THE CIRCLE

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Regi: James Ponsoldt
I rollerna: Emma Watson, Tom Hanks, John Boyega, Karen Gillan, Ellar Coltrane

BETYG: TVÅ
PREMIÄR: 2017-05-05

Ingen kan påstå något annat än att The Circle ligger i tiden. En technothriller med paranoian som given ledstjärna och sådant som privatlivets helgd och övervakarsamhället på agendan är om något aktuella frågor att avhandla. Den suddiga gränsen mellan nytta till mänsklighetens fromma och ren förföljelse i kölvattnet på internets ständiga utveckling är också på tapeten. Liksom mycket mer, bör kanske tilläggas. För gudarna ska veta att ämnet inbjuder till frågeställningar som inte är alldeles lätta att vare sig besvara eller lösa. Kanske är det också därför The Circle inte ter sig alldeles tillfredsställande. Filmen gapar över väl mycket, och även om man inte direkt mister hela stycket ter sig genomförandet mest bara ljummet. Poänger görs förvisso, men det är inte svårt att uppleva helheten som smått fragmentarisk och onödigt ytlig.

Emma Watson följer upp succén med Skönheten och odjuret med en betydligt mer jordnära roll. Den före detta Harry Potterstjärnan är Mae, en ung dam som får chansen att komma ifrån sitt själsödande telefonjobb.

Svaret på hennes böner stavas The Circle, en synnerligen innovativ IT-gigant, vara främsta ansikte utåt är Eamon Bailey – i en lysande Tom Hanks skepnad -, medgrundare och ständig entusiasmerande talare på ett uppskruvat veckomöte, av Hallelujamodell. Mae får börja på botten, men befinner sig snart i den inre kretsen efter att ha bestämt sig för att ta på sig en minikamera, och vara ”transparent” tjugofyra timmar om dygnet.

Att detta har sina konsekvenser blir vår unga hjältinna snart varse, och när sedan en personlig tragedi kopplad till en ny innovation drabbar henne börjar tvivlena komma. Detta är förstås givet. Lika givet som att Bailey och hans närmaste parhäst får sitt straff innan eftertexterna börjar rulla. Säcken knyts ihop på bekvämaste sätt, således, och även om det hela nu är hyggligt spännande, så räcker inte det. Inte minst tycker jag att kritiken mot den nya maktfaktor som IT-jättarna utgör är i mjäkigaste laget. En del tjuvnyp utdelas förvisso här och där, men den där sammanhängande attacken mot deras ovilja att ta ansvar och den egna hycklande bristen på transparens har regissören James Ponsoldt och hans medförfattare Dave Eggers i stort sett valt att ignorera.

skriven 2017-05-01

print

Våra samarbetspartners