Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Förlag: Historiska Media
Genre: Deckare, Psykologisk spänning
Antal sidor: 312
Format: Pocket
Utgivningdatum: 2021-03-18
Råkade på den här boken av en händelse, och den visade sig minsann ha varit nominerad till bästa deckardebut 2020 av Svenska Deckarakademin. Och på tal om det här med deckarkategoriseringen. De här är trots det allt inte så mycket en deckare som en spänningsskapelse av det psykologiska slaget. Ond bråd död är med andra ord inte huvudsaken, men däremot ska inte förnekas att något av dödlig natur har inträffat innan läsaren kommer in i handlingen.
En handling som kretsar kring Vilhelm. Han har hastigt och lustigt hamnat i Malmö efter att ha svarat på en annons av typen inneboende sökes. Tanken är att lämna ”det gamla” bakom sig, och det verkar som han har blivit bönhörd. Med råge.
Bakom nämnda annons döljer sig nämligen Clara, och hon har ett ovanligt krav för att välja just Vilhelm som hyresgäst. Han måste utge sig för att vara hennes pojkvän. Utan något privilegium av typen ”Friends with benefits”, ska det visa sig. Men något sådant är det sista han tänker på så här i första steget. Eller för den delen längre fram i bekantskapen.
Vilhelm nöjer sig med att sova med en tunn skiljevägg mellan sig och sin hyresvärdinna. Han trivs med att hänga med henne och låta sig guidas i stans nattliv på fester och svartklubbar. Men inte nog med det. Han låter sig göras om till någon annan också. Det verkar viktigt för Clara, men hon är samtidigt noga med att inte berätta för mycket för sin ”pojkvän”
Om att hon dealar droger till vänner och bekanta. Om att hon har en hotfull bror som personifierar det hårdföra. Om att hon hade en pojkväns som dog under mystiska omständigheter. När sedan en av Claras bästa väninnor dör står det verkligen klart att allt inte står rätt till.
Samtidigt vare sig vill eller kan Vilhelm slita sig från Clara. Han vill vara någon annan. Någon som får honom att glömma det traumatiska och mörka i det förflutna. Att sedan denna andra person är misstänkt lik Claras ex, alltså han som inte lever längre bryr han sig inte nämnvärt om.
Men har de någon framtid tillsammans? Som inte är fejk, alltså. Tja, oddsen kanske inte är de bästa, men för Vilhelm är hoppet triots alltdet sista som lämnar en. Samtidigt står det alltså snart klart att det inte är helt ofarligt för honom att stanna kvar i relationen.
Låter allt det här spännande. Det är det också. Men den som tänker i termerna fartfyllt raffel får nog välja ett annat alster. Clara är något annat. Något som väl kan karaktäriseras som nästan ständigt krypande obehag och spänning som oftast ligger och skvalpar under ytan.
Men jag gillar Clara. Jens Lönnaeus har fått till en story som ständigt engagerar och inte sällan överraskar. När man väl kommit in i handlingen går det inte att släppa den. Det vilar en suggestiv stämning över anrättningen som tilltalar.
Sedan är det roligt att läsa om Malmö. Associationen till landets tredje största stad lyfter storyn. Fast det är förstås ingen smickrande bild som målas upp. Skjutningarna är ett ständigt samtalsämne bland Victor och hans nya bekantskaper, men naturligtvis utsätts ingen gav dem för en under bokens gång.
Så kanske är det inte så illa ändå. Bortom tidningsrubrikerna pågår livet som vanligt. På barer, i restauranger, på jobbet, på klubbar, ja var man än man går, och det stora majoriteten malmöbor behöver trots allt aldrig genomleva den brutalitet som offren tvingas svälja.
Hela denna tveeggade känsla förmedlar Lönnaeus med en fingertoppskänsla värd namnet, och hur konstigt det än må låta så finns här täven en mysighetsfaktor att addera till bokens positiva sidor.
Vi talar onekligen i termerna lovande debut här, men så här sex år senare har han fortfarande inte följt upp den. Synd, får man väl säga. Men som det heter. Hoppet är det sista som lämnar en.
