NÜRNBERG – Russell Crowes insats är behållningen

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Regissören och manusförfattaren James Vanderbilt har imponerat med porträtt av ondska förr, som när han skrev manuset till regissören David Finchers Zodiac.

Nu har Vanderbilt inriktat sig på rättegångarna i Nürnberg, där ledande nazister efter andra världskriget skulle ställas till svars.  Fokus ligger på Hermann Göring (forne Gladiator Russel Crowe),  den högst rankade ledaren av Tredje riket, som ställdes till svars för sina handlingar – Adolf Hitler begick självmord i sin bunker.

Förtjänar alla “a fair trial”? Svaret här är ja. Psykiatern Douglas Kelley (Bohemian Rhapsodys Oscarsvinnare Rami Malek) ska bedöma hur pass “friska” de anklagade är och till sin hjälp har han en duktig, gullig tolk (Leo Woodall från senaste Bridget Jones filmen).

Vanderbilt själv har i flera intervjuer sagt att han haft Hannibal Lecter i tankarna när han skrev Görings roll i filmen … Innebär detta att Rami Malek ska föreställa Jodie Foster?  Ja, båda två kan i alla fall sjunga och dansa …

Behållningen i filmen är Russel Crowes insats. Svagaste kortet är Rami Malek. Och att det här är en sådan där fin, pretentiös, klassisk Hollywoodfilm där man ska prata om ondska, godhet och människans valfrihet, där en mängd kända manliga karaktärsskådespelare får fina, matiga roller och rejäla repliker och monologer

… och vad får de kvinnliga skådespelarna? Tre miniroller som mest kan ses som cameos. Samtliga är klyschiga kvinnokaraktärer, rena rama schablonerna, ingen har några vettiga repliker, ingen har någon meningsfull “screen time”.  Kelley framstår mer och mer som en oprofessionell idiot. Han smugglar ut Görings brev till kärestan och flirtar hejvilt och totalt omotiverat med en kvinnlig journalist.

Filmen hade blivit bättre om man strukit detta. Och fått ännu färre scener för kvinnorollerna. Filmen är sorglig i sin människosyn på så många sätt – men inte i första hand på det sätt som filmmakarna tänkt sig.