MARCUS & MARTINUS – TILLSAMMANS MOT DRÖMMEN (Marcus & Martinus – Sammen om drømmen)

Annons

Regi: Daniel Fahre
I rollerna: Marcus Gunnarsen, Martinus Gunnarsen

BETYG: TRE
PREMIÄR: 2017-01-20

Den omåttligt populära norska popduon Marcus & Martinus har på kort tid rönt stora framgångar såväl i Norden som internationellt. De nu 14-åriga enäggstvillingarna slog igenom då de vann den norska motsvarigheten Småstjärnorna 2012. Bara fem år senare spelar de på utsålda arenor, och nu har det alltså gjorts en film om dem. Filmen är i första hand dokumentär, även om den stundom känns lite väl slipat manusmässigt, och den bjuder på många konsertscener.

Vi får se brödernas barndomshem och bas i den lilla orten Trofors, där de bor tillsammans med lillasyster, mamma och pappa Kjell Erik. Kjell Erik följer med killarna överallt, peppar dem och ser till att de gör sina läxor. För även om man är popstjärna måste man såklart gå ut skolan med goda betyg, och, som de själva säger innan en spelning, ”om vi inte haft bra betyg hade vi inte kunnat göra det här”.

I filmen ska de spela på Oslo Spektrum, men den stora frågan är om de kommer att lyckas sälja slut på alla 7 500 biljetter och i så fall bli de yngsta någonsin att göra det? En kanske inte så gastkramande intrig eftersom man på förhand kan räkna ut utgången, men det vägs upp av att man även visar besvikelser och motgångar.

Filmen vågar ta upp och visa tvillingarnas sämre dagar och sidor – i lagom mån. Det är mycket tjo och tjim, tvillingarna betyder allt för varandra, men snart börjar de irritera sig på varandra och det ständiga åkandet till konserter och signeringar börjar ta ut sin rätt på de redan tonårströtta pojkarna. I filmen släcks såklart inte lågan, den bara flammar till en sekund, för snart är de goda vänner igen, och beredda att alltid stå vid varandras sida. Men en scen får en dock att undra hur det när kameran är avstängd, då en av tvillingarna inte orkar sitta kvar på lektionen hemma i Trofors och istället går och lägger sig i korridoren, till synes helt uppgiven och matt.

De många svepande, och säkert kostsamma, panoreringarna gör filmen sådär episkt ibland löjligt storslagen och det är lite svårt att inte se filmen som en viktig del av marknadsföringen kring bröderna. Trots det kommer nog gemene man ändå gå från biosalongen med en popdänga fast på repeat i huvudet och tyst tänka för sig själv att de två pojkarna ändå verkar ha båda fötterna på jorden, åtminstone än så länge. Och för ett inbitet fan kommer filmen helt säkert leverera, med sin oerhörda mängd charmiga leenden och mäktiga konsertscener.

Matilda Arborelius
skriven 2017-01-20

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners