Klicka på bilden, för att se hela bilden
Nu när Plan B blivit stort och etablerat dyker det självklart upp alternativ. På en tvärgata till Norra Grängesbergsgatan finns det numera ett ställe så hemligt att man måste lösa medlemskort för att få korrekt adress dit. Skumt kanske någon tycker, men det hindrar inte undertecknad att vara på plats när det bjuds på intressant musik. Denna kväll var temat Psychmys med Kungens Män som headliner och Cassetto som uppvärmare. Och spelstället heter alltså Tomrummet.
Cassetto
Krautrock var absolut stilen i öppningslåten som de inte verkade ha helt bestämt vad den skulle heta. Bra flow i musiken från de sju musikerna på scen. Lite blås, lite sax, lite halvskum sång och congas var inte helt fel. Vidare med en hyllning till bortgångna sångerskan Doris Svensson som hade sin storhetsperiod tidigt 70-tal. En klart jazzig komposition. Återhållsamt och skönt.
Progressiv rock med dragning åt Zamla mammas manna fick bli tredje och sista låten från detta Malmöband som verkade trivas på scen. Flummigt och både tid och utrymme för improvisationer, trumsolon och andra musikaliska utsvävningar.
Betyg: Spännande musik med många inspirationskällor.
Kungens Män
Kungens män från Stockholm låter ju lite ambitiöst, och det här bandet är faktiskt rätt speciella på flera punkter. Frirock är benämningen på denna genre. De har inga skrivna låtar utan allt de framför är totalt improviserat. Det enda som är bestämt är vilket tonart de ska spela i. Det börjar lite försiktigt och musikerna trevar sig fram och bygger små enkla melodier och strukturer kring den för stunden bestämda tonarten.
Lyhörda musiker är nog det minsta man säger då de hela tiden lyssnar av varandra för att driva musiken framåt. Ska jag som vanligt jämföra med något annat band är det kanske Träd, gräs & stenar som ligger närmast tillhands. Eller tidiga Amon Düül. Och inte helt överraskande gjorde de kvällen innan en spelning tillsammans just med Träd, gräs & stenar. Inte helt oväntat blir det 15-minuters låtar varje gång. Men det gör ju inget.
Ny tonart och ny improvisation och sen var det dags att bygga harmonier och melodier. Vår frontman hanterade förutom gitarr, både sax och diverse flöjter och bytte instrument allt eftersom musiken växte fram. Det var klart spännande och varken musiker och publik vet vad som skulle hända i nästa minut eller ögonblick.
Ett tombolahjul hade de på scenen där publiken bjöds fram för att snurra fram en tonart. C-dur blev det denna gång. Ja, det här lät lika spännande. Nytt stuk och den här improvisationen blev både vildare och mer utspejsad. Lite mer åt Space Ritual med Hawkwind kanske.
Undertecknad tog tillfället i akt att på extranumret snurra hjulet och tonarten denna gång blev X. Innebar att de började med att stämma om sina instrument. Trummisen satte i gång ett komp där den underligt stämda gitarren började bygga melodier. Hur skulle detta sluta då? Jodå, inga problem att bygga musik denna gång heller. Det svängde åter rejält från scenen och publiken dansade på.
Betyg: En upplevelse utöver det vanliga. Dynamiskt och roligt att lyssna på. Det här lyssnar jag gärna på igen.
