Klicka på bilden, för att se hela bilden
Ghost har gått från klarhet till klarhet och Tobias Forge som är Mr Ghost själv styr den onda skutan precis dit han vill. Och just nu vill han bli det största bandet i världen. Om han lyckats? Etta på Billboard Top 200 och utsålda turnéer världen över talar för sig själv.
Skeletour är det fyndiga namnet på senaste turnén som dessutom promotar nya plattan Skeléta.
Snygg öppning från nya plattan
Både Peacefield och Lachryma öppnade upp kvällen, och även om man inte skulle hört musiken innan fastnade låtar och de melodiska refrängerna direkt. Och då kommer genast frågan om detta är metallförklädd pop eller tillmjukad metal.
Jag skulle säga skit samma, Ghost har hittat den perfekta formeln för att tilltala alla kategorier av människor. Allt från 12-åringar med tillhörande föräldrar till långhåriga metalsnubbar med jeansvästar med bandloggor från alla metalband som kan tänkas. Kul dessutom att så många målat och klätt upp sig. Det var många besökare i nunnedräkter med corpsepaint och annat.
Tre låtar på raken från albumet Meliora var inte fel. Den hårt drivna Spirit med sakrala stämmor och kyrkorgel gillades garanterat av många. När det tunga basriffet i From the Pinnacle to the Pit svänger igång får den mig absolut att tänka på Black Sabbath under deras storhetstid. Fast vår frontman lyfter allting ytterligare ett steg. Maffigt! Majesty gav mig rysningar. Grymt poppiga melodier med tunga riff blir bara så bra.
The Future is a Foreign Land skulle kunna vara skriven på 60-talet med de poppiga melodierna och catchy refrängerna. Kan ju inte påstå att den är speciellt metall men det är återigen fräckt att bandet lyckas att få ihop det. Och det blev ytterligare en kort liten instrumental låt från Meloriaplattan, Devil Church.
Obehagligt behagliga
Låten Cirice är emellanåt förföriskt vacker men det onda ligger och bubblar och ger musiken en lite obehaglig underton. Rent allmänt skulle jag kunna säga att det kanske sammanfattar musiken på något sätt. Det låter liksom bra fast man kan aldrig koppla av helt.
Om det nu inte varit mobilförbud hade hela arenan lysts upp av balladen Darkness at the Heart of My Love. Men vi avnjöt ändå lika mycket och var mer fokuserade på vad som hände på scenen. Även Satanized från nya plattan gav emellanåt kalla kårar och den synkade videon gav ett extra lyft. Lite coolt dessutom att ge skådespelaren och regissören David Dencik huvudrollen i videon.
Inte för att det var speciellt lugnt i början av konserten, men det kändes ändå som att de fläskade på ytterligare allt eftersom. Ritual är från första plattan Opus Eponymous, som faktiskt fyller 15 i år. Men inte helt oväntat hade den fått en betydligt tyngre approach än på albumet. Den medryckande Umbra visar hur mycket Tobias Forges låtskriveri har utvecklats till ett hantverk. Year Zero är absolut numera en klassiker med inledningsfrasen “Belial, Behemoth, Beelzebub, Asmodeus, Satanas, Lucifer”. En bra sammanfattning om vad musiken handlar om.
He is är även den en fulländad rockballad som alla kan dansa tryckare till utan att vara satanister. Vet inte om Rats blev mer hit än någon annan av Ghosts singelsläpp, men det svävar Zack Wylde och Ozzy över den här låten. Fullt drag på scenen med det stora bandet.
Den svängiga och 60-tals aktiga Kiss The Go-Goat är ju visserligen skriven av Tobias Forge, men här har han fått hjälp av Roger Pontares son Vincent samt Salem Al Fakir. Ond text som vanligt, men det är precis som de säger i Djungelboken: kom igen katten, det svänger ju.
Slutet närmar sig men extranummer var väntade
Tunga riff i Mummy Dust, men nästan lite growlaktig sång från vår frontpåve. Eller vad han nu utger sig för att vara. Och melodislingan i slutet av Monstrance Clock skulle jag kunna lyssna på en hel eftermiddag.
Mary on a Cross inledde extralåtarna, och även här var tidigare nämnda låtskrivare involverade med ett typiskt 60-tals sound. Vackert så det förslår. Hitsen stod som spö i backen och Dance Macabre och Square Hammer var perfekta som avslutning den här kvällen.
Lite tyckande kanske
Att införa mobilförbud kunde kanske verka lite kontroversiellt men det funkade absolut. De flesta bilder man tar såvida man inte står längst fram bli ju ändå ganska dåliga. De hamnar ju på Fejjan mest för att man ska skryta om att man var där. Nu var man i stället fullt koncentrerad på att lyssna på musiken och kolla på videoskärmarna.
För varje turné snäpps produktionen upp och både ljus och ljud blir bättre. Det var aldrig några problem att höra vad vår frontman sjöng och sa och övriga musiker fick även de fram sina ljud oavsett om det var sång eller instrument.
Hela Ghostgrejen med nya påvar och talesmän är klart roligt och även om Tobias Forge inte längre är hemlig är det väldigt underhållande.
För många år sen delade två nunnor ut oblater och nattvardsvin till de som stod längst fram. Inget sådant denna kväll men i stället fick vi en musikalisk underhållning i världsklass. Som Rammstein fast i en annan genre.
