BLINDED BY THE LIGHT

Regi: Gurinder Chadha
I rollerna: Viveik Kaira, Aaron Phagura, Dean-Charles Chapman, Kulvinder Ghir, Nell Williams

BETYG: FYRA
PREMIÄR: 2019-09-27

I sommarens feel goodrulle Yesterday fick en hårt prövad songwriter chansen att låtsas vara låtskrivare av Beatles digra sångkatalog, och i ”fritt verklighetsbaserade” Blinded by the Light ser en tonåring av samma asiatiska ursprung ljuset när Bruce Springsteen kommer in i hans liv. Skillnaden är dock den att i förstnämnda verk spelar etniciteten inte så stor om ens någon roll. I det avseendet glider associationen snarare in på Skruva den som Beckham – även den regisserad av Gurinder Chadra för övrigt – filmen om en indiskbrittisk tjej som tvingas dölja sin faiblesse för fotboll för sina konservativa föräldrar.

Fast här är det alltså musik i form av Bossens sångskatt som släpper loss den förlösande känslan av livsglädje och outforskade möjligheter. Vilket är precis vad Javed behöver. Han känner sig fast i en tillvaro där ”ingen får ha åsikter utom pappa” på hemmaplan, och där omgivningen i trista Luton kan vara såväl oförstående som i värsta fall fientligt inställd. Hans familj är den första på gatan i det helvita villaområdet, och vid den här tiden hade National Front börjat marschera i det brittiska öriket, något även Javed uppmärksammar.

Men just när livet känns som mest lunkande sin gilla gång lär han känna skolkamraten Roop. Denne introducerar Springsteen i form av ett par kassetter. Javed slänger först bara ner dem i skolväskan, men när han genomlidit ännu en motgång för mycket hamnar de slutligen i kassettdäcket, och då vaknar mången slumrande känslor plötsligt till liv inom honom.

Bruce är sanningen i vår usla värld predikar Javed för alla som orkar lyssna. Bossen talar till den arbetarklass han själv representerar, menar han, varpå jeansen och skogshuggarskjortan från omslaget till Born in the USA åker på. Tack vare Bruce vågar Javed även tro på sin egen lyrik och ta chansen att närma sig den söta rebelltjejen i sin klass.

Dessvärre hamnar han även på kollisionskurs med bäste polaren på kuppen i samma veva som den oförstående pappan förlorar sitt arbete på den lokala bilfabriken. Konflikterna tornar upp sig, men det är inget som inte Springsteen kan fixa eller i alla fall lindra. Nu är i och för sig Blinded by the Light ingen musikal, men bossens musik är ständigt närvarande, och vid några tillfällen stannar handlingen upp ändå och bjuder på närmast renodlade musikalinslag.

Feel good är förvisso ett slitet uttryck, men det är rätt svårt att inte ta det till heders när det gäller den här filmen. För visst sjutton är Blinded by the Light en må bra-film. Dock är det må bra med såväl nyans och hjärna som dimensioner och hjärta. Något som inte minst förstärks av de fina skådespelarinsatserna över hela linjen. Sedan behöver man faktiskt inte vara fan av Springsteen för att uppskatta det här, men det är klart att det underlättar.

Skriven 2019-09-24

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners