Klicka på bilden, för att se hela bilden
Marvel Universe 20. USA, 2018
Regi: Peyton Reed
Skådespelare: Paul Rudd, Evangeline Lilly, Michael Peña, Walton Goggins, Bobby Cannavale, Judy Greer, Tip ”T.I” Harris, David Dastmalchian, Hannah John-Kamen, Abby Ryder-Fortson, Randall Park, Michelle Pfeiffer, Laurence Fishburne, Michael Douglas
3D Blu-ray, Blu-ray, DVD
(Walt Disney Studios)
BETYG: FYRA
Små dramer är MINST lika roliga som stora!
Ant-Man and the Wasp är uppföljaren till Ant-Man (2015) och den tjugonde delen i Marvel Cinematic Universe (MCU) . Den utspelar sig kronologiskt efter händelserna i filmen Captain America: Civil War och samtidigt som händelserna i Avengers: Infinity War. Så om ni undrar vad de allra minsta hjältarna i MCU höll på med under Infinity War … lägg vantarna på en DVD eller en BD med denna film direkt!
Ant-Man and the Wasp är en minst lika bra superhjältefilm som Ant-Man – det finns så mycket som är positivt i den här filmen och så mycket som INTE gjorts i tidigare MCU filmer! För första gången finns en kvinnlig superhjälte i huvudrollen OCH i titeln på en film! … and the Wasp!
Ant-Man är omgiven av starka, smarta kvinnor och tjejer i filmen. Ex-frun Maggie som ständigt försöker försvara honom när FBI kommer och kör sitt “Forever Bothering Individuals” (alltså: p.g.a. av att Ant-Man ställde upp på Captain Americas sida i Civil War står han nu under sträng uppsikt av FBI). Dottern Cassie, som är liten, smart och fantasifull, och som gärna skulle bli Ant-Mans superhjältepartner! Hope van Dyne, alias the Wasp, som är en mycket starkare, smartare och bättre superhjälte än Ant-Man. Men det är tillsammans som de är som allra bäst … De har ett “varannan damernas” förhållande när det gäller att rädda varandra. Hon räddar honom när han håller på att drunkna, sedan, i nästa scen är det hans tur att rädda henne ..
Och så inte att förglömma, mamma Wasp, spelad av Michelle Pfeiffer … Man får inte så mycket Pfeiffer i den här filmen (tyvärr), men hon är så bra i varenda scen hon är med i och det är SUPER att man tar upp förra generationens superhjältar (hon var ju the Wasp på sin tid, och hennes man, spelad av Michael Douglas, var Ant-Man) … Mamma och superhjälte och forskare … även hon på många sätt smartare än sin man (och mer diplomatisk — och en bättre superhjälte).
Positivt är också att man slipper de idag nästan obligatoriska gigantiska evighetslånga bataljerna — huvudsaklig handling i den här filmen är att the Wasp ska rädda mamma Wasp. En enkel och sympatisk handling.
Dessutom: filmen har en kvinnlig antagonist, the Ghost. Ghost var en vit kille i comic böckerna, nu är Ghost varken vit eller kille … men det spelar ingen roll. Man får fram ändå känslan på helt rätt sätt, Ghost är både en hotfull karaktär och någon man känner med och förstår — och på sitt sätt hejar på.
Hon är varken ute efter världsherravälde eller något annat ondskefullt — hennes agenda är också bara att rädda livet på en enda person. Nämligen sig själv.
Filmens verkliga skurkar är inte superhjältar utan ett gäng slipsnissar som vill sno åt sig Hank Pyms teknologi … och sälja den till högstbjudande ännu större skurktyper.
Det finns alltså många plots och sub-plots i filmen, men det viktigaste är att filmen är rolig och underhållande. Paul Rudd är jättebra som Ant-Man och av “the supporting cast” har alla genuint komiska scener som får lov att stjäla showen i några minuter.
Kompisgänget med helt vanliga killar kring Ant-Man är tillbaka – så klart – och skojigast av dem alla är Michael Peña, som gör sitt bästa av varje liten scen han är med i …
När man såg filmen på bio hördes glada barnskratt genom hela filmen. I Marvels Universum, där så många genrer samsas under superhjälteparaplyet, är Ant-Man den solklara barnfilmsgenren. Bilarna ser ut som små leksaksbilar, en Hello Kitty pryl kan användas som vapen mot skurkarna, och under hela filmen blir ingen dödad (förutom ett par myror som blir uppätna av en mås). Slutet är inte heller en episk evighetslång stridsscen (något som man är rätt så trött på vid det här laget) utan en försoningsscen där Ant-Man&Wasp-familjen och Ghost blir bundisar och kompisar.
Ant-Man and the Wasp påminner dig om varför du fastnade för comic books som liten — helt enkelt för det var ROLIGT.
Snart är vi tillbaka i den allvarligare delen av MCU igen — bonusscenen i Ant-Man and the Wasp påminner om den stora fajten mot Thanos som pågår i Infinity War och allt elände som de andra större superhjältarna håller på med.
Nästa år kommer del två av Infinity War. Som är överlägset det mest storslagna som finns i bioväg och superhjälteväg och som kommer att erbjuda ännu fler “epic battle scenes”.
Men snälla, låt Ant-Man och the Wasp återkomma i egna filmer i sin egen del av universum ibland … vi behöver få ha lite roligt och avnjuta små, lättsamma dramer mellan de stora bataljerna!
Skriven 2018-11-11