Att militära ”bootcamps” är ett rent helvete och en orgie i pennalism är inget nytt. Minns till exempel En officer och gentleman med Richard Gere eller Stanley Kubricks Full Metal Jacket,som båda är utmärkta exempel på eländet ifråga. I The Inspection ges ämnet dock en behandling, modell indie med personlig touch en bra bit från dessa påkostade klassiker.

Fast ingredienserna är förstås välbekanta även i denna skapelse ”inspirerad” av verkliga händelser. Utöver det faktum att homosexualitet spelar en väsentlig roll i The Inspection då.

Behöver göras till monster

I handlingens centrum möter vi Ellis French, en ung man som genomlevt fem svåra år på härbärge sedan han blev utkastad av sin ensamstående mor. Varför? Ni gissade rätt. Ellis är gay, så nu ser han ingen annan utväg än att ta värvning för att ta sig ur sin miserabla tillvaro.

Men att ta värvning leder föga förvånande till andra problem, och inte bara för att det är stört på omöjligt att fly från den man är. För pennalismen utsätts alla för. Det är ett recept för att knäcka de som inte håller måttet. Det finns en scen i filmen där rekryternas befäl i en stenhård Bokeem Woodbines skepnad säger till sin underlydande instruktörskollega något i stil med att det inte räcker med att göra rekryterna starka, de behöver göras till monster för att överleva.

Avslöjande duschepisod

Sedan är det givet att Ellis inte kan dölja sin sexuella läggning särskilt länge. En pinsam avslöjande episod i duschen är allt som behövs för att situationen ska eskalera, och han ska bli paria. Klarar han biffen, undrar ni kanske. Detta ska inte avslöjas, men om jag säger som så, att hans överlevnadsinstinkt är stark och broderskapen i gruppen trots allt finns där mitt bland alla fördomar och antipatier så går det säkert att dra en del slutledningar.

Äktheten är välgörande uppenbar

Sedan är det givet att styrkan i The Inspection är den genuina tonen och det starka skådespeleriet från i synnerhet Jeremy Pope i huvudrollen och Gabrielle Union i modersrollen. Äktheten är välgörande uppenbar. Vilket inte är så konstigt med tanke på att det är regisserande manusförfattaren Elegance Brattons story vi ser där uppe på bioduken.

Ter sig som transportsträckor

Dock kan jag tycka att alla träningsepisoder som passerar revy inte känna engagerande fullt ut. Det är lätt att förstå poängen med dem, men det är bara vid några få tillfällen det hettar till. Vid ett av dem hamnar Ellis i en dödligt farlig situation och vid ett annat riskerar en annan rekryts sabotage hans examen. För övrigt ter sig dessa inslag, tja, lite som transportsträckor och rutinmässiga. Kanske nödvändiga för just denna historia, men likväl ett exempel på standardformulär 1A.

Men för all del, det går inte att komma ifrån att The Inspecton är en film väl värd att se, gjord med hjärtat. Så historien berör, helt klart.