BOYZONE, Thank You & Goodnight (Warner Music)

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Jag erkänner gärna och stolt; vid sidan om mycket annat är jag popsnöre också, och i det läget är det självklart att både tjej- och pojkband står på menyn. Den sistnämnda kategorin har det som bekant funnit betydligt fler av genom åren, och nittiotalet och det tidiga 00-talet var en storhetstid för genren med folk som Five, Backstreet Boys, Take That och Westlife i hetluften.

Långvarig comeback

Samt Boyzone förstås. Men alla goda ting har en ände, och då inte minst i pojkbandssvängen. Redan vid millenieskiftet lades verksamheten ner. Fast 2007 blev ryktena om en comeback verklighet, och alltsedan dess har de numera mogna gossarna hållit ihop. Faktum är att kvartetten nu både släppt fler skivor och varit aktiva längre än under den första sejouren i karriären.

Permanent nedläggning väntar

Men med detta sagt; nu är det slut. Tiden är både kommen och enligt medlemmarna själv rätt att lägga ner på permanent basis. En sista turné väntar efter årsskiftet, men sedan är det oåterkallerligen slut.

Visst nytänkande på nya albumet

Fast herrarna slutar med flaggan i topp. Nya albumet har nämligen inte bara försetts med en titel som deklarerar vad som stundar, det är också en oväntat stark sångsamling som inte bara förvaltar poprötterna, utan faktiskt också uppvisar visst nytänkande. Något revolutionerande bjuds man för all del inte på, men frågan är om det ens hade varit önskvärt.

Spears i sorglig åminnelse

För ärligt talat, popen ska regera i sådana här sammanhang. När Britney Spears började snöa in på totalt icke-melodiösa hip hopförsök blev det omgående urtrist och påtagligt ansträngt. Hennes Slave 4 You finns till exempel i sorglig åminnelse som part i målet.

Tidlöst 2018

Något sådant existerar dock som sagt inte i Boyzones katalog. Istället har man fräschat upp ljudbilden genom att uppvisa mer rytmiska, akustiska och/eller electroorienterade tendenser. Inte så mycket att det stör den gamla synen på gruppen förstås, men ljudbilden ter sig onekligen mer tidlöst 2018 än vad vissa kanske tror.

Opretentiöst skön popplatta

Samtidigt vimlar det alltså av hits bland de tolv spåren. Från stötiga öppningen Normal Boy via sådant som singeln Because och smågrooviga You´re Criminal till stämsångspräglade balladavslutningen Dream – med sedan länge bortgångne medlemmen Stephen Gately – är det här en opretentiöst skön lyssnarplatta i det radiovänliga popfacket.

Ängsligt trendfixerade med krav på framkantsambitioner hos de akter som avnjuts göre sig således inte besvär. Men det behöver kanske inte nämnas.

Skriven 2018-12-12

print

Våra samarbetspartners