Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: Damiano Michieletto
Skådespelare: Tecla Insolia, Michele Riondino, Andrea Pennacchi, Fabrizia Sacchi, Valentina Bellè
Premiär: 2026-08-28
Betyg: 4
Redan titeln på denna film ger som synes en liten ledtråd till vad det hela kommer att handla om. Primavera betyder ju vår på italienska. Vilket förstås också är Antonio Vivaldis mest kända verk… Det är väl samtidigt det enda verk de flesta känner till. Självklart syftar jag på De fyra årstiderna som inleds med just “våren”, den kanske mest kända delen.
Filmens handling tilldrar sig på barnhemmet Pio Ospedale della Pietà i Venedig. Pio Ospedale della Pietà var vid den tiden ett av de mest kända barnkonservatorierna för flickor i området och framförde regulbundet välbesökta konserter. Dit kom den relativt okände och nyligen prästvigde Antonio Vivaldi i början av 1700-talet. Hans tid där blev relativt kort. Några år senare började konkurrensen hårdna och barnhemmet/internatet beslöt att åter igen byta ut deras “maestro de violino”. Valet föll på Vivaldi som nu fick tjänsten för en betydligt billigare peng än hans föregångare.
I barnhemmet, som är fyllt av unga flickor/kvinnor träffar vi den oerhört begåvade violinisten Cecilia. Livet för dessa flickor påminner en hel del om klosterlivet med den skillnaden att om de vill lämna hemmet måste de gifta sig med en av hemmets mecenater och ge upp musiken.
När orkestern uppträder måste alla flickorna bära en mask så att inga män ska få se deras ansikte. Eller också får de stå uppe på en insynsskyddad balkong. Detta är inte något som som någon verkar direkt bry sig om, utan det verkar vara något naturligt.
Vid en av barnhemmets sociala utflykter hör Vivaldi Cecilia spela en liten trudelutt på sin violin och kan man sina De fyra årstiderna känner man direkt igen vissa toner ur Våren. Detta leder till ett utökat musikaliskt samarbete mellan de två där Cecilia blir Vivaldis ansikte utåt.
Primavera är en helt klart sevärd film, väldigt vacker men samtidigt lite sorglig. Hurvida Cecilia är baserad på en verklig person, en kombination av olika flickor eller en helt påhittad karaktär förtäljer inte historien.
Men vad vi känner till är Vivaldis levnadsöde. Likt många andra stora konstnärer dog Vivaldi utfattig och begravdes i en omärkt grav i Wien 1741. Det skulle sedan dröja närmare 200 år innan världen återupptäckte denna kompositörs storhet.
