EAGLES OF THE REPUBLIC – nervig thriller med lite för många handlingstrådar

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Eagles of the Republic är en svensk-fransk-dansk-finsk-tysk samproduktion som utspelar sig i Kairo, den är till större delen inspelad i Turkiet, och dialogen är på arabiska. Detta är även Sveriges Oscarsbidrag. Om jag inte visste att den här klassas som en svensk film hade jag förstås aldrig gissat det.

Det här är den tredje delen i Tarik Salehs Kairotrilogi. Denna inleddes med The Nile Hilton Incident (2017) som jag vill minnas som rätt okej, om än inte lika fantastisk som många andra tyckte den var. Den andra delen, Boy from Heaven (2022), har jag inte sett. Han är rätt ojämn, Tarik Saleh. Thrillern Tommy var hyfsad, men borde varit bättre än den är, actionthrillern The Contractor med Chris Pine var inget vidare; den floppade på bio i USA och släpptes därför direkt på Prime i större delen av världen. Saleh har även regisserat ett avsnitt av TV-serien Westworld och en del annat.

Eagles of the Republic inleds med förtexter skrivna med arabiska bokstäver, förtexterna är textade på svenska; även de svenska namnen är skrivna på arabiska. Filmtiteln översätts med ”Republikens örnar” i den svenska texten, jag undrar förstås varför filmen inte kunde heta detta i Sverige om det nu är en svensk film. Nå, publiken tycker väl att det är mer lockande med en titel på engelska.

Förtexterna visas mot egyptiska filmaffischer – och den här filmen handlar om den egyptiska filmbranschen, åtminstone till en början. Fares Fares spelar George Fahmy, som är stor filmstjärna i Egypten. Han håller på att spela in en ny film, han har ihop det med en ung, tjusig tjej, han är frånskild och har problem med sin före detta fru, som han har en son med. Hans karriär får sig en törn, men plötsligt får han ett erbjudande: regeringen vill att han ska spela huvudrollen i en propagandafilm om den sittande presidenten. Republikens örnar är den skumma organisation som ligger bakom. Först vägrar George ta rollen, men han tvingas tacka ja.

Till en början tyckte jag att denna thriller var oväntat rolig och jag undrade om jag hade läst fel och missförstått vad jag skulle se. En del roliga incidenter uppstår, bland annat är presidenten mycket kortare än George och har betydligt mindre hår, det finns inga yttre likheter alls, men presidenten insisterar på att han ska spelas av George. En väldigt rolig scen utspelar sig på ett apotek där George försöker köpa Viagra utan att bli igenkänd.

Snart vänder filmen och blir den thriller som utlovats. George dras in i politiska intriger, ett attentat planeras, och George inleder en affär med hustrun till en minister. Georges familj är i fara. Amr Waked (Laxfiske i Jemen, Lucy) är bra som en väldigt ond och skoningslös man.

Det är lite för många trådar i handlingen, vissa hinner knappt utvecklas, vilket innebär att det är svårt att bry sig. Några rollfigurer försvinner ur handlingen. Filmen ser påkostad ut, filmfotot är nervigt, Alexandre Desplat står för filmmusiken, han är även aktuell med musiken till Frankenstein, men det är något som fattas. Tarik Saleh har själv skrivit manus. Väldigt starka scener varvas med inslag som mest känns som utfyllnad. Det är småtrist mellan varven. Filmen lämnade mig rätt likgiltig.

Sedan är det förstås som så att jag inte har någon koll på Egyptisk inrikespolitik, åtminstone inte sedan Kissinger och Sadat åt varsin rälig gråda. Jag vet inte vad som är satir och inte – och jag utgår från att mycket i filmen är satir. Jag var mer intresserad av filminspelningen och skildringen av den egyptiska filmbranschen än av thrillerintrigen. Jag vet inte mycket om filmbranschen i Egypten, i princip ingenting alls, jag hade gärna sett en film som bara handlade om denna.