Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Produktion:
Musik och text: Robbie Roth
Bok: Tom Hedley
Speldatum: 25 juni - 17 juli 2025
Plats: Varbergs Teater
Producent, Specialeffekter, Scenografi: Torbjörn Svahn
Regi: Jack Niklasson
Koreografi, Kostym: Linnéa Berg
I rollerna:
Alex Owens: Johanna Westholm
Nick Hurley: Petter Boström, Hector Brännlund
Tess: Linnéa Berg
Kiki: Alice Lindholm
Gloria: Emma Whiteside
Jimmy: Lycke Melin
Harry: Carlos Bengtsson
CC: Jack Niklasson
Hannah: Ebba Pedersen
Louise: Märta Rydström
Speldatum:
25 juni - 29 juni
1 juli - 17 juli
Damma av benvärmarna! Fram för byxor med hög midja, alldeles för stora tröjor som glider ner över axlarna och träningskläder i neonfärger! Flashdance – The Musical – är här!
På Varbergs Teater har det gjorts många fina uppsättningar genom åren, bland annat har publiken den medryckande och charmiga Legally Blonde i färskt minne.
Flashdance andas mycket mer åttiotal, men har några uppenbara beröringspunkter med Legally Blonde. Förvandlingen från populär film till om möjligt ännu mer omtyckt musikal skedde 2007-2008, båda uppsättningarna centreras kring starka karaktärer, starka shownummer, girl power och huvudpersoner som följer sina drömmar, oavsett vad omgivningen tycker om det. Den underskattade blondinen i Legally Blonde blir advokat. Den svetsande huvudrollsinnehavaren i Flashdance blir balettdansös.
Ja, Flashdance handlar om arbetarklassens balettdrömmar långt innan Billy Elliot. Alex Owens är den bästa svetsaren på arbetsplatsen, men hon drömmer också om höga hopp och haute couture och läser franska Vogue och övar på sin arabesk på fritiden. Dessutom extraknäcker hon på nätterna som “flashdancer”.
På svetsarjobbet slår det gnistor mellan Alex och den hete unge chefen Nick och snart börjar de dejta och gå på dyra balettuppsättningar tillsammans. På flashdancejobbet finns Alex bästa vän Gloria och när Glorias pojkvän Jimmy sticker till New York för att göra karriär som stand-up komiker nappar Gloria obetänksamt på ett “dansjobb” som bara är förtäckt prostitution. Hon tror att hon kommer att bli upptäckt och få göra en video för MTV. Verkligheten är en annan.
Huvudrollen som Alex Owens görs av Johanna Westholm, som förutom utbildad musikalartist även har Balettakademin i Göteborg på sitt digra CV. Gissningsvis får hon dra ner på sin kompetens som balettdansös när det gäller att porträttera Alex, som ska vara otränad men entusiastisk. Alex landar en del på rumpan. Både metaforiskt och bokstavligt.
Johanna är så charmig i huvudrollen och precis så som man tänker sig Alex. Det blir en fin personkemi med Nick Hurley, för kvällen spelad av en skönsjungande Hector Brännlund, en ny up-and-coming talang i musikalvärlden som fångar Nicks osäkerhet bakom den flashiga, självsäkra fasaden med subtil elegans och känslosamma sångnummer.
Gloria känns igen från Legally Blonde – inte för att hon ser ut som Elle Woods det minsta, men rösten, den rösten kan man inte ta miste på. Det är Emma Whiteside. Klar som kristallglas. Och Gloria har musikalens mest rörande nummer.
Glorias pojkvän Jimmy spelas av den nykläckte talangen Lycke Melin som sjunger klockrent och med så fin diktion att varenda ord hörs. Vilket är viktigt i musikaler, när både skämt och exposition ska levereras i sång. Jimmy är en komiker som saknar tajming, vilket är fatalt för en komiker, men själv tror han att han bara saknar tur. I New York går det upp för honom att han även saknar talang. Att spela en misslyckad komiker kan givetvis vara komiskt guldstoft, och Lycke Melin förvaltar rollen väl.
Flera medverkande har mer än en roll att fylla. Linnéa Berg, i rollen som Tess, får teatertaket att lyfta när hon leder numret I Love Rock’N’Roll, hon står också bakom föreställningens kostym och koreografi. Regissören Jack Niklasson intar själv den otrevligaste rollen, den slemme CC, som ständigt utmanar den gode Harry. Harry tolkad av Carlos Bengtsson påminner godmodigt om komikern Erik Ekstrand som ständigt syns i SVT.
Ebba Pedersen och Märta Rydström skapar en rolig double act tillsammans, balettprimadonnan och hennes sidekick, dessutom dyker de upp som änglalika, vitklädda Chameleon Girls. Bland höjdpunkterna måste nämnas Kikis Manhunt, tolkad av Alice Lindholm och ensemblen.
Ikoniska hits som What a Feeling, Maniac, Manhunt, Gloria och I Love Rock ‘n Roll förvandlas till briljanta showstoppernummer där en stor ensemble svärmar fram över scenen. Men även lugnare låtar och solonummer river ner stora applåder, de behövs i den emotionella berg-och-dalbana som är Flashdance.
Supporting cast och en stor ensemble förtjänar alla sina guldstjärnor, för det här är ett lagarbete. Myllret i de stora dansscenerna gör att det här ser ut som en riktigt stor, dyr och påkostad produktion. Stor entusiasm och stort hjärta och stora hits hjälper till ytterligare för att förhöja upplevelsen, och innan ridån faller levereras ett pärlband av hits i repris och ensemblen kommer ut i publiken och skapar dance party.
Att musikalen körs på originalspråket engelska är ett extra plus. Opera körs på italienska och franska – så varför inte köra några av världens största musikalhits på originalspråket engelska som är så mycket lättare att förstå? Och kom igen, vi kan ju alla låtarna! Även ni som låtsas att ni aldrig bryr er om musikaler. Det här är för alla som älskar musikaler – och för alla som är redo att bli omvända och älska musikaler. Trots allt. Flashdance handlar om en svetsare som blir balettdansös. Alla kan sadla om, alla kan våga att prova på något nytt…
När det gäller ensemblen, svenska stjärnor har förr charmat på West End och Broadway och det är mycket möjligt att vi såg nästa internationella stjärna just ikväll. Talang har de. Nu behövs bara de andra två T:na – Tur och Tajming.
Klicka på valfri bild för att se bildspelet.
