Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Upphovsmännen:
Koreografi - George Balanchine
Musik - Pjotr Tjajkovskij
Scenografi och kostydesign - Anthony Ward
Ljusdesign - Anders Poll
Medverkande (enemblen varierar - premiärkvällens nedan):
Herr Drosslemeir - Jonathan Chmelensky
Marie - Olivia Buch
Fritz - Magnus Andersen
Prinsen - Emmete McHenry
Sockerfen - Carolin Baldwin
Sockerfens kavaljer - Andreas Kaas
Orkester:
Dirigent - Damian Iorio
Orkester - Det Kongelige Kapel
Spelas:
21 november - 21 december 2025
Mer info
En tradition som hör julen till är ju Det Konglige Teaters uppsättning av Nötknäpparen. Fastän föreställningen bygger på George Balanchines klassiska uppsättning, som satts upp varje år sedan 2011, så lägger man alltid något nytt på minnet. Det kan vara en liten detalj här och där, nu räknar jag inte med att dansarna är i stort sett nya varje år. Jo det finns vissa av dem som varit med tidigare år.
Storyn i korthet är denna: Familjen Stahlbaum har en julaftonsfest hemma. Alla familjens vänner och deras barn är inbjudna. Stahlbaums bägge barn, Marie och Fritz står i centrum. Under kvällen får Marie en Nötknäppare i julklapp av Herr Drosselmeier. Julfesten är ju mest för barnens skull och det leks och dansas kring granen.
Under festligheterna lyckas Fritz ha sönder Nötknäpparen, varpå festen går mot sitt slut. Det blir så läggdags för barnen och Marie somnar vid granen med Nötknäpparen. Efter en stund vaknar Marie av att Muskungen går till attack mot Nötknäpparen, som har vaknat till liv. En vild fight uppstår och det hela ändar med att Nötknäpparen vinner. Akt ett slutar med snöflingorna yr och Nötknäpparen, som nu förvandlats till Prinsen, tar med Marie in i snöstormen.
Akt två inleds med att vi introduceras för Sockerfén i fantasilandet Syltbourg dit Prinsen tagit med Marie. Prinsen berättar för Sockerfen om äventyret med Muskungen Därefter får de sätta sig i en godishydda där de träffar en hel del av fantasilandets invånare. Det bjuds på arabiskt kaffe, dans med Sockerfén och mycket mer därtill. Vill ju inte avslöja allt.
Tjajkovskijs musik och dansen utgör som bekant grundbulten i föreställningen. Stycken som Sockerféns dans och Blommornas vals har levt ett eget liv bortom Nötknäpparen. Pardansen under Pas de deux stod verkligen ut och var helt klart kvällens höjdpunkt.
Nu har jag glömt bort hur många gånger Nötknäpparen avnjutits på just Det Konglige men man lär komma tillbaka nästa år igen – traditionens makt är stor. Sedan kör jag en liten repris nedan av förra årets lilla bonus (det har inte inkommit något material från årets uppsättning).
Klicka på valfri bild för att se bildspelet.
