IN THE GREY – Guy Ritchie, explosivt maktspel och haute couture

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Regi: Guy Ritchie
Skådespelare: Jake Gyllenhaal, Henry Cavill, Eliza Gonzáles, Rosamund Pike, Jason Wong
Premiär: 2026-05-15
Betyg: 3

Guy Ritchie drar på sig sin globala haute couture-kostym för nu är det internationellt som gäller. Mannen bakom Snatch och Lock, Stock and Two Smoking Barrels har lämnat cockneygangsters och pubkaos bakom sig. Nu är det elitteam, miljardärer, privata arméer och operationer där alla ser ut som om de klivit rakt ut från catwalken i Paris med automatvapen över axeln.

In the Grey följer Sophia, gestaltad av Eiza González, vars elegans och skönhet döljer en stenhård förmåga att leda sitt team genom ett allt mer explosivt maktspel. Hennes uppdrag är att kräva tillbaka en miljard från den hänsynslöse Salazar, porträtterad av Carlos Bardem. En skrupelfri affärsman som gjort till affärsidé att aldrig betala tillbaka sina lån, oavsett om långivarna består av obskyra bankintressen med ännu mer obskyra indrivningsmetoder.

Det är här Bronco och Sid kommer in i bilden, i form av Jake Gyllenhaal och Henry Cavill. Två välslipade nycklar till Sophias Hermésväska. Rosamund Pike axlar rollen som mellanhand mellan långivare och låntagare, och hon är dessutom näst på tur att hamna sex fot under jord om inte affären reds ut. Då återstår bara Sophia, en iskall problemlösare i stilettklackar med både skinn på näsan och ett närmast övernaturligt luktsinne för hur den här typen av affärer görs upp.

Bronco och Sid rör sig genom filmen med samma självsäkerhet som människor som redan planerat för varje tänkbart överraskningsmoment. Upplägget påminner stundtals om Mission: Impossible med välorkestrerade infiltrationer och ett konstant spel mellan total kontroll och totalt åt fanders.

Kristofer Hivju, som den breda svenska TV4-publiken främst känner igen från Beck, kliver in som Salazars brutale livvakt med precis rätt mängd rödhårig vikingaenergi. Salazar själv har i princip köpt en hel ö och dessutom lokal polis i fickan, vilket ger filmen en nästan absurd känsla av oligarkfantasi där pengar väger tyngre än lagar.

Ritchie fortsätter på sitt välbekanta berättarspår: snabba introduktioner, rapp dialog och karaktärer som lägger fram sina planer med en självklarhet som om utgången redan vore avgjord. Och så klart rikligt med explosioner ovanpå det. Trots sitt actionfyllda upplägg är filmen stundtals nästan glittrande tack vare de storslagna miljöerna, medan den torra och lätt raljerande humorn ger berättelsen en värme som blir minst lika njutbar som naturkulisserna i bakgrunden.

Samtidigt finns det något nästan ännu mer komiskt över hela estetiken. Här finns inga vanliga människor. Det känns som att rollsättarens kravspecifikation varit supermodeller, designerkostymer och max 12 procent kroppsfett för att ens få servera kaffe på inspelningen. Kanske borde Ritchie dessutom börja dela ut öronproppar till sina karaktärer, för efter ett antal mil av pang-pang börjar man fundera över praktikaliteterna, ingen människa avfyrar så mycket automatvapen i slutna miljöer utan att bli döv efter två minuter. Inte ens Tom Cruise eller Alec Baldwin.

Filmen spelades huvudsakligen in på Teneriffa och Kanarieöarna, vars vulkaniska landskap och exklusiva miljöer passar perfekt för den här typen av actionfantasi. Att produktionen delvis finansieras via Yellow Camel Studios är heller ingen slump. United Arab Emirates och andra Gulfstater investerar idag tungt i Hollywood, streaming, sport och kulturindustri som en form av mjuk makt och internationell varumärkesbyggnad. Guy Ritchies senare filmer passar den modellen perfekt: stora actionthrillers fyllda av lyx, välmanikurerade agenter och miljardärer, men utan särskilt tung politisk laddning.

Och kanske är det där filmens mest intressanta aspekt finns. In The Grey handlar om ett miljardärsimperium byggt på lån, manipulation och global makt, men filmen vågar aldrig riktigt rikta vapnet mot den verkliga miljardärsvärld som samtidigt finansierar den. Där blir den nästan meta utan att själv förstå det. Eller så är det precis det Guy Ritchie gör, med en väl dold cockneyblick.

print

Filmfakta



Våra samarbetspartners