Om en klassisk skivbutik på fallrepet, omoraliska recensenter och en kulturministers tjänstefel

Annons

Inte för att jag vill låta överdramatisk här. Men det är med sorg i sinnet jag läser att klassiska skivbutikskedjan Folk å Rock har sagt upp hela sin personal. På tre år har omsättningen sjunkit med tjugotvå procent, och därför ser inte ägaren Kenneth Ovesson någon annan utväg än att göra något radikalt. Nu är tanken att företaget ska rekonstrueras, sortimentet kompletteras med pocketböcker och DVD samt att de anställda som alltjämt brinner för sina jobb ska kunna köpa in sig i företaget.

Anledningarna till att det gått som det gått. Tja, en av de mest uppenbara är att skivbolagens egna uttag av butikerna är i högsta laget. Det menar i alla fall Ovesson. Men den i särklass största boven är förstås den illegala nedladdningen. Att inte betala för det man konsumerar har blivit en folkrörelse vare sig det nu gäller film, musik eller spel. Folk rycker på axlarna och säger “Vadå då, dom är så rika ändå”, vilket naturligtvis är ett genomidiotiskt argument. För det är inte det som är poängen. Oavsett om en artist är fattig som en kyrkråtta eller rik som ett rocktroll förtjänar han/hon att få betalt för jobbet.

Vi talar som synes i första hand musik här. För trots allt är det musikbranschen som tagit mest skada hittills. På några få år har femhundra arbeten försvunnit ut i tomma intet, och ingen verkar bry sig.

– Hade samma sak hänt i vilken annan bransch som helst hade det blivit ett himla liv på politikerna, som en promotionansvarig uttryckte saken, och det är ju så sant som det är sagt.

Fast före detta kulturministern Marita Ulvskog gjorde förstås inte ett dugg åt saken. Istället uttryckte hon förståelse för att folk snodde på nätet på ett uppslag i den största kvällstidningen. Vad är det man säger. Med sådana vänner behövs inga fiender.

På tal om det sistnämnda är det naturligtvis helt åt helvete att vissa av mina kollegor själv främjar denna parasiterande verksamhet genom att själva ladda upp plattor så fort de fått sina promotionexemplar i händerna. Själv hoppas jag på präktiga stämningar i fortsättningen nu när upphovsrättslagarna skärps senare i år.

Vad vi alla måste fråga oss är om vi är beredda att betala för en ny Lisa Miskovsky, ett nytt The Ark och en ny Christian Walz – för att ta några aktuella exempel – ska få chansen att komma fram? Det kostar att leta fram nya talanger, och handlingskraften tycks fullt förståeligt sina i samma takt som pengarna på skivbolagen.

Sedan kan man fråga sig var nästa U2. Robbie Williams eller RHCP ska komma ifrån. Någonstans där ute finns dom, men att bygga karriärer är inte gratis. Sedan spelar det ingen roll om vi i framtiden tänker oss en värld där de “stygga” skivbolagen gått hädan. Även artister som arbetar i egen regi måste få betalt. Det förtjänar de. Matematiken är enkel, men att lägga ihop ett plus ett tycks vara i svåraste laget för många. Särskilt för suspekta tjyvorganisationer typ Piratbyrån, som obegripligt nog förärades en krönika i den andra Malmöbaserade morgontidningen nyligen i samband med sin högst suspekta prisgala.

För övrigt bör skivmomsen sänkas till samma låga nivå som bokmomsen.

skriven 2005-02-01

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners