SAW

Annons

FAKTA
Regi: James Wan
I rollerna: Leigh Wannell, Cary Elwes, Danny Glover, Ken Leung, Monica Potter

BETYG: TRE
PREMIÄR: 2005-02-18

Gillar du filmer som ”Seven”, ”Cube” och ”Fight Club”, är ”Saw” troligtvis något för dig! Är däremot ”Såsom i himmelen” din favorit på repertoaren, bör du nog välja något annat!

Det är Australien som styr skräckfilmsvågen för närvarande – åtminstone om man utgår från de senaste två veckornas svenska premiärer i genren! Förra veckan var det ”Hide and Seek”, regisserad av John Polson, född 1965 ”down under”, som upptog intresset, denna vecka är det ”Saw”, ett samarbete mellan kompisarna James Wan och Leigh Whannell.

Trots ett ganska intensivt sökande på nätet, har jag inte lyckats finna några uppgifter angående Wans födelseår (någon läsare som är mer framgångsrik?), men Whannell föddes 1977 och regissören (vars familj stammar från Malaysia) kan nog befinna sig i ungefär samma ålder (även om han ser något yngre ut; se bild). Hursomhelst rör det sig om ett par grabbar med framtiden framför sig.

Som så ofta i debutantsammanhang talar vi om lågbudget. Dock, i detta fall, mycket snyggt maskerad sådan. Vi talar även om inspirationskällor som ”Seven”, ”Cube”, ”Fight Club” och ”När lammen tystnar” (och även någon liten smula asiatisk skräck- och actionfilm).

Inom parentes sagt verkar uttrycket ”inspirationskälla” bereda somliga, bland annat vissa medlemmar i Forumet, problem: ”Nej, denna skapelse kan absolut inte jämföras med ”Seven”…” och liknande påståenden, har jag läst på mer än ett ställe. Svar: Om färgsättning, underton, klipp, manus och så vidare kan härledas till ett redan existerande verk är det inte fel att tala om ”inspiration” – i ett försök att ge den oinsatte ett visst hum om hur den aktuella skapelsen kan uppfattas. I detta ligger ingen som helst värdering angående vilken film som är ”bäst” – och det är absolut inte någon kategorisk jämförelse filmerna emellan. Vad det handlar om är en ton, ett anslag – detta må, som tidigare nämnts, röra sig om allt ifrån bildkomposition till handling – som kan hittas i båda skapelserna.

Filmens inleds med en nästan kolsvart ruta, men ljudet informerar om att det klafsas i vatten eller något åt det hållet. Kalt, kallt, vissa skuggor, som att vakna upp mitt i mörkaste natten i en sommarstuga på landet. Bra, originellt – även om man knappast lär uppfatta något alls av denna scen på DVD, för att inte tala om video. När ljuset så småningom tänds finner vi två män fängslade, fastkedjade, i ett förfallet gammalt, smutsigt, unket, stinkande, kaklat omklädningsrum, eller möjligtvis en gammal pissoar eller offentlig toalett. De befinner sig mitt emot varandra, på varsin sida rummet, cirka 10 meter ifrån varandra. På grund av kedjorna har de ingen möjlighet att röra sig mer än en meter eller två. Mitt i rummet finns ytterligare en person. En död man – som tycks ha begått självmord medelst pistolkula genom tinningen – ligger mitt emellan dem.

Kammarspelet utvecklas i riktning ond, bråd död. Männen, som inte känner varandra, förstår absolut ingenting. Hur, varför, har de hamnat där? En kassettbandspelare och varsitt kassettband ger vissa ledtrådar; de har blivit utvalda att agera marionetter i ett spel på liv och död!

Så småningom följer allt fler ledtrådar, återblickar – det vill säga pusselbit läggs till pusselbit, allt enligt känt mönster.

Danny Glover dyker upp som snut i tillbakablickarna och det är dessvärre hans karaktär som sänker detta verk en del. Hans roll är helt enkelt för diffus i konturerna och när han så småningom blir allt mer pajaslik lyser filmdebutanternas orutin igenom. Däremot tycker jag att hans – och framför allt kompanjonens – första scener är helt okej. Ett ganska spännande par faktiskt!

Trots vissa invändningar, icke desto mindre ett helt godkänt försök i genren – kan även tänka mig att lägga till ett litet plus i kanten.

Det väsen vi ibland får se är riktigt kusligt och storyn håller i stort. Enligt skrivaren av dessa rader. Ty andra åskådare har däremot med emfas betonat ”logiska luckor”. Nej, nej, nej, fel, fel, fel. Visst, som vanligt kan ett och annat ifrågasättas, men vill ni se logiska luckor, köp då hellre en biljett till förra veckans premiär ”Hide and Seek”! När det gäller ”Saw” kan jag köpa det mesta.

Inget för de äckelmagade, men många av de mer hårdhudade lär ge denna uppvisning tummen upp. Och har redan så gjort förresten, filmens framgångar i utlandet, har inneburit att en ”Saw 2” redan är under produktion.

Summa summarum; det är svårt att såga en såg (nej, jag vet inte heller vad det egentligen innebär, det bara dök upp!). Sågen förresten, finns där, men innehar ingen riktigt central roll; men visst, titeln kittlar rätt bra i splattertarmen!

Skriven 2005-02-18

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners