Klicka på bilden, för att se hela bilden
När min äldsta dotter berättade för mig att hon skall skriva en roman betitlad Verden ifølge Mark/
Men jag tänkte även på den långa bokföljetongen som ingår i serien Världen enligt Mumindalen (Världen enligt Mumintrollet, Världen enligt Muminmamman, Världen enligt Sniff etc). Jag tänkte även på Världen enligt Runeberg.
”Mark är en man i trettioårsåldern”, skriver Katharina Oravsky Sandströms förlag på sin hemsida, fast på danska, ”som kämpar för att hitta sin rätta plats och identitet. Han tänker på livets stora frågor: arbetslivet, familjen, kärleken, döden.
Han arbetar som läkare, men han funderar på att eventuellt byta karriär.
Hans pappa, Kimmo, är ett flyktingbarn från Finland, och hans levnadsberättelse lämnar Mark med många obesvarade frågor.
Världen enligt Mark är Marks berättelse om hur han försöker hitta svar och mening i ett liv som tycks förlöpa utanför hans kontroll.
Och så träffar han Eva…”
”Madame Bovary, c’est moi”/ ”Madame Bovary, det är jag” gäckades Gustave, mannen som vred Emma Bovary ut ur sin penna. Den misstänksamma X-värld som ihärdigt försöker dominera vårt tänkande och våra tankar skulle kunna inbilla sig att fru Bovary var alltigenom en positiv gestalt, något som blev anledningen till att herr Flaubert skrev oss på näsan att det är han som var henne och hon honom. Men så är det inte.
Efter att jag sträckläste Världen enligt Mark, drivs jag att konstatera att Kimmo, det är jag. Icke desto mindre är det otvivelaktigt så att det kommer finnas tiotusentals andra själar som kommer identifiera sig med både Mark och Kimmo. Det är så bra litteratur fungerar.
© Vladimir Oravsky
