WILL HOGE, Folk å Rock, Malmö den 6 mars 2018

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Världen är full av hårt arbetande doldisar i det getingbo som stavas alternative country, americana eller rätt och slätt country utanför Nashvillesystemet. En av dessa är Will Hoge. Sångaren släppte sitt första studioalbum Carousel för lite drygt tjugo år sedan idag, och den största framgången hittills är fortfarande hyfsat stora Eli Young Bands countryetta och tillika cover på hans sång Even If It Breaks Your Heart 2012.

Mumma i intim miljö

Det är förstås därför han åker Europa runt, och spelar på småställen som Folk å Rock för en liten, men förvisso också hängiven publik som både gillar att spana in honom med tillhörande band på nära håll och uppskattar det utmärkta hantverket rent allmänt.

Synd och skam kan man ju tycka att det här är, men ur ett rent själviskt perspektiv är det onekligen mumma att få uppleva den här typen av artister i sådan här intim miljö. Fast samtidigt hade jag verkligen önskat att Hoge fått stå på en större scen. För han har faktiskt vad som krävs för att göra succé i det större formatet. Inte minst är rösten såväl stark som stadig och nyanserad.

Många starka kort

Den självklart opretentiösa auktoriteten är också ett plus, liksom det till synes spontana mellansnacket och naturligtvis, givetvis, den gedigna sångkatalogen, som innehåller nästan osannolikt många starka kort. Bland höjdpunkterna denna kväll märktes bland annat luftigt countrypopiga Favorite Waste of Time, akustiska småstadsberättelsen Little Bitty Dreams, smekande Through Missing You och heartlandaktiga Original Sin. Samt förstås Even If It Breaks Your Heart i en känsligt smekande version, som gjorde den följsamt tillbakahållna dramatiken i refrängen full rättvisa.

Lysande, men underskattad

Fast dessa nummer var för all del inte de enda som stod ut. För ser man på helheten i denna tillställning var det här inget annat än ett närmast lysande gig i det lilla formatet. Samtidigt blev man smärtsamt medveten om hur underskattad eller kanske snarare pinsamt okänd denne Tenneseebördige fyrtiofemåring är. Mannen utgör liksom ännu ett exempel på hur orättvist livet kan te sig. Såväl kvaliteten som karisman och den kommersiella potentialen finns ju trots allt på plats. Så varför är han då inte etablerad stjärna vid det här laget, kan man retoriskt fråga sig.

Skriven 2018-03-07

print

Våra samarbetspartners