Nationalism kan vara en positiv kraft

Annons

Illustration: Katharina Wahlstedt

Det vore kanske en överdrift att hävda att det pågår en organiserad kampanj där det påstås att nationalism enbart är av ondo. Ändå är det ett faktum att tendenserna till sådana åsikter finns där, och inte sällan uttalas de på fullt allvar också. Bland debattörer med en hemvist icke sällan långt ut på vänsterkanten har det till och med börjat propageras för att nationalstaten som vi känner den idag helst borde avskaffas. Vilket naturligtvis både bör betraktas som en utopi och ärligt talat, rent nonsens. En grovhuggen bild av att vi spelar fascismen i händerna enkom för att det finns de som hissar svenska flaggan, bejakar den kultur de uppfattar som vår och/eller vill bevara flerhundraåriga traditioner närs rutinmässigt på ett i sanningens namn både svepande och oansvarigt sätt. Den direkta associationen till brunt stöveltramp blir långsökt in absurdum, och skvallrar mest om en förmåga att utveckla halsbrytande slutledningar, snarare än om en vilja att binda ihop vettiga kopplingar även om man onekligen blir mörkrädd av de nymornade högerextremistsekter som nu får omotiverat stort utrymme i mediebruset.

Någonting har onekligen blivit fel i debatten när vardaglig stolthet över vårt land rutinmässigt ses som något som bör misstänkliggöras. Såvida det nu inte handlar om insatser på sportarenorna då, för där och då är det helt plötsligt tillåtet att visa ogenerad glädje och till och med ta till brösttonerna. Det borde även de allra mest mörkröda skriva under på. Men visa för Guds skull inte ohämmad stolthet över något annat vårt land har att erbjuda. Som till exempel arvet efter tvåhundra år av fred. Det faktum att man inte uppmärksammat denna sensationella händelse mer än i sansade ordalag i media säger för övrigt det mesta i detta avseende. Hur vore det om våra folkvalda arrangerat ett landsomfattande firande under hela året med diverse festliga och seriösa arrangemang samt en jättegala med våra största artister som klimax på någon lämplig arena. Men icke, det hade förmodligen setts som ett övermaga pösigt och tillika utanförskapande tilltag av den högröstade opinion där den paniska rädslan för nationalistisk yra har fått ett suspekt hem.

Det är vid tillfällen som dessa man sitter och önskar att vi lånat en del av USA:s glädjefyllda attityd i den här avseendet. Nu gnälls det för all del både ofta och mycket på den amerikanska nationalismen, men ärligt talat tror jag vi svenskar verkligen hade behövt anamma den stora positivt färgade del av denna som inte har ett dugg med Tea Partyrörelsen och den kristna tokhögern att göra. Jag talar om den samhörighetstanke som säger att oavsett ursprung och etnicitet, så är vi alla amerikaner. Du må vara italianamerican, afroamerican, irishamerican, koreanamerican eller något annat, men att du först och främst är amerikan som är i din fulla rätt att älska USA av rätt anledning ska det inte råda någon tvekan om.

Det är sådant som gett det stora landet i väster en nödvändig sammanhållning. På samma sätt är det kittet som binder, som får amerikanerna att värdesätta och bry sig om sitt land och arbeta för ett någorlunda gemensamt mål. Något vi svenskar till större delen tycks vara i fullständig avsaknad av eftersom vi får lära oss att det är fult eller i bästa fall likgiltigt att hysa några lojala känslor för vårt hemland. Följaktligen överför vi också i förlängningen dessa åsikter på våra många nysvenskar, vilket naturligtvis är förödande på lång sikt.

För i dagens alltmer heterogena och snabbt skiftande samhälle där den svenska befolkningen snabbt förändras i grunden är det viktigare än någonsin att vi snabbt skapar en plattform där alla invånare kan finna någon form av djupare gemenskap, och det gör man inte genom att vare sig förringa eller ignorera det egna landet i våra nysvenskars ögon. För om inte ens vi som fötts och växt upp här bryr oss om eller hyser några varma känslor för vårt land. Varför inbillar vi oss då automatiskt att alla de som flytt från krig och förföljelse, som inte har någon koppling alls hit ska göra det? Ja, inte vet jag, men i ett sådant här läge kan en nationalism, som omfamnar alla faktiskt vara av godo. Oavsett vad den rabiata falangen som hävdar det diametralt motsatta påstår.

skriven 2014-12-10

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners