Wikileaks frisedel i debatten speglar det moraliska förfallet på internet

Annons

Så har det hänt igen. Wikileaks har släppt 260.000 hemligstämplade dokument med ett mediepådrag utan like som följd. Inte så konstigt att reaktionerna blev starka med tanke på det som avslöjades. För ingen hade väl förväntat sig att media skulle göra annat än att vältra sig i väl valda smaskigheter, typ Saudi Arabiens önskan att se USA bomba Iran, amerikanernas påtryckningar för att få till ett fördjupat samarbete med Sverige vad gäller terroristbekämpning och en lång rad inte överdrivet smickrande omdömen om diverse statschefer och andra digniteter.

Vad som däremot förundrar är att ifrågasättandet av tilltaget fått en så mild lyster eller rent av lyser med sin frånvaro. Sedan har vi förstås också sådana individer som ständigt närvarande åsiktsmaskinen Göran Greider och AB:s kulturprofil Åsa Linderborg som hyllar Wikileaks och grundaren Julian Assanges tilltag. Dessa föga nyanserade (ärke)socialister njuter uppenbarligen i fulla drag av att det framförallt är USA som drabbats, och ignorerar fullständigt de konsekvenser som offentliggörandet faktiskt kan få på såväl det diplomatiska planet och på krigets slagfält som för kampen mot den islamistiska terrorismen och icke att förglömma i mänskligt lidande. Att Venezuelas Hugo Chavez är en av de som i dessa dagar står för det mest högljudda stödet åt Wikieaks säger det mesta om vilken båt främst vänsterflygen i den svenska debatteliten sitter i.

Fast värdet i att vädra kittlande kontroversiella uppgifter anses tydligen viktigare än ovanämnda nackdelar i de här människornas ögon. Samtidigt borde naturligtvis den kritiske ställa sig frågan varför läckorna kommer från USA istället för från diktaturstater, typ Iran, Nordkorea, Burma, Kina eller valfritt Mellanösternland. Kan det möjligen vara så att en världsdominerande demokrati är en betydligt lättare måltavla än länder där folkrätten är ett skämt. Frågan är retorisk, men poängen är given. Den dag Wikileaks kan alternativt vill avslöja något av vikt om låt säga, Irans kärnprogram är det dags att rita ett kors i taket.

Men för att nu återgå till det här med ifrågasättandet, så är det närmast häpnadsväckande hur lätt Assange slipper ifrån ansvarsbiten. Det faktum att läckorna gjorts på internet tycks ha gett Wikileaks en slags juridisk frisedel på samma sätt som upphovsrättens piratmaffia fått det det senaste decenniet. Det är lika sorgligt som märkligt. Hade Assange gjort samma sak i verkliga livet hade han åtalats och blivit ställd inför krigsrätt, men det faktum att internet är ursprunget tycks vara en förmildrande omständighet.

Fast så borde naturligtvis inte vara fallet. Åtminstone inte rent moraliskt. Det må så vara att det inte är Assange och hans partners som själva snott dokumenten, men Wikileaks begår ett gravt brott när de publicerar hemligstämplat material, det får vi aldrig glömma. Detta gör honom också till en simpel skurk. Jag tillåter mig nämligen att vara ärlig här och lämna det revolutionsromantiska frihetsjollret fullständigt därhän. Föga politiskt korrekt, jag vet. Åtminstone för de som har Greider, Linderborg och dess gelikar som måttstock.

Men om vi nu granskar Assanges gärning för vad den är är det inte svårt att dra slutledningen att mannen är en informationshälare i kolossalformat, som sprider hemligstämplat tjuvgods till alla som orkar lyssna i tron att världen ska bli en bättre och mer informerad plats. Ytligt sett är hans marknadsförda agenda måhända god, men den är också naiv för att inte säga korkad. Att påtaga sig uppgiften att agera som någon slags rebellisk oredigerad kanal mellan världens höga politiska spel och mannen på gatan utan tanke på konsekvenserna ger ordet oansvarigt en ny dimension. Hade alla på jorden varit fredsälskande toleranta människor med viss grundläggande förmåga att tolka ett sammanhang hade Assanges tilltag möjligen kunnat betecknas som en slags välgärning, men så ser världen som bekant inte ut. Därmed finns det också relevanta – om än inte alltid så trevliga – diplomatiska, politiska och krigstaktiska anledningar till att vissa uppgifter är hemligstämplade, och det ska inte en simpel nätsite på några som helst villkor kunna ignorera bara för att de inblandade på välbekant internetvis avsäger sig sitt ansvar.

skriven 2010-12-06

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners