Löjliga oskrivna lagar styr hippängsliga kritiker

Annons

I kritikerkretsar finns vissa oskrivna regler som i slutänden blivit officiella lagar. Åtminstone för dom som aspirerar på att få mottaga ett präktigt hippnesscertifikat av kollegorna. Bland de mer framträdande befängdheterna märks bl.a. den som säger att vissa genrer alltid bör sågas eller att nyskapande mer eller mindre ska ses som ett självändamål.

Men det finns förstås många fler. Den senaste månaden har jag fått klart för sig att rockröjare eller punkare som mognar och väljer att gå vidare musikaliskt oftast förtjänar att misstänkliggöras och utsättas för verbala smockor i parti och minut. De senaste veckorna har både lättpunkarna Good Charlotte och tjejrockarna The Donnas fått ta en hel del skit för att de inte känner för att bara ösa på rakt upp och ner längre. Varför förstår jag ärligt talat inte. För visst sjutton bådar deras nya respektive plattor gott inför framtiden. Oväntat starkt utan att vara i mästarklass är min dom. Fast ni som till äventyrs inte tröttnat på gladpunk med kulig lyrik rekommenderas istället att kolla in Bowling For Soups A Hangover You Don´t Deserve. Pubertalt, så det räcker och blir över är det hela förstås, men det är det som är poängen.

Och poängen med musik-DVD är förstås att man kan få knivskarpa rörliga bilder – åtminstone så länge det inte handlar om uråldrig skåpmat – av idolerna samtidigt som man lyssnar andäktigt. Det är alltså inte konstigt att formatet ifråga ser ut att bli räddaren i nöden för den krisande musikbranschen. Vilket är fullt förståeligt. Variationerna är ju närmast oändliga. Bland utgivningarna nedan blandas gamla gryniga dokumentärer och videosamlingar med filmsatt musik och snygga upptagningar från senaste turnén.

Till den sistnämnda kategorin hör t.ex. David Bowies snygga live-DVD A Reality Tour. På två och en halv timme avverkas trettio hits av en legend i högform. Lysande, helt enkelt.

Lika lysande är inte Ramones Life On The Road. Men för alla fans är det här naturligtvis ett oumbärligt dokument av en svunnen (punk)tid. Skramliga konserter och idel glimtar från tjugo års hårt turnéleverne avverkas på drygt hundra minuter.

I kategorin videos hittar vi domedagmannen Danzigs Archive De La Morte. En tämligen udda samling, får man väl säga, men i alla fall. Depparfantasterna lär säkert uppskatta den snygga videon till How The Gods Kill.

Slutligen har Neil Young satt film till berättelsen om sin påhittade stad Greendale, en håla någonstans i den amerikanska mellanvästern komplett med tillhörande udda karaktärer i husen och antikrigssymbol på slätten. Lägg därtill ett kornigt, suddigt foto med dokumentär ton, så förstår säkert vem som helst att MTV-bossarna aldrig hade fått för sig att vis en episod i första taget ens under pistolhot.

skriven 2004-11-02

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners