Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Allsång på Vallarna andra föreställningen
Gästartister: Thomas Petersson & Olle Jönsson
Allsångsledare: Annika Andersson & Sonny Enell
Han kommer med solsken till oss… När Olle Jönsson, skånsk countrykung och en legend inom svensk musikhistoria (och givetvis nordisk dansbandshistoria) knackar på, då är det publikrekord på gång. Olle Jönsson är Vallarnas mesta önskeartist när publiken får säga sitt. Och även när allsångsledaren Sonny Enell själv får önska. Publiken strömmar till, det är knökfullt och årets publikrekord är härmed slaget.
Olle Jönsson, född i Kristianstad 1955, grundade dansbandet Lasse Stefanz 1967. Innan han ens hunnit fylla tonåring. Ska man bli en levande legend ska det börjas tidigt. Olle Jönsson har mestadels sjungit på rikssvenska – och engelska. Blott sju låtar på skånska har det blivit genom åren och den mest populära, Huaröd, får äran att avsluta första akten av allsången, som går i komikens tecken. Olle Jönsson försöker sig själv på att dra buskis-skämt i buskisens högborg. Punchlinen är “Muu”.
Thomas Petersson, halländskt humorhelgon, är tillbaka på hemmaplan (nästan i alla fall), och intervjuas av vännen och allsångsledaren Annika Andersson. Det är osäkert om hon försöker kratta manegen, agera förband, överglänsa honom eller helt enkelt få Thomas Petersson att helt tappa det … Han klarar i alla fall inte av att hålla masken. Annika håller masken. Alltid. Publiken skrattar.
Thomas Petersson funderar över moderna påfund som preppers, räckviddsångest och mobiler som gömmer sig och kamouflerar sig mot inredningen. Han minns tillbaka till en tid då “air conditioning” innebar att man fick lov att veva ner rutan i bilen. För hand.
I Thomas Peterssons komedirutin finns också en hel del som handlar om golf … föga förvånande med tanke på att han just nu gör succé med Oss swingers emellan på Krusenstiernska teatern i Kalmar, och man sätter inte upp en pjäs om något som man är helt ointresserad av. Som paddel. (Hur skulle en komedi om paddel se ut?
Och vilka komiker ser mest ut som mellanchefer?) Petersson påpekar att golf är en sådan fånig sport, slå en boll och sedan gå efter den, och alla golfspelare skäms över att erkänna att de spelar golf … I helgen kom förresten världsettan Scottie Scheffler ut ur garderoben som en man som skäms över att spela golf. I en öppenhjärtig intervju under British Open undrade han var han höll på med, han hade kommit fram till att han inte hade ett meningsfullt jobb…
Sedan dess har han vunnit 3,1 miljoner dollar som han kan trösta sig med i jakten på meningen med livet (och i jakten på nästa hypotetiska golfboll i ruffen…) Nu var det ju inte Scottie Sheffler som lurade in Thomas Petersson i golffördärvet utan Annika Sörenstam. Thomas Petersson skulle hållit sig till att ta råd från Annika Andersson…
Det hela utvecklas till en musikalisk allsångskväll i komikens tecken. Kvällens lokala överraskningsgäst är “Skrea församling” som osäkert intar scenen. Det är fint att lokala talanger får chans att visa upp sig, även om de verkar vara nervösa och ovana att stå på scen, och framför mig jublar hela församlingen från Borås som gillar det här nästan lika mycket som Olle Jönsson… Men vänta nu, är inte det där Rutger (alias Alexander Korenado) från Vallarna-buskisen Korvfabrikören? Jo, det är det. Det här är en sketch.
I samma absurda men också musikaliska tradition som mycket av det som fanns med i Falkenbergska succén Paraden. (De som kan sin Falkenbergshumor vet att det finns buskisgänget på Vallarna, Teatergläntan, Falkenbergsrevyn, Paraden och givetvis Allsången … många gånger överlappar grupperingarna varandra, det går att vara med i flera konstellationer.)
Den musikaliska sketchen blir i alla fall mycket populär hos den tillresta (högst verkliga) församlingen från Borås, som skrattar, klappar i händer och jublar. Och även resten av publiken tycks gilla sketchen, speciellt Korenados “tala i tungor” och finalen när Sandra Boman, Lydia Schough och Annika Andersson kommer in och river av ett klämmigt gospelnummer. Är det så här roligt i verkliga församlingar, då skulle det vara lika knökfullt i kyrkbänkarna som på Vallarna.
Som vanligt kommer Bo Liljedahl med minnen från en lång karriär och ikväll hyllas Björn Skifs, som nyss lagt karriären på hyllan, och hans musiker från glansdagarna med Billboardettan Hooked on a Feeling, bandet Blåblus och turnéerna med Slam Creepers … främst minns Bo Liljedahl Bo Liljedahl. Alltså … “en annan” Bo Liljedahl. Björn Skifs trogne basist. När Bo och Bo möttes bytte de tröja, ungefär som fotbollsspelare gör. Det stod Bo Liljedahl både på framsidan och baksidan.
Björn Skifs hyllningen slutar inte där, Thomas Petersson river av Michelangelo med Annika Andersson och Sonny Enell som piruetterande bakgrundsdansare. Ska man vara allsångsledare så får man vara mångsidig (och inte ha lätt för att bli yr i mössan).
Musikaliskt har man satsat på många allsångsvänliga schlagers under kvällen. Förutom Michelangelo som firar femtio år i år, även återkommande Carola favoriten Främling, där bandets sångerskor alltid briljerar, Chips klassikern Dag efter dag, Arja Saijonmaas Högt över havet och Östen med restens Hon kommer med solsken till mig … Kvällen kompletteras med finstämda fredsappellen I natt jag drömde.
Återigen – en uppsättning extremt duktiga musiker och sångare måste hyllas. För kvällen är de förstärkta med den eminente Peter Larsson på saxofon och Carl-Oscar Korenado på ännu en gitarr … för man kan inte snåla med gitarrerna när man har självaste countrykungen Olle Jönsson på besök. Givetvis dyker Bo Liljedahl upp (Falkenbergs store kändismusiker Bo Liljedahl) och förstärker ytterligare med dragspel.
La Grande Finale tillhör Olle Jönsson och bara Olle Jönsson. Hans tolkning av Elvis Aaron Presley får flanörer på andra sidan Ätran att stanna upp och hänföras under kvällspromenaden. Magiska toner färdas över vattnet och solen går ner och till och med måsarna håller tyst och låter sig svepas med av vackrare sång.
Olle delar med sig av minnen från tiden då Så mycket bättre var, ja, just Så mycket bättre och Darins finaste sång blir ännu finare när Olle tolkar den. Sedan kanaliserar han Jerry Williams med värme och passion och glimten i ögat. Och givetvis har Olle med sin mest personliga sång. Man spar det bästa – och mest rörande – till sist.
Annika Andersson skämtar om att det har varit en lång kväll. Ja. Det stämmer. Men den som väntar på något gott får något mycket gott, extra mycket örongodis och extra mycket Olle Jönsson, som musikalisk krona på verket.
P.S. Den som undrar vem som innehar Vallarnas publikrekord genom tiderna… Det är fortfarande Ängelholmstjejen Jill Johnson – med en hårsmån. Sensmoral: Folk älskar verkligen skånsk country. Inget annat kan så locka fram solsken – både bildligt och bokstavligt – under en regnig sommar.
Klicka på valfri bild för att se bildspelet.
