Klicka på bilden, för att se hela bilden
Har i ärlighetens namn aldrig läst en bok av John Grisham tidigare. Däremot har jag sett alla filmatiseringarna – hans sju första böcker har spelats in med varierande resultat. Fast oavsett vilket har vad jag förstår Hollywoods bild av författarens värld alltid varit väldigt trogen de litterära förlagorna, vilket bara är logiskt. Filmkreatörerna har bara behövt föra över det rappa berättandet och de tydligt definierade konflikterna till bioduken utan några större krusiduller.
The Appeal är Grishams första juridikthriller på tre år, och ännu en driven så kallad page turner i högt tempo. Ett helt samhälle har i åratal fått sitt grundvatten förgiftat av kemiföretaget Krane Chemical, som likt ett BT Kemi i kolossalformat dumpat sina förr eller senare läckande gifttunnor i närheten av fabriken. Resultatet har blivit en cancerepidemi i countyt utan like, och när nu handlingen tar sin början döms företaget att betala ut ett gigantiskt skadestånd.
En trumf för rättvisan, kan tyckas, men det är nu den egentliga historien tar sin början för naturligtvis tänker Krane Chemical inte betala ut ett öre. Det tänker Carl Trudeau, ägaren bakom det konglomerat där företaget ingår se till. Den initiala glädjen hos Wes och Mary Grace Payton, den gifta konkursmässiga advokatduon som drivit målet för offrena förbyts således gradvis till moll när det står klart att Krane Chemical tänker överklaga till Mississipis högsta domstol.
Vad de inte vet är att Carl Trudeau vill vara säker på att vinna målet, så han engagerar en konsultfirma som gjort stor konst av att manipulera val med hjälp av stora pengar i potten. Målet är att få in en ung fräsch, företagsvänlig och helt oerfaren kandidat bland de nio domarna i delstatsdomstolen och måltavlan är kvinnan han är tänkt att ersätta, en ”konsensusbyggare” som inte nödvändigtvis alltid står på storfinansens sida.
Det behöver väl knappast påpekas att Grisham skickligt och flyhänt bygger upp konspirationen och det smutsiga spelet bakom kulisserna. Stickspåren är inte alltid väntade, men de känns definitivt trovärdiga. Samtidigt ska inte spänningselementet underskattas, det är svårt att ta en paus när man väl börjat läsa. Dock måste jag slänga in en brasklapp om den oundvikliga uppdelningen av ont och gott. För nog har författaren i detta avseende gått lite väl långt i sin nyanslöshet på sina ställen. Kontrasten mellan den iskalle arrogante miljardären Carl Trudeaus businessförhållande med sin troféfru och paret Paytons varma, närmaste idylliska familjeliv känns bara för att ta ett exempel inte helt klockren.
Det är däremot upplösningen. Här har Grisham haft modet att inte göra det mest förväntade. Att författaren står på samma sida som de små människorna, den lilla advokatbyrån och den kvinnliga domaren som vill döma utan tanke på egen vinning råder det ingen tvekan om. Han varnar för vad som kan hända när särintressen tillåts pumpa in pengar i offentliga val för att i förlängningen påverka agendan för domstolarnas verksamhet. Därigenom låter han också läsaren se både sambandet och konsekvenserna av detta på ett tämligen påtagligt sätt.
Men Grisham slutar inte sin kritik där. I det avslutande kapitlet ger han råkapitalismen en välriktad ironisk örfil genom att uppvisa exempel på en cynism som är lika stor som favoritleksakerna i storfräsarnas ägo. Vad han tycks vilja säga är att oavsett vad som händer kommer ledordet alltid att stavas business as usual för de mest kallhamrade. Till varje pris och oavsett den kostnad som inte går att räkna i kronor och ören.
Fotnot: The Appeal finns nu även utgiven av Bonniers på svenska under titeln Den samvetslöse
skriven 2008-09-24
