BANNED FROM UTOPIA, Amager Bio, Köpenhamn den 9 november 2013

Zappstitute part 1

Frank Zappa lämnade oss allt för tidigt men lyckligtvis lever hans musik vidare. På Amager Bios scen hade fem sjättedelar av det här bandet turnerat och spelat med Zappa vid olika tillfällen. Materialet var hämtat från sjuttiotalet och framåt och tonvikten låg på det jazzigare hållet uppblandat med poppigare låtar som Doreen och Society Pages från You Are What You Is. Att låtvalet föll på dessa har självklart att göra med att Ray White var en av sångarna Zappa använde sig av vid den tiden. De jazziga låtarna gjorde även att det fanns många och långa instrumentala passager där musikerna fick visa sina talanger.

Andra favoriter som vi fick höra var naturligtvis Montana och Zomby Woof från det klassiska albumet Overnite Sensation. Min uppfattning är att Bobby Martin som spelar flugelhorn, keyboards, saxofon och sjunger med en förträffligt hög stämma är bandledaren. Bakom trummorna satt Morgan Ågren som fick möjlighet att spela med Zappa redan som tonåring då tillsammans med sin kompis Mats vilket är en svårslagen merit. Duon Mats o Morgan känner väl alla till?

Ska man jämföra det här ”originalcoverbandet” med Dweezils upplaga är detta mycket friare och de tolkar och kränger till låtarna betydligt mer än vad sonen Zappa vågar och vill gör. Det känner nog inte att de har trycket på sig att framföra allt exakt by the book. Banned from Utopia har funnits i drygt tjugo år och det har både kommit och gått ett antal ex-Zappamusiker under åren. Ett album under eget namn är släppt och innehåller både eget och Zappas material.

En favoritlåt som de framförde är Inca Roads med alla sina musikaliska krumbukter. Ray White hade emellanåt svårigheter att hinna med i texten men verkade inte ta det så hårt. Ed Mann som spelade slagverk med Zappa under många år fick på marimba och vibrafon visa att han fortfarande kunde lira. Lite mer diskret med ett bra driv var Tom Fowler på bas. Den bluesiga Cosmic Debris från Apostrophe` är en uppskattad låt och femtio plus publiken kunde hela texten utantill. Gitarristen Mike Miller fick då visa att han kunde lira lite schysst blues. Han har visserligen inte lirat med Zappa men med många musiker i Zappas krets, så det var säkert ingen slump att just han kommit med i det här bandet.

Efter en timme tog bandet en liten paus och fortsatte sedan till publikens förtjustning i nästan nittio minuter till, och avslutade med Illinois Enenma Bandit. Enligt setlisten skulle de framföra Ravels Bolero men den blev vi snuvade på.

Ska man sammanfatta denna blåsiga och regniga lördagskväll så värmde musiken gott i alla gamla Zappahjärtan, och jag tvivlar på att någon gick hem besviken. Som vanligt dök det upp folk med mängder med gamla vinyler som de ville ha signerade, och delar av bandet stannade snällt kvar fixade detta.

skriven 2013-11-10

Skriv ut sidan

Våra partners