INGMAR BERGMAN 100 ÅR – VARIFRÅN KOMMER MUSIKEN?, Göteborgs Konserthus den 3 februari 2018

Annons

Medverkande: Göteborgs Symfoniker, Laura Mikkola (piano)
Dirigent: Frank Strobel
Regi: Arnbjörg Danielsen
Videokonstnär och rumsdesign: Lene Juhl
Ljusdesign: Kasper Stouenborg

Det har varit ett fantastiskt jubileumsår för Ingmar Bergman med ett hejdundrande 100-års firande. Höjdpunkter under detta år har varit en filmkryssning till Ingmar Bergmans Hovs Hallar i Skåne, Norstedts utgivning av Arbetsböckerna, Jan Holmbergs utmärkta och initierade skildring av Författaren Ingmar Bergman, ett helt briljant Ingmar Bergman seminarium på Bokmässan i Göteborg (det bästa seminariet under hela Bokmässan!), en vacker och fascinerande utställning på Scenkonstmuseet i Stockholm, stadsvandringar i Ingmar Bergmans fotspår, fem nya kartor om Ingmar Bergmans värld (Fårö, Dalarna, Uppsala, Stockholm och Skåne), guidade visningar på Dramaten och den fantastiska teaterfestivalen som hölls i Ingmar Bergmans anda, med Ingmar Bergmans egenhändigt tecknade lilla djävul i lysande neon på Dramatens fasad! …

Men om Ingmar Bergman själv hade fått välja att vara med på en enda fira-Ingmar-Bergman- tillställning, under detta sprakande jubileumsår, så är det högst troligt att han hade valt att vara i Göteborg under Göteborgs Filmfestival. Ingmar hade diskret smugit sig in på Konserthuset vid Poseidonstatyn på Götaplatsen, för att få njuta av musiken ostörd, och så hade han helt enkelt myst i fulla drag och glatt sig åt den fenomenala konsert som bar titeln: Ingmar Bergman 100 år – Varifrån kommer musiken? En fin födelsedagspresent från Göteborgs Symfonikerna till Ingmar Bergman!

Om jag var tvungen att välja mellan att förlora hörseln eller synen
– då skulle jag behålla hörseln.
Jag kan inte tänka mig något värre än att min musik skulle tas ifrån mig.
– Ingmar Bergman

Det är synd att inte Ingmar Bergman lever längre. Han hade verkligen uppskattat den 100-års present som packades upp på Göteborg Konserthus: Varifrån kommer musiken? Ett musikaliskt drömspel i Bergmans universum med livemusik av Göteborgs Symfonikerna … Tänk, att sitta omsluten av sin favoritmusik, framförd live av en skicklig orkester, och bara njuta, medan ljusverket och bilderna spelar över sidor och tak i den stora salen. Brusande hav, broderade snöflingor, Samlade verk av Strindberg och Ingmar Bergmans egna anteckningar. Mellan musikstyckena hörs ofta Ingmar Bergmans egen röst i högtalarna och hans egna tankar om musiken som mellansnack.

Ett mysterium som Bergman inte kan lösa

Bergmans förundran över en symfoniorkesters förmåga att verka som en organism, sammansmällt och samspelt, för att förmedla musiken under dirigentens taktpinne, är äkta och oförställd. Musiken är ett mysterium som han inte kan lösa.

Och hur är det med människan bakom musiken? Bergman hävdar att den som lever med en musiker blir lurad och bedragen, för musiken är underbar, men människan som framkallar musikens underverk är tydligen helt vanlig. Albeit med en speciell talang.

Hur många människor som levt med Bergman har funderat över samma sak? Att en mästerregissör inte nödvändigtvis är samma sak som en mästermänniska?

Filmen var Ingmar Bergmans yrke. Musiken var hans passion.

Bergman drömde om att bli musiker

Den filosofiska frågan “Varifrån kommer musiken?” ställde Ingmar Bergman i sitt sommarprat 2004. Det här var en fråga som han grubblat över och fascinerats över hela livet.

Det hävdas i ett mellansnack under kvällens program att Bergman i själva verket drömt om att bli musiker. Men den drömmen rann iväg mellan hans fingrar.

Bergmans roll blev musikälskarens, inte musikutövarens. Däremot spelar musiken en stor roll i hans filmer och det är nästan omöjligt att tänka på Bergman och inte automatiskt associera till klassisk musik, Mozart, Chopin, Beethoven, Bach …

Ingmar Bergmans musikaliska 100-års present är ett allkonstverk som erbjuder en annorlunda ingång till den mytomspunne demonregissören och hans liv och hans konstnärsskap. Det här är ett drömspel med livemusik av stor orkester, med video och ljusspel, där såväl musiker som publik omfamnas av Bergmans universum. Och den eviga frågan – varifrån kommer musiken? – förblir en gåta.

Musikerna i Göteborgs Symfoniker, dirigenten Frank Strobel och piainsten Laura Mikkola omges av projektioner på salens väggar och tak.

Film uppbyggd som fuga

Programmet innehåller mycket Bach. Bach var Bergmans personliga favorit. I sin nyutkomna biografi Tommy berättar Tommy Berggren om sitt möte med Bergman, då Tommy inte hunnit läsa ett manus i tid och bara kom ihåg ordet “Bach” från hela manuset.

– Vad tycker du? undrade den store Bergman.

– Bach, sa Tommy, eftersom det var det enda ord han uppfattat i manuset (innan han somnade).

Bergman blev överförtjust.

– Du har uppfattat att hela filmen är uppbyggd som en fuga! lovordade Bergman

Den tilltänkta rollen hade nu Tommy som i en liten ask.

Bach var Bergmans personliga favorit och Bach spelade en stor roll i Bergmans filmer.

Bachs Saraband knyter ihop eran med Bergmans mest musikaliska filmer

Det mest träffande citatet, som speglar Bergmans relation till Bach, finns i Bergmans sista film, Saraband: “Vi går hela livet och undrar över döden och det som följer eller inte följer. Och så är det så här enkelt. Genom musiken kan jag ibland få en aning. Som hos Bach.”

När det gäller Bergmans filmer märks hans kärlekshistoria till den klassiska musiken tydligast från 1961 till 2003. Från Såsom i en spegel till Saraband. I Såsom i en spegel återkommer sarabanden från Bachs Cellosvit nr 2 fyra gånger. I drömscenerna i Smultronstället (där Isak drömmer att hans kusin gifter sig) spelar kusinen ett preludium av Bach. Drömlika scener hos Bergman ackompanjeras för det mesta av Bachs eller Chopins musik. Sorg utrycks genom Beethovens Månskenssonaten och Chopins Nocturne i Musik i mörker.

Konsten att skolas till en bra lyssnare

Bergman blev en bättre lyssnare, en bättre musikalisk beundrare av klassisk musik, sedan han gift sig med konsertpianisten Käbi Laretei 1959. Han levde dagligen med klassisk musik och såg och upplevde den på ett annat sätt än tidigare. Han dedicerade den första filmen han gjorde under deras äktenskap till sin musikaliska fru — och resten av Bergmans liv spelade musiken en större roll en någonsin. Både privat och professionellt. Både på hemmaplan och i filmens värld.

Käbi Laretei säger i ett av kvällens mellansnack att Bergman var avundsjuk på hennes förhållande till musiken. Han ville själv kunna sätta sig ner vid pianot och kunna skapa på samma sätt.

Ingmar Bergmans egna anteckningar projiceras runtom i salen.

Musiken binder samman helheten

Många Bergmanfilmer inleds och avslutas med samma musikstycke. Till exempel Fängelse (en kantat av Bach), Till glädje (Beethovens nionde symfoni), Sommarlek (Svansjön), Djävulens öga (en sonat av Scarlatti), Såsom i en spegel (Bachs Cellosvit nr 2), För att inte tala om alla dessa kvinnor (Bachs Svit nr 3 för orkester), Viskningar och rop (en mazurka av Chopin), Fanny och Alexander (en kvintett av Schumann) och Larmar och gör sig till (Schuberts Winterreise).

Musiken blir ett sätt för Bergman att skapa en filmisk helhet, att knyta ihop säcken på ett tillfredsställande sätt. Det gör också att filmen kan upplevas som en inspirerad hyllning till en av Bergmans musikaliska idoler. Musik inspirerade Bergman mycket och i ett av kvällens första mellansnack hävdar Bergmans kända stämma bestämt att han älskar att vara inspirerad. Man kan inte leva i ett vakuum. Man måste ta till sig saker. Och musiken var en ständigt, outsinlig källa till inspiration.

Bergman, Bach, Beethoven, Bruckner och Bartók

Programmet som presenteras på Göteborgs Konserthus innehåller mycket Bach. Bergman skulle ha varit i sjunde himlen. Tre stora B:n till är presenterade: Beethoven, Bruckner och Bartók. Som grädde på moset presenteras ett nykomponerat verk av tonsättaren Jüri Reinvere, som i många år var Bergmans förtrogne. Vackert, tidlöst modernt med en klassisk touch, och passar som hand i handsken in med resten av programmet.

Birger Malmsten och Mai Zetterling hade huvudrollerna i Bergmans film Musik i mörker. Göteborgs Symfoniker, dirigenten Frank Strobel och pianisten Laura Mikkola har huvudrollerna i detta 100-års kalas som med fördel kan kallas Musik i ljus. Kasper Stouenborg står för ljusdesign och Lene Juhl står för videokonst & rumsdesign och Arnbjörg Danielsen har regisserat hela kalaset.

Ja må musiken leva!

Program

Bach – Klaverkonsert nr 5, f-moll, Sats 2
Reinvere – Through the Lens Darkly
Bach – Fuga II .Allegro con moto ur Die Kunst der Fuge
Bach – Canon I. Allegro assai ur Die Kunst der Fuge
Bach – Klaverkonsert nr 5, f-moll, Allegro moderato
Bach – Canon II. Allegro tranquilo ur Die Kunst der Fuge
Bach – Fuge VII. Andantino ur Die Kunst der Fuge
Bartók – Elegia ur Konsert för orkester
Bach – Air ur Orkestersvit D-dur

Paus

Bach – Fuge XVI. Allegro Moderato ur Die Kunst der Fuge
Zender Der Leiermann ur Schuberts ‘Winterreise’, en komponerad interpretation
Bach – Affettuoso ur Brandenburgkonsert nr 5
Beethoven – Andante ur pianokonsert nr 4
Bach – Canon III. Presto non troppo ur Die Kunst der Fuge
Bruckner – Finale ur Symfoni nr 4 “Den romantiska”
Bach – Klaverkonsert nr 5, f-moll, Sats 2

  • Ingmar Bergman och musiken

Skriven 2018-10-01

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners