Klicka på bilden, för att se hela bilden
Det talas väldigt mycket om ansvar på ledar- och debattsidor för tillfället. I takt med att diskussionen om den aldrig sinande och intensifierade flyktingströmmen från diverse krigshärdar har just ansvarsbiten hamnat alltmer i fokus. Från svensk sida hävdas det förstås att resten av EU-länderna också måste ta sin del av ansvaret, och då gärna i samma utsträckning som Sverige. Det vill säga helst vara lika generösa som vi. En vacker tanke, kan tyckas. Men också något av en utopi med drag av både naivitet och självrättfärdighet. För varför ska vi automatiskt förvänta oss att andra ska följa lilla Sverige i den här frågan? Bestörtning och förvåning följer i spåren hos våra folkvalda när övriga EU-länder inte när samma drömmar om att vara en “stormakt” på det här området. För på något vis verkar det inte finnas någon acceptans för vare sig kompromiss eller alternativ i den här frågan bland våra politiker i sjuklövern. Ingen verkar ens reflektera över att länder som Grekland, Spanien, Italien, Irland, Belgien står inför enorma utmaningar i de djupa krisernas spår och har annat på agendan. Det är den krassa sanningen.
För övrigt förvånas jag jämt och ständigt över hur lite det pratas om vårt eget lands beredskap för att ta emot och ta hand om de flera hundratusentals människor som redan kommit, fortsätter komma och så så småningom får uppehållstillstånd de närmast kommande åren. Vid det här laget torde det stå klart för alla någorlunda informerade medborgare om att resurserna vad gäller sådana basala saker som bostäder, hälsovård, skola och all administration i anslutning till mottagandet inte alls står i proportion till det antal individer som söker skydd i vårt land. Något man från politikerhåll oftast inte verkar låtsas om.
Skygglapparna är på i en oroväckande hög omfattning, således. Vilket för resonemanget tillbaka dit där det började, nämligen till det här med ansvaret. För inte är det överdrivet ansvarsfullt av våra folkvalda att underlåta att se till så att vi kan ta hand om de människor vi faktiskt gett en fristad till fullt ut. I slutänden blir budskapet vi sänder ut då att vi lovar runt, men håller tunt. Men som sagt, vi måste alla hjälpas åt. Mantrat upprepas ständigt från svenskt håll. Frågan är bara om det nått alla relevanta mottagare. Visst, västvärlden är införstådd, men vissa andra verkar ha fått frisedel i diskussionen. Som till exempel större delen av den arabiska världen. Visst, Jordanien och Turkiet är lysande undantag, men när har till exempel oljestaterna på den arabiska halvön ställt upp för sina trosfränder i sitt närområde när nöden knackat på? Frågan är retorisk, så jag avstår från att svara, men rimligen kan vi alla vara överens om att dessa synnerligen välbeställda länder knappast visat framfötterna i detta avseende genom åren. Vilket onekligen ter sig både märkligt och synnerligen bedrövligt.
Fast det vore kanske dags för en förändring nu. Inte minst med tanke på att en stor del av de svindlande femtio miljoner som är på flykt faktiskt har sitt ursprung i muslimska länder på mer eller mindre nära håll. Just därför borde våra folkvalda i EU seriöst arbeta för att sätta press på länder som Saudiarabien och Dubai för att de också ska ta sitt ansvar på ett relevant sätt. Sedan för att knyta ihop säcken och återgå till där vi började hade det måhända inte förändrat situationen på den svenska hemmaplanen, men i det stora perspektivet hade det förmodligen gjort viss skillnad. För som sagt, vi måste alla dra vårt strå till den enorma stacken. Det här är trots allt inte en fråga västvärldens demokratier att lösa ensamma. Även tvivelaktiga stater med resurser måste öppna både plånboken och sina hjärtan för att liv ska kunna räddas. Samt kontrolleras på plats av FN och världssamfundet rent allmänt för att garantera att de mänskliga rättigheterna någorlunda upprätthålls. Ingen ideal situation naturligtvis, men det kan det aldrig vara när så många miljoner människor är på flykt.
skriven 2014-12-18
Du kanske gillar:
DAWIT ISAAK-BIBLIOTEKET – yttrandefrihetsbibliotek på Malmö Stadsarkiv
Barry Lyndon och skatten: kulturskatten och den vi tvingas att betala till folk som borde livnära sig på något annat än det de bränner våra skattepengar på.
DogmaDoguSåpa™, Mätt på att leva™, Murmelmurvlarna™, Sverige sett genom 16 städer™, Fredag Bad taste™
UR OCH PENN och 830 namn
