STOCKHOLM

Regi: Robert Budreau
I rollerna: Ethan Hawke, Noomi Rapace, Mark Strong, Shanti Roney

BETYG: FYRA
PREMIÄR: 2019-07-05

Det har i alla människors liv hänt saker och ting – och nu talar jag inte om personliga – som för alltid etsat sig kvar i minnet. Man vet också exakt vad man gjorde och var man befann sig just när de hände. Morden på Palme och Kennedy t.e.x eller Cuba-krisen när vi hade ena foten inne i tredje världskriget. Sommaren 1973 hände två saker samtidigt som jag minns som om det vore i går. Jag spelade poker i Lund, något som avbröts ideligen av att någon måste se på tv vad som hände i Stockholm eller Helsingborg. I Helsingborg låg gamle kungen Gustaf VI för döden och i Stockholm höll man gisslan på Kreditbanken vid Norrmalmstorg och inväntade vad som skulle ske om inte Palme kom till skott och fattade beslut hur man skulle agera.

Nyckelpersonerna var en mindre känd kåkfarare Jan Eric Olsson och hela Sveriges bankrånare nummer ett Clark “Dillinger” Olofsson som skulle fungera som någon sorts medlare. Låter det som Hollywoods våta dröm att göra en film baserad på verkliga händelser av? Sagt och gjort men jag tror inte så många siffror är rätt när det gäller den realistiska biten av Norrmalmstorgsdramat, men roligt och absurt underhållande är det onekligen. Med verkligheten överensstämmande är att vi befinner oss på Kreditbanken i Stockholm och att två män håller gisslan för att få tillgång till bil och pengar. Realistiskt är väl också att byråkratins kvarnar maler långsamt när det gäller att komma till skott med åtgärder. Man lyckas också med konststycket att få till en aura av sjuttiotalsatmosfär som ger fin draghjälp åt händelseförloppet när det ibland trampar vatten.

Ethan Hawke är lyckad som svensk-amerikanen som iscensätter dramat och Noomi Rapace som kassörskan Bianca är som vanligt till sin fördel. Det är ju deras relation som ligger till grund för det s.k. Stockholmssyndromet som blivit vedertaget begrepp för relationen mellan kidnappare och deras offer. Jag vill också gärna rekommendera er att kolla in Christopher Heyerdahl som högsta hönset för polisen. Stundtals tar han över showen och jag noterar att fortfarande finns det ansikten som kan göra stordåd i det lilla formatet. Som sagt räkna inte med en dokumentärfilm men en liten pärla med absurt lyster garanteras.

Skriven 2019-07-03

Skriv ut sidan

Våra partners