ingredienser finns förstås på plats. Som det vackra paret som ska förena två folk. Aurora, prinsessan av hedfolket är med andra ord tillbaka, och storyn har knappt hunnit dra igång förrän Philip, prins av Ulstead friar till henne. Prinsessans gudmor, den skrämmande Maleficent är dock tveksam. Liksom prinsens skeptiska viljestarka moder Ingrith. Därför förvandlas givetvis en intim middag på slottet med nämnda individer plus den avsevärt mer positive kungen till en veritabel katastrof.

Snart hotar krig mellan de bägge folken. Båda parter ältar gamla oförrätter på hemmaplan, och åtminstone en person i dramat ägnar sig åt att konspirera å det värsta.

Att det hela slutar i dur behöver knappt nämnas, men innan dess presenteras vi för en storslagen krigssekvens som skvallrar om att situationen verkligen kan ta en ände med förskräckelse.

Ändå kan jag tycka att det mörker som i viss mån präglade föregångaren mest sopats under mattan den här gången. Det blir lite väl mycket söta skogsvarelser, för lite kvicka kommentarer, rent allmänt och en Angelina Jolie som ter sig underutnyttjad. För visst var hon både vassare och roligare i titelrollen första gången.

Fast med detta sagt; det ska ändå villigt erkännas att den matinétörstande publiken säkert kommer att slicka i sig det här med hull och hår. För färgglatt storskaligt med alla ingredienserna på plats är det ju trots allt.

Skriven 2019-10-18

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners