RASMUS SEEBACH för ut sin danska supersuccé över Norden

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Han började sin karriär som framgångsrik låtskrivare och producent, men när Rasmus Seebach bestämde sig för att själv ställa sig i rampljuset exploderade karriären. Tre år efter releasen av debutsingeln Engel är han Danmarks i alla kategorier största popstjärna. En dansk Grammis, sex hitsinglar, en svensk topp fem-placering och en duett med Lionel Richie är några av höjdpunkterna på meritlisten hittills. Sedan får man förstås inte heller glömma att sångaren sålt närmare fyrahundratusen exemplar av den självbetitlade debuten och dess uppföljare Mer end kærlighed under samma tid, något som noteras med lika stor ödmjukhet som tillfredsställelse.

– Ja, det är ju enormt mycket, myser han. Jag är mycket stolt. Det är svårt att säja plattor i dessa dagar, men jag tror att om man säger något från hjärtat är folk också beredda att investera i det.

Chansen för oss svenskar att ”investera” i Rasmus ”tvåa” Mer end kærlighed har dock dröjt. Sångaren säger att det beror på ”många omständigheter” att det tagit ett halvår för det svenska skivbolaget att släppa skivan, och verkar faktiskt uppriktigt glad för att det slutligen är ute, snarare än irriterad över det som en del andra artister förmodligen hade betraktat som senfärdighet. Å andra sidan har han en attityd som i hög utsträckning präglas av en rätt ohöljd positivism. Inte ens den delen av kritikerkåren som anklagar honom för att använda klichéer, vara banal eller översentimental får svar på tal.

– Nej, för det stör mig inte. Jag är inriktad på att komma ut på konserter och se alla positiva människor. Det betyder lika mycket som vad kritikerna tycker, och det är något som de borde ta till sig.

– Du skriver mycket om kärlek som gått snett, ånger och sådant. Hur mycket är baserat på dina egna erfarenheter?

– Alltså, allt bygger på saker jag gått igenom. Jag tycker det är viktigt när man gör musik och står på scen att historierna har sitt ursprung i verkligheten. Det är lättast så. Sedan är det klart att jag skriver om andra saker än de du nämnde också. En text kan ju lika gärna handla om kärleken till min familj som till en flickvän.

Rasmus framhåller att han inte försökt uppfinna sig själv igen bara för sakens skull på Mer end kærlighed. Istället säger han sig bara ha skrivit om nya situationer och vara ärlig med sina känslor. Samtidigt menar han att det inte går att komma ifrån att de nya sångerna trots allt är mer upplyftande och mindre sorgliga än de som återfanns på föregångaren. Fast pressen att följa upp ett storsäljande album blev aldrig så stor att det påverkade slutresultatet.

– Det är klart att jag ville göra fansen glada, men samtidigt tror jag inte på att försöka tillfredsställa någon för mycket. Jag inbillar mig att det folk gillade med den första skivan var ärligheten, så det blir bara fel om man skräddarsyr något.

– Nu verkar det vara rätt självklart för dig att vara soloartist, men vad jag förstår hade du länge inte alls lust att stå på scen. Varför då?

– Min far var väldigt känd, så jag hade sett vad det ville säga att stå i centrum. Dessutom tyckte jag min största kärlek var att skriva sånger. Så tanken att vara popstjärna kändes inte tilltalande. Jag var betänksam för jag var inte intresserad av allt det som följer med. Men jag är glad jag tog chansen. Att stå på scen och beröra andra är väldigt coolt och fett. Det är något jag blivit beroende av.

– Du nämnde din far Tommy Seebach. Han gick ju bort 2003, men var ju som sagt mycket känd i Danmark. Hur stor betydelse hade han i ditt yrkesval?

– Självklart en hel del. Han komponerade i vårt hus när jag var liten. Jag hade mitt rum intill hans, så jag brukade somna till hans sånger. Men jag tänkte inte så mycket på det då. Det var först senare musiken kom in i bilden, och då kom den naturligt.

– Men jag har förstått att du tidigt oroade dig för den offentliga biten på grund av de problem din far hade med alkoholen och annat?

– Ja, precis. Så var det helt säkert. Men till slut vägde kärleken till att sjunga över. Dessutom följer en massa roliga saker av att vara en offentlig person. Jag blir till exempel alltid lika stolt när fansen kommer fram och berättar vad min musik betyder för dem. Folk är så gulliga mot mig, så det är svårt att säga nej till någon.

Skriven 2012-05-03