BABYGIRL – Nicole Kidman går all in i naket hudnära rolltolkning

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Regi: Halina Reijn
Skådespelare: Nicole Kidman, Harris Dickinson, Sophie Wilde, Antonio Banderas, Esther McGregor
Premiär: 2025-01-17
Betyg: 4

Babygirl har hyllats å det värsta av kollegorna, och det är lätt att förstå varför. Här har vi en film som både bejakar och bekräftar ”äldre kvinnors” – läs icke fertilas – sexualitet med tillhörande fantasier, och Nicole Kidman går all in i en i flera bemärkelser naken rolltolkning. Modigt? Absolut. Hudnära och drabbande? Definitivt. Oscarvarning? Ja, varför inte.

Problemet är bara att än i dessa dagar betraktas skildringar av kvinnor som på ett eller annat sätt tar för sig som kontroversiella Dessutom blåser hårda Trumpistiska och religionskopplade stenåldersvindar som vill få dem tillbaka till spisen och barnpassande. Så mainstreamstämpeln är långt borta. Om man säger så.

Missnöjd och frustrerad

Nicole Kidman är Romy Mathis, selfmade kvinna i AI-svängens företagstopp. På jobbet går det bara uppåt, men på hemmaplan med känslig man och två självständiga döttrar kan anas sprickor. Det är inte så att kärleken inte finns där, men under den perfekta ytan är Romy missnöjd och frustrerad. I öppningsscenen har hon sex med maken Jacob, men när allt är över lämnas han ensam i sängen till förmån för en stunds porrtittande på den portabla datorn.

Fast när den småkaxige hunken Samuel föräras praktikantplats på företaget ska situationen snart komma att förändras. Romy blir nyfiken på nykomlingen, och låter honom hållas när han uppvisar en attityd som andas både nonchalans och brist på respekt för hennes position i hierarkin.

Båda vill ha kontrollen

Sedan går det som det går. Attraktonen vinner mot förnuftet. Romy riskerar allt för att äntligen få den tillfredsställelse hon aldrig fått med Jacob. Likaså är det givet att den äktenskapliga sängen aldrig nyttjats för kinky aktiviteter typ undergivenhet, dominans och annat som givna ingredienser.

Det är uppenbart att båda parter vill ha kontrollen här, men när Samuel får Romy att lapa mjölk från ett tefat råder det knappast någon tvekan vem som styr skutan. I alla fall just för ögonblicket.

Status quo eller inte

Samtidigt är det på något sätt givet att ingen kan vinna en sådan kamp, och när allt är över, och alla känslostrmar fått ro har någon form av status quo nåtts. Eller inte. Kanske har allt förändrats, trots allt. För någonstans har affären mellan Romy och Samuel fått konsekvenser, som kommer att följa dem båda fortsättningsvis i livet. Och när vi nu ändå berör konsekvenserna. Då är det inte i första hand den karriärmässiga varianten som manusförfattande regissören Halina Reijn fokuserar på, utan den rent mänskliga.

Låter detta komplext? Det är det också. Samtidigt finns här öppningar för diverse tolkningar. Reijn vill inte skriva någon på näsan. Vad hon däremot gör är att välja det kvinnliga perspektivet fullt ut. Hon må ha inpirerats av både Basic Instinct och Ett oanständigt förslag i skrivarstugan, men Babygirl är ändå något helt annat.

print

Våra samarbetspartners