THE TOURNAMENT

Annons

FAKTA
Blodsprutande action. Storbritanien, 2009
Regi: Scott Mann
I rollerna: Robert Carlyle, Kelly Hu, Ving Rhames
(Dimension) (Region 1)

BETYG: TRE
ACTIONBETYG: FYRA

Tjohej vad det går i The Tournament, men så har också de tre manusförfattarna ordnat en bra ursäkt från början för att ösa på med blodbesudlat våld rakt igenom. Titelns evenemang är nämligen ett yrkesmördarnas högst illegala olympiska spel där de trettio bästa i branschen går in med liv och lust för att mörda konkurrenterna, bli ensam överlevande och vinna en ansenlig summa pengar.

Frågan är dock om inte den slemmige arrangören tjänar mest flis av alla, men hey, den begränsade blodtörstiga skara som satsar högt på sin vinnare bjuds åtminstone på underhållning som heter duga. De får ju på sant snuffvis se de brutala dödsfallen live på tv-skärmar i ett mörkt rum någonstans. Och verklighetstroget blir det förstås eftersom alltihopa försiggår på plats ute i samhället.

Nu har emellertid sju år förflutit sedan sist, och den här gången utspelas det hela av någon anledning i brittiska Middlesborough (Bulgarien får dock agera stand in för UK för det mesta här). Bland deltagarna märks bland annat tidigare vinnaren Joshua Harlow alias Ving Rhames, vackra Kelly Hus handlingskraftiga Lai Lai Zhen och en alkoholiserad präst i Robert Carlyles skepnad, som ofrivilligt blir insyltad. Lägg därtill ett gäng råa sällar och knäppisar, så är laguppställningen fullständig. Bland de sistnämnda måste Ian Somerhalders helgalna bad ole’ southern boy Miles Slade framhållas. Inte mycket står rätt till hos denne gosse, jag lovar.

Alla som tror att The Tournament är spekulativ så det räcker och blir över kan räcka upp handen nu. Ett huvud mer eller mindre skjuts av, fingrar kapas flera gånger, ben knäcks i parti och minut och kroppar exploderar. Ett klimax inträffar ungefär halvvägs in i filmen då det vankas shoot out på en strippbar så det står härliga till.

Mer våld än nöden kräver? You bet. Statens Biografbyrå hade klippt bort minst tjugo minuter och ändå totalförbjudit The Tournament om vi levt kvar i det sena sjuttiotalets DDR-light-Sverige. Och ärligt talat är förstås storyn inte mycket att skriva hem om, men om jag nu tar på den ”oseriösa” filmmössan och struntar i att vara politiskt korrekt är The Tournament riktigt underhållande om det är brutalaction man är ute efter. Tyvärr är väl inte regissören Scott Mann varken någon Walter Hill eller för att ta ett mer samtida namn, Wayne Kramer – kolla in hans sorgligt förbisedda raffel Running Scared, men han har gjort ett gott hantverk.

Sedan var det det här med substans. Någon sådan får man förstås inte mycket av, och den som finns står Robert Carlyles plågade präst för. Han och Kelly Hu lyckas faktiskt göra sina karaktärer mänskliga. Om inte annat bryr man sig om dem. Det gör man däremot inte nämnvärt när det gäller Ving Rhames. Hans figur ter sig denna gång mest som en uttryckslös stenstod. Fast den bokstavliga storheten kan förstås ingen ta ifrån honom. Mannens blotta uppenbarelse är liksom alltid en tillgång i sådana här sammanhang.

Skriven 2010-01-28

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners